Maison Objet – pop och punk

0

Trendspaningar från Paris fortsätter. I förra inlägget talade jag om färg och försökte understryka att vi nu går igenom ett trendbrott. Bort från det som är beige och perfekt. Jag talade också om ”colours that pop”. Det är då inte långt att göra en så kallad övergång till att tala om popkulturella referenser som Andy Warhol gjorde.

Allt är så klart 80-tal men jag vill mena att innebörden är lite djupare än att bara tala om ett årtionde. När Andy Warhol gjorde konst av soppburkar så ville han lyfta ”det fula” eller ”det kommersiella” till något fint. Så just nu lyfter vi sånt som är kommersiellt och billigt. Tvålen överst tror jag är bara toppen på isberget över företeelser från idag som vi vill göra nåt av. Men vi ser också så klart otroligt många referenser till 80-talets popkultur utan att reflektera över vad det är vi ser… Får man gilla McDonalds-loggan på samma sätt som Moschino gjort?

Samma anda, och samma tidsreferens ser vi från punken. Allt är 80-tal. Men där popkulturen lyfte upp det kommersiella så gjorde punken att vi tvingades se samhällets verklighet.

Vi ska inte dra för stora växlar än men detta är ett skyltfönster från Paris. Demonstrationsplakat och ifrågasättande av normer med mera. Och de säljer jympaskor… ”Medvetenhet är det nya svarta”, sa någon. Och det finns en risk att detta blir ytligt… Om balansen hålls rätt så tror jag att detta kan bli intressant. Men som sagt – ett varningens finger – det kan lätt bli ytligt.

Nå. Lite bilder. Seletti gör så klart en massa popkulturella referenser.

 

Liksom tyska textilföretaget Pad.

Och jag har aldrig sett så mycket bananer som i år. Är bananen 2018 års flamingo, eller kaktus, eller ananas? Oavsett så är det otroligt mycket bananer.

I samma anda tror jag att vi kommer få se andra ikoniska objekt från 80-talet som pistoler. Nej, inget jag tycker om, men den här förfasan ingår liksom i spelets regler.

Och vi kommer se kommersiella företag lyftas upp som mönster. Här kon som skrattar. Nån som vill göra nåt på tändsticksasken. Nä, just det. Det finns redan…

  

Och vi kommer så klart se Warhol lyftas till skyarna igen. Vore det inte roligare om man gjorde nåt på Yes-flaskan? Lika provocerande som när det kom när Brillo-boxarna lanserades.

En viktväktar-lunchlåda istället??

Mer 80-talsyta.

 

På tal om dinosaurier. En övergång till punken. Precis som popen så var punken upptagen av sin samtid men mer argt. Basquiat och hans dinosaurie.

Punk var provocerande. Så också här. Men Maison&Objet handlar mer om Sex Pistols än sex.

Jag har visserligen aldrig sett så många objektifierade och nakna män som i år. Vi är vana att se kvinnor som nakna objekt på väggen, men nu är det män.

Men det handlar om att lyfta upp vardagen. Vi bor inte i instagram-miljöer. Ingen av oss.

Man har svarta strumpor på fötterna fast man vet att man inte borde ha…

Man har hår i armhålan fast man är två bögar. Och man har randig tröja fast man är rund om magen…

Vardagen finns liksom närvarande hela tiden.

Men precis som i punken så idoliserar vi knark och supande.

Har dålig attityd.

 

Har personen snott en mugg av en hemlös? Eller är det design?

Det här ofärdiga. Inte fina. Det är punk. Varför bo med en perfekt Tre Sekel-bänk när man kan bo med det här?

Arbetarklassreferenser. En fruktskål som också är en gul hjälm, eller en vägkon som också är en vas.

 

Maison Objet 2017 – färgerna

1

Nu har jag varit snart tre dagar på höstens största inredningsmässa. Parisbaserade Maison&Objet är gigantisk. Här ser man företeelser som kommer mogna, växa och explodera under nästa år. Det var här jag första gången såg alla flamingos och alla monsterablad.

Och händer det nåt nu då inför 2018? Jag var rätt oinspirerad efter Formex (fortfarande inte mässans fel utan ett resonemang om utbudet…).

Och idag lanserade Nordsjö 2018 års färg som… beige…

Vad händer framöver då? På den internationella scenen? Jag tror att vi kommer se ett stort trendbrott inför nästa år. Det handlar om att vi vill bort från den perfekta instagram-bilden och in i något annat. Vad är motreaktionen till det vi ser idag? Jo, massor av färg och punk. Jag kommer återkomma till det i några funderingar här på bloggen. Men jag begränsar antalet bilder så att inte Martin Wendelbo-Hansson blir arg på mig för att peppra internet med för mycket bilder.

 

Fin inredning. Men är den intressant? Översta bilden om att bo unikt blir en ironisk blinkning. Alla vill bo unikt, men likadant. Jag tror vi kommer se en motreaktion till den här ”fina” inredningen.

Som introduktion till funderingar om inredning och design så kan vi konstatera att majoriteten av alla danska var borta. Ingen Menu, ingen &Tradition, ingen Hay, ingen Muuto, ingen Ferm Living, ingen Normann Copenhagen… Frama stod förskrämda i ett hörn. Mässan själva säger att danskarna minskat med över 30%

Istället kopierar just nu resten av Europa den danska eller skandinaviska stilen. Bilden ovan från Nederländska Fest.

Franska Eno.

Men vad händer med färgerna? Jo, det drar till motsatsen till beige. Det blir intensivt grönt, blått, rosa och gult. Jag fick en Acne-plånbok precis och de talar om ”electric blue” och det låter ju passande. Och självklart matchar jag mässan med en grön t-shirt…

Men som sagt. Vi kan börja med grönt. Massa grönt. Mönsterfritt och grönt…

Vågar man inte ha en hel vägg så arbetar man med fält.

Som en motreaktion till de matta väggarna så blir objekten blanka, och nästan plastiga.

Jag har redan hört internationellt hur trendsetters arbetar med uttryck som ”colours that pop”,och visst finns det en referens till Andy Warhol etc i allt detta. Jag tar det i en annan spaning snart.

Men blått och grönt – why not.

Och så detta med den eletriskt blåa tonen. Det är markant med grönt, men nästan lika mycket blått.

Och rosa finns kvar. Det blir lätt beige-rosa, men det finns lite rosa toner som hänger med i den här poppiga färgskalan.

Men framför allt så såg jag massor av rosa glas. I alla varianter.

Och gult. På bilderna ovan har vi redan sett massor av gult.

   

Jag har sorterat in mina bilder i olika mappar och ska lägga ut fler inlägg i veckan. Räkna med att få se lite punk (absolut som motreaktion mot allt ”fint”), ormar, speglar och området där det verkligen händer – mattor.

 

Vallastaden – de fina bilderna

0

Den 2 september invigdes Vallastaden och jag har talat om projektet tidigare här på bloggen. Nu kommer proffsbilderna. Fotograf Jonas Gustafsson har tagit bilderna. Högupplösta varianter finns om nån är intresserad.

På rosa bilden ser vi superhjältetapeter hos Photowall, matta från Interface, säng från Carpe Diem, Bowie/Bill Murray-tavla som jag köpt i Barcelona (även mustaschkoppen), flamingo av Matthew Williamson, i fönstret pappersskulturer av Future Days och familj från Vitra. Allt annat är Jotex, alltså puffar, skrivbord, sängkläder, etc

Tapet från Photowall, masker från Maze, stol från Jotex. Min jacka.

Hylla för bilnycklar i hallen av Louise Hederström, inspirerat av Mercedes-Benz

I sovrummet. Mörk blå färg från Alcro. Blomsterdekorationer från Jotex, speglar från Hemtex.

Tapet från Photowall, säng från Carpe Diem Beds, gröna sängkläder från Jotex och blå sängkläder från Finlayson, stol och lampa från Jotex. Mina glasögon.

Badrum från Villeroy & Boch/Gustavsberg, pall från Jotex, gröna handdukar från Himla, rosa handdukar från Hemtex, diverse inköpta tvålar. Vasen från Anthropologie. Mina rosa strumpor…

En garderob att komma ut ur. Skyltllampa från Wikholm Form, mattor från Interface, sittpuff från Jotex, liksom kristallkrona. Garderob från Kvänum.

Tapet som i alla rum, dvs från Photowall, matta också från Interface. Lampa på väggen från Hemtex, kuddar från Finlayson. På blå bänken (som kommer från Jotex) finns stereo från Urbanears, en rosa glasvas från Målerås och diverse dansk keramik. Alla möbler från Jotex.

Regnbågslägenheten i Vallastaden

2

Det är ungefär sex månader sen jag fick en förfrågan om att göra en lägenhet till Vallastaden, som nu öppnat i Linköping. Ungefär 60-70 kreatörer har blivit inbjudna att tolka ett tema. Bland kreatörerna finns duktiga personer som Emma Olbers, Jan Rundgren, Jannice Wistrand, Sara Garanty och Jimmy Schönning.

Jag fick en liten trea med ämnet ”regnbågsfamilj”. Jag skulle alltså göra en inredning som var innovativ och spännande för två killar med barn. Jag satte mig ner och funderade, researchade och skissade. Jag kom snabbt fram till att regnbågsfamiljer inte har några andra behov än en vanlig familj. Det finns inget behov av en regnbågsdiskmaskin, en regnbågshatthylla eller nåt såt. Alla har samma behov.

Men jag talade med RFSL för att söka stöd och nåt slags underlag. RFSL menar att det man kan ge regnbågsfamiljer är stöd, kraft att våga vara den man är. På engelska säger man ”endorsement”.

Så här ser skissen ut på lägenheten. Om jag hade fått börja med ett ännu större vitt ark så hade jag gett ett extra rum till den biologiska mamman som jag tänker skulle vara närvarande i den här familjen. Men 67 kvm med fasta väggar är svårt…

Det jag gjort initialt i början på projektet var att sätta ihop en moodboard. Jag visste att mina tankar skulle bli spretiga men om jag bara höll ihop det med färger och nån slags estetik så skulle det kanske funka.

Färgskalan illustrerad med Alcros färger.

En av de första jag kontaktade var Photowall. Jag visst tidigt att jag ville göra tapeter som kunde vara ”endorsement”. Jag menar att regnbågsfamiljen ska kunna vakna, existera och bara hänga i miljöer där dessa superhjältar liksom är lite inspirerande. De bär på dubbla identiteter och är snälla. De räddar världen och tar hand om tvätten. Den här första skissen är gjord av Ademir som praktiserade hos mig. Under resan så arbetade jag och Viktor från Straight Design en variant av detta.

Det roliga är att min kontakt på RFSL tyckte att den här superhjälten var lite väl stereotyp som kvinna. ”Hur vet du att det är en kvinna?”, replikerade jag…

Photowall har sina fabriker i Stockholm så för mig var det enkelt att kvista över och titta på prover. Ska det vara blankt eller matt? Hur stora ska figurerna vara på väggen?

En andra del, som tog mycket tid, var att ta fram en textilkollektion tillsammans med finska Finlayson. Har arbetade jag tillsammans med deras designchef Sami Vulli och tog fram fem textilier.

En tredje stor del i projektet var att ta fram masker. Utifrån mina tankar om ”endorsement” så ville jag från början ha något som skyddade den här familjen. Men vi skiftade snabbt till känslor. Jag har också fördomar. Jag tänkte att en regnbågsfamilj pratar ihjäl varandra. Hur mår du? Hur har dagen varit? Hur mår du egentligen? Etc, etc. Om man har dessa masker som representerar känslor så kan flickan i familjen enkelt hänga sin jacka på kroken som hon mår. Enkelt. Emotional Hooks. Och så blir ju jackan som en kropp till ansiktet. Allt togs fram tillsammans med Maze.

Det färdiga resultatet.

Fler samarbeten. Jag träffade Villeroy & Boch / Gustavsberg för att se om vi inte kunde göra nåt kul med badrummet. Så man specialbeställde ett rosa badkar, bland annat. Det finns färgglada badrum…

Med Interface hade jag möten om att göra spännande golv i lägenheten. Jag gillar hur man liksom ”målar” ett rum med mattor. Mer färg. Samma färger för att det inte ska dra iväg och bli spretigt.

Vi gjorde ett regnbågsgolv i garderoben. Tänkte att det skulle bli ett bra tillfälle för besökare att ”komma ut ur garderoben”. Kvänum levererade en superfin och ny walk-in-closet att komma ut ur.

Garderoben blev en succe under öppningshelgen. Här en snubbe som kommer ut som skidskyttefantast.

På tal om fördomar. Jag upplever att många regnbågsfamiljer har ett behov av att visa tillhörighet med regnbågsflaggor etc. Jag tänkte att min regnbågsfamilj kunde göra det genom att ha en regnbågsrabatt. Så tillsammans med Plantagen gjorde en fin flagga på uteplatsen.

Och hur blev det då???

Vi började med en helt vit lägenhet men klassiska ljusa inslag.

Ingen uteplats att tala om.

Jag fick hjälp att tapetsera. Visserligen superkul, och rätt enkelt men tajt om tid med uppbyggnad.

När tapeter var på plats var det dags att montera alla möbler från Jotex. Ademir som gjort tapeterna med mig får assistera.

Det fascinerande med en sån här process är inte bara att skapa – allt ska också dokumenteras. Jag har väl haft fem, sex olika photo-shoots samtidigt om jag försökt jobba.

Sängar från Carpe Diem Beds.

Jag har försökt dokumentera lägenheten här. Det kommer så klart ”riktiga” bilder så småningom. Nedan har jag fotat skärmen hos fotografen Jonas Gustafsson som tagit en massa fina bilder. Kommer snart…

Stolt och glad. Jag kommer hänga i Vallastaden nästan varje helg nu. Kom förbi och hälsa på i min regnbågslägenhet.

Vallastaden 2017

0

Idag invigs Vallastaden i Linköping. Projektet är en så kallad bo- eller hemutställning. I Sverige är vi rätt vana med boutställningar. H55-utställningen, Stockholmsutställningen och även Hammarby Sjöstad är klassiska boutställningar. Jag har fått äran att vara involverad men jag tar alla de projekten i ett separat inlägg.

Vallastaden är cirka 1000 lägenheter i Linköping. Nästan alla boutställningar belyser samtida och framtida frågor. I år tittar man extra mycket på mångfald. Blandad och tät arkitektur och blandad inredning.  Arkitekterna Okidoki har vänt på begreppen och låtit kreativitet och nyskapande vara ett kriterium för att få vara med och bygga hus här. Det är inte pengar som styrt. Om det är något om är återkommande för Vallastaden så är det att allt är udda. Tittar man på stadssilhuetten så är det olika höga hus, etc, etc.

Massa olika fasader – och tätt mellan husen. Här finns allt från studentlyor till villor.

Och mitt projekt – men vi återkommer till det.

Var man än vänder sig i stadsdelen så finns det nya vinklar och vrår. En fasad i blått betongglas…

Små gränder.

Ett hus som redan fått massor av uppmärksamhet – House for Mother av Förstberg Ling.

Fin kille som assistent.

Så himla långhårig, men fotar Sara Garantys projekt som hon inrett. Kolla terrassen med växthuset. Galet…

Och detta kan ju bli en övergång till inredningarna. Mina tre favoriter från Vallastaden är Saras, betonghusen av Hökerum och Karin Rylander och det brasilianska generationsboendet av Oddbirds. Bonus-favorit är Okidokis rosa lägenhet. Det alla tre eller fyra har gemensamt är att man inrett extremt personligt, på precis samma sätt arkitekturen visar. I övrigt går de flesta lägenheter i en trä, brun, beige färgskala.

Sara Garantys inredda lägenhet med stil och smak – och massor av färg.

    

Väldigt fint med väggen som kontrasterar.

Hökerums installationer var kanske inte så färgglada men desto mer intressanta. Byggherren har som koncept att man får välja återbrukade, patinerade dörrar i lägenheten. Lite haute couture eller vintage eller vad man ska säga. Så fint.

Lägenheterna har en dämpad färgskala som gör att man liksom går ner i varv.

Uttrycket ”inred med växter” kommer vi nog dras med ett tag. Flera projekt med det temat här. Fortfarande hos Hökerum.

Här fanns också Vallastadens mest frekventa designer – Emma Olbers. Notera även i Sara Garantys lägenhet som har Emmas bord i köket. Funkar uppenbarligen både med grått och till färg.

Som sagt – färgtrenden nummer ett är beige. Eller sand. Men min tredje favorit av Oddbirds har verkligen kryddat med exotiska toner i ett brasilianskt tema.

 

Min fjärde favorit är Okidokis rosa dröm. Kanske inte realtistisk, men knasig. Och jag älskar det.

I övrigt var Vallastadens inredningar väldigt gråa och beiga. Som här hos Thomas Sandell.

Hos Myresjöhus (med möbler av Emma Olbers)

Beige, inred med växter och vintage.

Hos Jan Rundgren

Hos Jimmy Schönning

Villa Saranda av Mohammad Al Zoghbi

Och så Emma Olbers lägenhet tillsammans med Residence.

             Vallastaden består av 70 olika hemutställningar och här har jag tagit med ett tiotal. Jag kan verkligen rekommendera alla att åka hit. Det är som att vandra runt i ett gäng inredningstidningar och bara titta. Bilden ovan kommer från Konstfackstudenten Matyas Barak som byggt en lägenhet som runt en lägereld. Troligt? Verkligen inte, men det är ju kul.

För mig och Peter är det här absolut en bra utflykt på samma sätt som man tar ungarna ner till Kolmården. Hit kan man åka för att glo, förfasas, kanske inspireras men framför allt finns det otroligt mycket att titta på. Det kostar 100 spänn att gå in.