Designbloggarna på Clarion Sign Hotel

1

Sponsrat inlägg: Designbloggarna på Clarion Sign Hotel

Under helgen som varit har jag hängt med 13 av mina designbloggare. 13 personer och 14 bloggar eftersom jag ju har två bloggar. I två dagar har vi spelat spel, utbildat oss om att bli bättre på sociala medier och framför allt haft kul. Designbloggarna brukar ha  bloggträffar ungefär en gång i halvåret. Den här gången hängde vi hos Clarion Sign Hotel som gör en nysatsning på design och ville visa upp sig för oss.

Färgskalan på nya delarna i hotellet går i djupt vinrött och grönt, men inslag av skinn.

Rundvandring med bloggare. Varje våning har fokus på olika skandinaviska designländer. Här tittar vi på finsk design.

Vi passade också på att bada lite. Designbloggare behöver spa. Selma Spa har fantastisk utsikt.

Jag är så sjukt fräknig…

Matsalen på hotellet är också omgjord. Hotellets nya satsning med Marcus Samuelsson heter Kitchen & Table.

Två dagar hängde vi tillsammans och det blev så klart massor av skratt. Och prisutdelning. Lite uppmuntring är viktigt så vi delade ut pris till alla duktiga bloggare. Och här ser vi ett glatt och fnittrigt gäng en lördagkväll. Från bakre raden, vänster: Stina Lodén, Kina Andersson (som blev Årets Smalis), Anna Boussard (som blev Årets Raket, på grund av inlägget om H&Ms kläder), Annika Kumlin (som blev Årets Samvete), Annette Eriksson (som blev Årets Inspiratör), Hanna Wendelbo (som blev Årets Insta). Raden framför: Camilla Julner (som blev Årets Resenär), Johan Magnusson (som blev Årets Ambassadör), er egen Trendstefan och Martin Wendelbo. Slutligen – vår egen millennial – Greta Petre (som blev Årets Selfie).

Saknas på bilden är: Kärolin Kaljula, Sara Garanty, Erik Engelv, Jimmy Schönning, Anton Nilsson och Johanna Högväg.

Totalt 17 engagerade bloggare.

#10yearwardrobe

0

Nu har jag experimenterat med nåt jag kallar för min tioårsgarderob, eller #10yearwardrobe. Allt började i torsdags förra veckan och jag har lekt med det här projektet i sju dagar.

Vad ska man säga. Det började med att jag gick till jobbet och funderade på höstkläder. Ska man köpa en ny höstjacka eller ska man behålla den man har? Hur är det med den här antikonsumtionstrenden? Måste man köpa nytt? Och så tänkte jag på min munkjacka som jag bar den dagen. ”Den är nog minst tio år gammal”. Och så funderade jag på vad jag hade för övriga kläder hemma som var minst tio år gamla. Häpp så föddes idén om att bara ha kläder som är minst tio år gamla under en veckas tid. Oavsett förutsättning så ska kläderna vara minst tio år gamla. En vecka.

Jag kunde inte låte bli att googla några bilder från 2006 och 2007. Vad hade jag egentligen på mig. Well, typ samma kläder som idag men med skägg. Översta bilden är från när Trendgruppen var nystartat och Karin följde med mig på modevisning. Tror det var Hope…

Hänga lite med Moderådet.

Veckan började en torsdag och med munkjackan. Hur vet jag att ett plagg är tio år? Ja, i det här fallet kan jag se på loggan att det är från ett visst årtal. Men det har varit svårt att hitta kläder i garderoben som dels verkligen är minst tio år gamla – men också passar min kropp som är tio år äldre. Jag har absolut hittat t-shirts från 2006 men som inte smickrar magen på en medelålders man.

Eller detta med alla designersamarbeten på t.ex. H&M som man tänker är supergamla, men de är egentligen bara från 2008-2009 och därmed inte över tio år gamla. Jag hade gärna haft min skjorta från Comme des Garcons men den är just från 2008.

Fredag och dags för ett plagg med minnen. Jag har en av mina närmsta vänner som bor i Berlin och med henne hittade jag det berlinbaserade modemärket med de roliga trycken. Mode och minnen.

Lördag och veckans enda lediga dag. Då drog jag på mig en tröja från Velour. Ett provexemplar som jag köpt på utförsäljning. Lappen från showroom sitter kvar i nacken så den går att spåra.

vallastaden

Söndag och dag för scenframträdande i Vallastaden. Här med Jimmy, Andrea och Vallastadens Claes. Tröjan är en t-shirt från en butik som var superspeciell i Stockholm. Det var som ett slags medlemskap. Man fick en nyckel som gjorde att man kom i en ”speak easy” och där fick man köpa coola japanska plagg. Jag köpte bland annat en vinterrock med röd päls. Den finns inte kvar – men väl den japanska tröjan.

Måndag och föreläsning hos Google. Hur många vita eller svarta skjortor har man inte avverkat under tio år? Massor. Det går att se på en skjorta om den är aktuell eller inte. Det förändras alltid lite, lite. Ska det vara långa eller korta snibbar? Hur tajt ska skjortan sitta? Knäppt hela vägen upp, eller nere mot magen. Etc, etc. Den här gamla skjortan hänger i garderoben som ett dåligt samvete. Jag borde ha den oftare men det blir liksom inte så…

google 

Tisdagsskjorta och möte med Lifestyle Publishing som hjälper mig med Stora Trenddagen.  Det här är verkligen en skjorta med minnen. Den är från när jag var med i svenska produktionen av Fab5 eller som den heter på engelska Queer Eye for the Straight Guy. Mode-bögen Lars-Fredrik köpte dyra kläder på NK till alla oss fem killar och spräckte budgeten så de hade inte råd med fler kläder. Roligt.

Men det är en Marc Jacobs och eftersom det är ett så fint märke och en så rolig anekdot så har jag kvar skjortan men använder den aldrig. Aldrig. Axelklaffar… Lite för tajt… Nej… vet inte…

Från 2005.

Sista dagen. Alltså en vecka med tio år gamla kläder blir lite tråkigt i längden. Jag känner inte att jag måste köpa nåt nytt fortfarande, men detta med att låsa in sig i ett slags format… Typ som att bara ha gula kläder en vecka. Intressant, men rätt tröttsamt. Den här tröjan är från Hugo Boss när de skulle gå från att vara ett kostymmärke till ett coolare märke.

Varför är möbelbranschen så ointressant när det gäller återbruk?

1

Varför är möbel- och inredningsbranschen så sjukt osexiga när det gäller hållbarhet och återbruk?

Igår satt jag en eftermiddag som jurymedlem i ett hackaton för att titta på affärsmodeller och innovationer inom återbruk. Cirka 40 deltagare från alla möjliga håll deltog, och presenterade åtta nya affärsmodeller för att få oss användare eller brukare att bli bättre på att återvinna.

Det blev QR-koder, nya titlar på existerande tjänster och ett nätverk.

Varför blir det liksom som om möbelbranschen inte fattar det här med omvärldsanalys? Det är som om Piet Hein Eek aldrig funnits… Mannen som gav oss sexiga matbord gjorda av spillbitar som säljs för hundratusentals kronor på NK. Nu ska vi sätta QR-koder på våra möbler så att vi kan spåra dem… Vem vill spåra sin kontorsstol? Jag vill inte veta vem som fisit i min sittdyna…

Jag törs säga att möbelbranschen är sjukt opåläst om behov och beteenden. ”Vi måste göra återbruk sexigt”. Ja, men då måste du sexa till det. Jag tänker inte ligga med dig för att du säger att du är återbrukad. Jag vill ligga med dig för att du är snygg, intressant eller spännande. Inte nyttig.

Jag vill verkligen uppmuntra hela möbelbranschen att se och inspireras av kanske framför allt matvärlden. Kolla på det franska exemplet med grönsaker som är fula. Hur kan vi få in det i möbelbranschen? Kolla hur Stadsmissionen lyckas göra ett butikskoncept med gammal mat. Hur kan vi få återbruk ut i butik? Eller kolla hur restauranger gör Zero Waste-koncept. Kolla till exempel danska Amass eller Londonbaren Mr Lyan.

Jag undrar om återbruksbranschen hört talas om uttryck som ”gamification” eller ens funderat på vad det är som gör att alla sitter med Tinder på tunnelbanan oavsett om man är gift eller inte.

Om en månad är det dags för ny hackaton med återbruk. Kontakta arrangörerna här om du vill vara med och skapa nya affärer. Sa jag att man kunde vinna 50 000 kronor? Kom igen – imponera mig. Låt oss skapa ett nytt Spotify, eller ett nytt Happy Socks eller nåt annat för återbruk.

Och ja, jag ser er Marielouise Hellgren och Beleco. Kanske det som vi har som är mest intressant i Sverige idag. Och för guds skull låt alla designskolor boka in Lennart Wellander på Food&Friends så att han kan berätta hur matindustrin jobbar med återbruk.

Har vi nått slutet för skandinavisk design

0

Jag har varit i Helsingfors för att titta på Habitare som är den stora finska inredningsmässan. Vad händer inom skandinavisk design?

Efter en rundvandring på mässan kan jag konstatera att något håller på att hända med vår skandinavisk design. Precis som i Stockholm så pågår parallellt designvecka på stan, men jag hann bara vara i Finland så kort tid att det inte riktigt fanns tid för att hänga på stan. Men Habitare är en bra mässa. Väldigt snygg. Otroligt snygg.

Bland alla snygga installationer så smög sig frågan om den skandinaviska stilen in. Har vi nått kulmen på klassisk, skandinavisk stil? Är det något annat som lurar runt hörnet?

Som tidigare år så har man bjudit in stylister att tolka trender. Finlands svar på Lotta Agaton heter Ulla Koskinen och hon gjorde på Habitare en ljus och stilig installation.

Utvalda och personliga objekt som ligger rätt i tiden.

Naturliga toner och ljust.

Finsk design. I år firar landet 100 år som självständig nation och för att undvika allt för nationalistiska drag så lät Design Helps! göra väskor med vad man vill att Finland ska stå för.

Finsk design. Detta hade också kunnat vara i Ulla Koskinens monter men den här stolen står självständigt hos Erin Turkoglu. Väldigt, väldigt skandinavisk. En av mina favoriter från mässan. Jag ser framför mig hur den här stolen liksom står mot en vägg hemma hos typ Annaleena Leino-Karlsson.

Skandinaviskt, troget materialet och avskalat. Hyllor eller väskor från Verso.

Bland unga formgivare samma sak. Avskalat, troget materialet och ”äkta”. Här en bänk med björknäver av Maarit Peräsuo.

Skandinaviskt porslin som faktiskt är framtaget av japanska producenter men designat av Maija Puoskari.

Skandinaviskt och avskalat – men norskt för finskt företag. Daniel Rybakken och Artek.

Speglar är verkligen nåt som händer nu. Här spegel av Katriina Nuutinen för svenska Klong.

Elina Ulvio

Elina gjorde också denna lampa.

Fler lampor. Denna gång från &Bros.

Naturromantik och lampor av Be&Liv.

Men som sagt – enkelt och avskalat. Också en av mina favoriter. Himmee och deras ljusstake.

Men. Parallellt med denna snälla, avskalade, skandinaviska stil så dyker nu något annat upp.

Det handlar om färger som bråkar och om attityd. Om nån sagt till mig för fem år sen – år 2017 ska vi blanda brunt och rosa – då hade jag nog varit skeptisk. Men det händer nu. Vi gör slut med snälla pasteller och letar efter attityd.

Parallellt med Ulla Koskinens estetik så finns också finska Susanna Björklund. Hennes stora trendutställning handlar om hur vi letar efter hem med personlighet.

Färg och ologiska mönster.

Ett av rummen handlade om hur faktiskt hem växer fram utifrån våra minnen och upplevelser.

Det är egentligen samma resonemang som med Ulla Koskinens samlande, men med mycket mer färg.

Och jag deltog i en grupp med internationella besökare, och det var en tysk journalist som i en bisats undrade ”is this the end of Scandinavian aesthetics?”. Och så känns det ju lite. Vi har kanske tröttnat på det svala, korrekta, skandinaviska.

Dukat bord av Erin Turkoglu.

Speglar med fransar ”för att det är kul”, alltså helt utan rationella anledningar av Teru Kuitinen.

Grova, keramiska krukor av samma kille.

Lampor av Julia Popova.

         

Matta av Klaus Haappaniemi för Tikau.

Avslutningsvis. Två bilder från Susanna Björklunds trendutställning på Habitare. Bort med avskalad minimalism och in med personlighet och färg. Kanske är detta slutet på skandinavisk design och istället tittar vi på andra uttryck?

Maison Objet 2017 – speglar och mattor

0

Så. Vi har avverkat lite färger och lite attityd runt Maison & Objet. Det kanske inte händer så mycket runt objekten. Det är samma fåtöljer, samma soffor och samma småbord som tidigare. Ingen ”årets dagbädd är…”

Så inga nya objekt i rummet. Men väl på väggar och golv. En helt otroligt påtaglig företeelse var alla dessa speglar. Tänk dig ett vardagsrum med soffa men istället för en tavelvägg så ska du ha en spegelvägg. Jajamen – 80-talets spegelvägg kanske kommer tillbaka. Just nu nöjer vi oss med snygga, stora speglar.

 

Jag tror hon är lite trött…

Trendspanare och spegel. Visst, jag fattar att detta är en mässmonter och här ska man visa olika sorters speglar, men trenden är tydlig. Nu ska vi ha en gigantisk spegel över soffan.

Och vi leker med mattor. Helt plötsligt exploderar det med olika, kreativa varianter för golvet.

Det finns figurativa mattor och det finns snygga mattor.

Och så finns det så klart mattor som hänger på väggen som hos finska Mum’s.

      

Roligt DIY-projekt. Ta en gammal orientalisk matta från en loppis och trasa upp till ett hänge direkt på väggen.

Sista matt-exemplet. Jag älskar installationerna som AD Interieurs alltid gör under designveckan i Paris. Och här ser man hur en av inredarna använt samma heltäckande matta i hela rummet. Även taket.