Rom – en trendresa till Italien

0

Jag har varit i Rom. Under en långhelg har jag spanat, tittat och funderat. Mitt övergripande intryck av Rom är att det är en stad att njuta av – inte nödvändigtvis trendspana i.

Under vår vistelse i Rom bodde vi på nyöppnade designhotellet Vilon. Tre månader gammalt men ligger i ett gammalt palats som fortfarande tillhör familjen Borghese. Hotellet var nytt men ändå med charm och fin design. Och mitt i smeten, kanske hundra meter från Spanska Trappan. Med bara 18 rum kan man ägna större delen av tiden åt service – och det gör man. Sjukt god mat och trevligt personal. Jag kan inte nog understryka vilket fantastiskt kök de har här på Vilon. Jag åt förmodligen den bästa pastan i hela Rom här på hotellet. Självklart den lokala varianten av carbonara. Mums. Bilden ovan från frukostens sköna måltid. Men Rom är en härlig stad att bara flanera i. Det finns egentligen inte så många designbutiker eller trend-måste-se-ställen. Istället kan man promenera runt och bara njuta av en lång helg. Bland mina måsten i Rom så finns framför allt kyrkan/templet Pantheon. Älskar det stället. För den trend- och designintresserade så kan det vara värt att kolla upp varumärken från staden, som till exempel Fendi, Tod’s och Bulgari. De tre husen har också varit ansvariga och bekostat renoveringar i staden som t.ex. Fontana di Trevi och Colosseum. Det finns lite roliga designbutiker i Rom som t.ex. C.U.C.I.N.A. som bara har köksutrustning. Det stora varuhuset i staden kommer faktiskt från Milano och heter Rinascente, men här kan man absolut titta på italiensk design. Visst ser du på påsen att det står Roma? 🙂 Den stora nyheten för våren är att man här satsar mycket på växter. Så trendigt. Förutom hotell och shopping så måste man ju inmundiga drinkar – och det gör man så klart helst på tak. Stadens modehus Fendi har en egen takbar under namnet Zuma. Designig entre Fantastisk utsikt så klart. Hotellet tipsade om en fantastiskt liten bakgata med massor av små kryp in och butiker. Här ligger butiker som Boffi och Artemide vägg i vägg med marmorskulptörer etc. Verkligen värt en tur. Ligger alldeles vid Spanska Trappan. Via Margutta. Från Via Margutta. På rekommendation bokade vi pizza på hippa innestället Giulietta. Gott och trångt. Stan är full av god mat. Våga fråga på hotellet. Men Rom görs med fördel på kvällen och natten. Det är som att alla ruiner blir extra magiska. Även om Colosseum kanske är stängt för sightseeing så funkar det utmärkt att bara hänga utanför och titta vid midnatt. Mycket mindre folk på kvällen. Även vid Fontana di Trevi. På natten ska man också göra området Travestere. Folkligt och fullsatt. Här i Travestere finns allt från unika ölsorter till mer avancerade drinkar. Och sa jag att det var trångt? Det är det. Men inte obehagligt trångt. Går man bara en tvärgata bort så blir det genast lugnare. Under en långhelg i Rom så räknar man med sol, men om det regnar så stannar verkligen staden. Finns ingen anledning att hänga läpp utan då får man gå tillbaka till hotellet och dricka negroni istället. Som två ambitiösa killar la vi en av dagarna under vår vistelse på utflykt. Om man möter upp bussbolaget vi 07.00 och räknar med att vara tillbaka 21.00 så hinner man med Pompeji och Amalfi-kusten. Vesuvius i bakgrunden. Kanske två och en halv timme från Rom. Verkligen värt ett besök. Och mitt bästa tips – skaffa guide. Man kommer runt och får se mer saker effektivt. Pompeji är verkligen som en stor stad. Förkolnat bröd som bagaren lämnat i ugnen när vulkanutbrottet kom. Ytterligare en timme från Pompeji ligger alltså Amalfi-kusten med ett pärlband av små och stora städer. I vår utflykt hann vi med lunch och en snabb sightseeing i Positano. Det är i den här regionen man gör citronbaserade drycken Limoncello. Mums.                                            Rom – en bra stad att besöka. Gör det. Jag kommer tillbaka.

The Lobby – nytt butikskoncept i Stockholm

0

Idag öppnar en ny shoppingdestination i Stockholm. Mitt i city på Regeringsgatan, mittemot MOOD, har nu The Lobby öppnat med sina nya koncept. AMF är en intressant fastighetsägare så jag åkte dit för att titta och tycka.

Stockholm har flera tillfällen haft större butikskoncept där man visar innovativt och spännande mode, med inslag av annan lifestyle. Någon kanske kommer ihåg c/o Stockholm som låg på Götgatan. Någon kanske kommer ihåg satsningen ODD Projects på PUB, när det fortfarande var ett varuhus. Det som är intressant den här gången är att avsändaren på The Lobby är tunga fastighetsägaren AMF. Tidigare var det alltså framför allt unga entreprenörer som själva drog ihop projekten – nu är det en stor drake. Inredningsmässigt så har man valt att arbeta med byrån Bas. De har gjort en lösning som känns gammal redan när det öppnar. Det är en industriell lösning som förmodligen ska kännas lite ”underground”. Jag ska vara tydlig. Jag är lite besviken på utseendet. Vi ser lastpallar och industrigolv. Billiga metallkonstruktioner för exponering. Allt det här har gjorts förr. Inget är nytt. Jag som reser över hela världen och tittar på butikskoncept kan tycka att en aktör som Urban Outfitters nästan gör det roligare. Det enda som skulle vara ÄNNU mer förutsägbart är att ha med en gigantisk växtvägg. Alla har det. Kanske kommer hit också. AMF trycker själva på en del nyheter. Det som är absolut mest intressant är själva affärsmodellen. Äntligen vågar en fastighetsägare ta den diskussionen. Det handlar om att man inte längre hyr en lokal på kvadratmeter utan tar betalt efter andra saker, som till exempel service. Detta nytänk kring affärsmodellen är framgångsfaktorn för stora kontorsjättar som WeWork. Jag tror att detta är superviktigt. Som jämförelse. En klassiskt galleria som t.ex. Fältöversten har en centrumledare som ser till att allt funkar i ett köpcentrum. The Lobby har enligt egna uppgifter sju personer. De här sju personerna ska alltså jobba med varumärkena som är här. Det kan handla om att personen på The Lobby gör en VR- eller AR-aktivitet för det lilla modemärket. Modemärket får då så klart betala för detta, men har kanske råd nu när hyran är satt på ett annat sätt. The Lobby har lyssnat på alla de så kallade buzzwords som finns i retailvärlden just nu. Det handlar om aktivering och kurering. Och tjänster. Tjänster kan innebära att man bokar tid med en stylist eller makeupartist. Kurering innebär att man vill samarbeta med tidningar som ska göra ett urval på en speciell yta. Först ut är relativt nystartade tidningen Scandinavian Man som valt ut märken som Asket och Norwegian Rain. Scandinavian Man ska ha den här ytan i två månader. Det finns såååååå många frågor kring detta. Vem betalar? Vem tjänar pengar? Vem arbetar gratis? Och varför väljer man att arbeta med tidningar? Jo, man vill komma åt deras annonsörer – detta berättades på pressträffen. Men det finns fortfarande såååååå många frågor. Varför samarbeta med tidningar? När man avverkat de uppenbara (Scandinavian Man, Plaza Kvinna, Elle, etc, etc) – ska man arbeta med Allt om Trädgård? Och hur fungerar urvalet. Jag fattar att Scandinavian Man har valt de varumärken som står i deras område – men i övrigt? Finns det någon Advisory Board, på tal om buzzwords? Och på tal om att sparka in öppna dörrar – var är maten? Den som har lite koll på trender vet att köpcentran idag måste ha bra mat för att locka folk. Varför inte här? Man kommer få en cavabar, men det är inte samma sak som t.ex. Bouquerian i Mood. Eller andra innovativa koncept. Var är blomsterbutiken? Det The Lobby också vill göra är att satsa på ny teknik. Jag är skeptisk. Man säger saker som att ”vi kommer kunna streama en modevisning i AR i våra skyltfönster”. Jaha… Man kanske kommer göra betalningsstationer för man betalar med ansiktsigenkänning (som vi redan läst om i Japan). Jaha… Men det är fest. Vi ska inte vara alltför hetsiga kring detta med nytänkande. Jag tycker fortfarande att det här projektet är ett av de mest intressanta på grund av att man har pengar i ryggen. Jag kommer följa det här projektet med nyfikenhet. Och jag säger det igen. Allt ser ut som att det är designat på 90-talet, men det som är intressant är att man fått en av de stora fastighetsdrakarna att dansa.       

Trendrapport Light Building 2018

0

Vartannat år går den gigantiska mässan Light & Building i Frankfurt. Det är enormt mycket folk på en mässa som denna. För att jämföra, en mässa som Ambiente har ca 180 000 besökare och Light & Building har kanske nästan 250 000 besökare. Enormt. Och här är det mer fokus på offentlig belysning än hemma-lampor, även om det segmentet också finns med. Men här finns gatubelysning, butikslampor, golv som lyser och så klart egentligen alla som är involverade i belysning.

Men innan jag drar igång med belysningstrender så tänkte jag göra en kort summer från Light & Building med vad som är på väg ut. Jag konstaterar generellt att det är väldigt få golvlampor. Och om det är något som är extra ute så är det de trebenta armaturerna som också kallas tripoder. Den industriella stilen har absolut nåt sin kulmen. När jag talar med belysningsföretag som t.ex. By Rydens så säljer det fortfarande enormt men man ser att utbudet inte engagerar lika mycket som förr. Överdimensionerade ”mjuka” armaturer som ska fånga upp ljud och också vara ljudabsorbenter börjar försvinna. På en mässa som Light & Building ser man så klart också diskussioner om teknisk utveckling. Det talas en massa om belysning och hälsa. Jag är skeptisk men vi får se. Vi vet ju att blå ljus ger stresshormoner och rött ljus lugnar ner. Utvecklingen fortsätter och vi får se var det landar. Det som jag själv tycker känns spännande är hur några aktörer vill se ljuset som bärare av information. Tänk om vi om ett par år inte behöver wi-fi utan att allt går via lampor… Kanske. Intressanta innovationer inom området diskuterades. Men låt oss titta på trenderna istället. Självklart är en designig mässa som denna full av avskalade och minimalistiska armaturer men jag försöker titta på det som sticker ut. Jag ser alltså följande trender inom belysning. 1. Glas 2. Lite färg 3. LED för riktat ljus Om vi börjar med den första trenden så är det alltså otroligt många armaturer i glas. Gärna runt. Gärna varianter av runda skärmar. Det måste inte vara helt klart glas men just materialet är återkommande. Notera också hur vanligt det är med pendyl. Man såg en hel del slipat glas. Fortfarande passar det inom glastrenden. Glas som också blåsts i metallformar. Men framför allt så återkommer den vita glaskulan i olika varianter.                 Och det immiga kommer också stort.    Trend nummer två från Light & Building får bli om färg. Fortsatt massor med glas. Det finns så klart många igenkänningsdetaljer från första trenden. Det är mycket glas, det är även frostat och immigt, runt och även slipat eller pressat glas. Men det dyker upp lite färg. Mycket blått. Den sista trenden jag vill beröra är detta med hur man skiftar ljuskällan. Det är inte längre bara glödlampor (så klart). Jag tycker mig se en större grad av experimentlust för att belysa med dioder och LED. Det blir mycket papper som fångar och riktar ljuset.   Här är det alltså den lilla pinnen som är ljuskällan och som ändå blir ett designinslag. Här   En av få golvlampor. Som sagt, om du ska investera i en ny lampa i år så se till att den hänger från taket, kanske i kluster, men i glas. Kanske slipat glas om du är lite vågad.

Designgalleriet Soft Walk

0

Designgalleriet har flyttat och jag har gjort en egen mattkollektion. Här är historien om SWAG och Trendstefans mattor.

Under 2017 började jag smådesigna lite löst. Gjorde tapeter, hängare och installationer. Jag kände att detta var lite spännande. Så när jag sprang på Outi i Paris på septembermässan Maison & Objet så landade samtalet kring detta med Trendstefans design. Sagt och gjort. ”Gör ett förslag”, sa Outi. Så David och jag satte oss och skissade. Jag visste tidigt att jag ville göra en kollektion med bokstäver och ord. Vi kom fram till att vi ville ha ett fyr-bokstavs-ord som man kunde spegla för att få en fyrkantighet i ordet. Det kunde blivit STOP, eller PUSS men snart kände jag att jag ville hitta en tydligare mening för orden. Vi hamnade i 70-talets frigörelse. Jag hittade ord som ska påminna om natten, det förbjudna men ändå tillåtna och det inkluderande. Ordet GURL får kanske starkast visa det. Det är namnet som transvestiter kallade varandra eftersom de är flickor men ”felstavade”. Alla kan vara flickor. Alla får. Alla kan vara en Gurl. SWAG är uttrycket för att svassa, lite fjolligt men stolt gå genom ett rum. Men det är också från tiden innan regnbågsflaggorna. SWAG skrev man på barer och nattklubbar som en akronym för Secretly We Are Gay. BRUH, är mjukare än ”broschan” och är mer som ett bekräftande uttryck. ”Så Stefan gillar färg. Näha.” Detta ”Nähä” är närmaste översättningen för det ursprungliga Bruh.   Efter ett par veckors skissande så skickade Outi skisserna till Indien där de produceras under hållbara och rättvisa förhållanden.   Ytterligare en tid senare så kom de till Stockholm. Till ”gamla” Designgalleriet numera. Och här tog vi pressbilderna.   Under den här resan har jag också bestämt mig för att göra om Designgalleriet och låta det bli mer mobilt. Jag blev uppvaktad av Pop Up Agency som tyckte att jag skulle göra första utställningen i deras lokal – mitt på Sergels Torg. Why not?   David som varit med på projektet fick bygga och fixa. Till vår hjälp fick vi ljus från Fagerhults, som ljussatte utställningen på ett magiskt sätt.   David bygger och funderar.   Namnet Soft Walk är så klart lite roligt. Det är att gå mjukt, så som man gör på mattor, men det är även att visa hänsyn.   I projektet så gick Outi igång på detta med våra bokstäver så hon utvecklade sidoprodukter. Väskor med bokstäver…   Och kuddar.   Eftersom ytan vid Sergels Torg är så stor så lät vi Outi och Mums visa tre andra matt-verk. Tigermattan av Paavo Halonen. Han är vanligtvis designer för Marimekko. Koalabjörnen och ansiktet med blå kinder är av Jenni Tuominen Och sista mattan med spräckligt mönster är av modeskaparen Pasi Kärkkainen.   Slutligen valde jag att visa mina ”Emotional hooks” som jag designat för Maze. De har jag berättat om förr…  

Designgalleriet – svensk design på Stockholm Design Week

0

Häromdagen gjorde jag ett inlägg om Designgalleriet och dess historia. Och jag är lika stolt över alla utställningar men de som gjorts under designveckorna har fått lite extra kärlek och uppmärksamhet. Här är ett inlägg om de tio designvecko-utställningarna.

Innan jag börjar redovisa så vill jag ännu en gång understryka – Designgalleriet stänger inte. Vi måste bara fundera på framtiden. Behöver Sverige och Stockholm en plats som Designgalleriet? Sånt kommer jag fundera på samtidigt som vi gör lite mer ambulerande utställningar. Nåväl. Designgalleriet öppnade med buller och bra hösten 2008. Vi gjorde massor av provocerande saker (fråga Sara Kristoffersson) och bröt en del tabun. Till den första designveckan vill vi visa något extra, extra, extra bra. Vi visste ju att vi hade världens ögon på oss och det är en fantastisk möjlighet och utmaning. Den första utställningen var med Claesson Koivisto Rune och efter det projektet utkristalliserades ett format. Under Stockholm Design Week ska Designgalleriet visa det bästa vi har inom svensk design. Vi vill föra samman en svensk designer och en svensk producent för att leka. Förutsättningen är att de inte arbetat tillsammans tidigare. Första omgången med Claesson Koivisto Rune är så klart ett undantag eftersom de arbetat med Asplund ganska länge. Men annars har åren landat i följande utställningar. Alltså är inte detta det bästa vi har i Sverige?? Jag är sjukt stolt. 2009 Claesson Koivisto Rune och Asplund 2010 WIS Design och Karl Andersson & Söner 2011 Luca Nichetto och Skultuna 2012 Emma Olbers (ensam) 2013 Bea Szenfeld och Kinnarps 2014 Note Design Studio och Växbo Lin 2015 Anna Kraitz/Gabor Palotai och Ljungbergs/Källemo 2016 Staffan Holm (ensam) 2017 Alexander Lervik/Eva Dahlgren och Målerås/Ogeborg 2018 Louise Hederström och Kasthall Här nedan visar jag lite bilder och resonerar om de olika utställningarna.
2009 Claesson Koivisto Rune och Asplunds
Första utställningen vi gjorde var alltså med Claesson Koivisto Rune. Killarna från designstudion var tidigt stora supportrar av Designgalleriet och har hjälpt till massor under åren. Sex månader efter öppningen förslog de att vi skulle göra en utställning är Eero, Ola och Mårten varit i Tokyo. De fascinerades av att alla taxibilar hade samma modell och det enda som skiljde dem åt var hur man gjort grafik på bilen. Denna grafiska identitet förde man över på mattor som sen Asplunds producerade. Som jag antytt tidigare så har alltså en miljard bilder försvunnit under åren så därför blir några bilder extremt små, men jag tänker att man kan få en känsla ändå för utställningen.
2010 WIS Design och Karl Andersson & Söner
Jag har alltid varit intresserad av att försöka arbeta för en genusbalanserad verksamhet. Om tre killar gjorde utställning 2009 så ville jag att den kommande utställningen skulle vara med tjejer. WIS Design hade gjort sig ett namn med udda och närmast konceptuella produkter. Det var skrivbord med vintagelådor och molnliknande möbler. Anna och Lisa bestämde tidigt att de ville göra en utställning med referens till skolor och sport. De gjorde krukor och annat men framför allt fick sittmöblerna av Karl Andersson & Söner uppmärksamhet. 2011 Luca Nichetto och Skultuna Luca kontaktade mig. Under 2010 var han på väg att flytta till Stockholm på grund av kärleken. Både till blivande frun Åsa men också till Stockholm. Då, under 2010 var Luca en rätt anonym kille som framför allt fått uppmärksamhet för en lampa. Men jag förstod att han hade stor potential. Till designveckan matchade jag honom med Skultuna och det tog enooooooorm tid att få till produkterna. Det har så klart att göra med att produktionen inte ligger i Sverige och då blir allt lite svårare. Men Luca kombinerade mässingen från Skultuna med glaset från Venini. Mässingsskålen Timeline hade räfflor som skulle ärga, man ska se tidens tand. Precis som man gör på mässingsdörrarna i Lucas hemstad Venedig. 2012 Emma Olbers Story med Emma är också den lång och märklig. Jag mötte den engagerade och nyfikna Emma på själva möbelmässan. Jag blev så tagen av hennes driv att jag ville göra utställningen med henne. Tidigt började vi diskutera. Emma ville göra en utställning om hållbarhet. Jag försökte få henne att tänka ett steg till. ”Ta i från tårna. Tänk på att detta är en utställning”. Och jag hade precis läst om kaninerna som sköts i Karlbergsparken och skickades till förbräning i Värmland. Varför inte ta hand om köttet eller skinnet? Och när Emma och jag satt på Odengatan så fälldes ett träd på gatan och jag tänkte ”vem tar hand om det virket?”. Och då fick jag Emma att fundera på detta med extremt närproducerat. Hur mycket kan man få tag på för att producera saker från staden vi befinner oss i? Kungens får? Finns det lin att göra textilier av? Emma lyckades hitta material, speciellt trä. Det visade sig vara en lång och svår process med torkning och behandling, men det gick. Men Emma fick ingen producent. Hon fick absolut hjälp, men inte som gick in och var potentiell producent. I början var jag lite stressad över det, men bestämde snart att Emma fick vara stjärna på egen hand. Och allt trä kommer då alltså från olika gator i Stockholm, och de är märkta med gatans namn.     2013 Bea Szenfeld och Kinnarps (och Andreas Engesvik och StokkeAustad) Fantastiska Bea gjorde sin tredje utställning på Designgalleriet. Här var turerna lite omvända. Här var det Paulina på Kinnarps som ville vara med och göra en utställning. Tillsammans resonerade vi kring begreppet kontor. Bea lekte med ordet på engelska och landade i ”work space” som så klart också syftar på rymden. Och efter vernissage gjorde vi ett snabbt kalas för att lansera Engesvik och Stokke Austads fantastiska glasträd.   Glasträd av Engesvik och StokkeAustad De två killarna till höger är alltså Jonas Stokke och Öystein Austad under vernissagekvällen.
2013 Note Design Studio och Växbo Lin
Jag tror att det var Christiano från Note som kom fram till mig. Han är också italienare och kompis med Luca Nichetto så han var nyfiken på att göra en utställning under Stockholm Design Week. Det gick självklart bra. Jag har hängt med gänget där länge, och 2013 var de inte några duvungar, men fortfarande bara fem personer som gillade att göra färgglada och annorlunda saker. Jag har för mig att det var de själva som kom med förslaget Växbo Lin. Och hela Note Design är så drivna så jag satte mig liksom i baksätet och lät de rasa på. Man ville göra ett projekt som handlade om återbruk. På textilfabriken hos Växbo Lin så skapas metervara där vissa delar kan bli sekunda. Note Design ville lyfta denna sekunda till premium. Återbruk blev Åkerlapp. Genom att ta premiumbitar och göra som ett lapptäcke blev produkten superfin. Och Designgalleriets första designpris. Formex Formidable premierade den här produkten.
2014 Anna Kraitz och Källemo
Anna var faktiskt en person som jag sökte upp. Jag har länge varit fascinerad över Annas poetiska stil, som på nåt sätt är väldigt osvensk i sitt dekorerade uttryck. Med Anna jobbade vi länge med att försöka få till några nya och intresserade producenter men det blev svårt. Vi försökte bland annat med Målerås och det dröjde tre år från kontakt till att produkt rullade ut – för nu finns fina vaser av Anna för Målerås. Istället bjöd vi in Annas barndomsvän Gabor Palotai och textilföretaget Ljungbergs. Gabor och Anna är vänner sen Anna var liten och Gabor är ju Sveriges kanske främsta grafiker. Utställningen blev väldigt grafisk och sprakande. Så nya mönster, färger och textilier på existerande modeller för Källemo. Och nya lokaler! Detta blev den första designvecke-utställningen på Kammakargatan.   Gabor Palotai
2015 Staffan Holm
Jag kommer inte ihåg vem som kontaktade vem. Kanske var det jag som kontaktade Staffan. Jag tycker han är fantastiskt duktig, och det känns skönt att inte bara ha formgivare från Stockholm. Staffan bor i Göteborg. Staffan är en mångsidig formgivare och det visade han på utställningen här också. Det var små objekt, möbler och fantastisk scenografi. Staffan ville leka med perspektivförskjutningar. Precis som med Emma så försökte vi få till samarbeten med producenter, men det gick sig inte. Till slut fick Staffan själv producera sina egna prototyper. Men det gav frukt. Soffborden fick utmärkelse av Wallpaper.
2017 Alexander Lervik och Eva Dahlgren med Ogeborg och Målerås
Det var Alexander som knackade mig på axeln och ville göra utställning. Jag sa automatiskt   nej eftersom jag helst vill att vi kör varannan damernas men jag sa ”hitta en tjej” och tänkte att han skulle kunna göra en utställning med nån till exempel som Monica Förster. Men Alexander tog kontakt med Eva Dahlgren. Utställningen är ett finstämt samarbete mellan två personer från två discipliner som gör gemensamma produkter. Mattor från Ogeborg och glas från Målerås är centrala men även ljus och ljud. Detta är nog min mest avancerade utställning som vi gjort på Designgalleriet. Och kanske den med absolut höst ambitioner. Och förmodligen vår mest besökta utställning. Jäklars vad det sprang folk i lokalen. ,
2018 Louise Hederström och Kasthall
Inför vår tionde utställning så var det Louise som knackade på axeln och frågade om hon fick göra en utställning, och det tyckte jag lät toppen. Louise är duktig och ännu en gång så är det skönt att visa kompetens utanför Stockholm. Malmöbaserade Louise och jag diskuterade mycket om innehållet i utställningen. Man kan säga att jag mest varit involverad i utställningarna av Luca Nichetto, Emma Olbers, Staffan Holm och Louise Hederström. Kanske också Lervik/Dahlgren. Men utställningen med Louise har vi redan diskuterat här. Snabb återblick. Ja, utställningen handlar om återblick. Louise har velat återskapa en plats från barndomen men i rena produkter. Mattan som är central har grönskan från september och Skåne. Avslutningsvis. Designgalleriet behöver se över sättet att arbeta. Jag hoppas fortfarande att vi kan göra spännande och spektakulära utställningar med svensk och skandinavisk design under Stockholm Design Week. Och hur gör man? Ett sätt är att knacka mig på axeln och fråga. Självklart finns det massor av kompetenta personer som jag vill visa. Färg&Blanche, Pierre Sindre, Monica Förster har visserligen gjort en utställning men jag skulle vilja göra en designvecke-utställning, Front, varför inte Anna von Schewen och sen vill man ju vara med på resan som när Emma stod där på mässgolvet och var rätt okänd, till idag när hon är superstjärna och får hänga med porträtt på Arlanda. Det finns massor av bra designer i Sverige.