Ambiente – hur vi kommunicerar

0

Nu har de stora mässorna gått av stapeln och jag får äntligen vara hemma ett par dagar. Jag har talat om trender högt och lågt, men en sak som jag tittade på lite extra på Ambiente var detta med hur man kommunicerar. Här är några iakttagelser.

Män får absolut vara i köket 2018. Verkligen. Men män i köket ska vara ”riktiga” män. Det är skägg, verktyg och elaka blickar. Att stå i köket är inget för någon med ”frökenfingrar”. På tal om köket så tycker jag nog ändå att detta är JÄTTEKONSTIGT. Jag tror nog att väldigt många som arbetar med konstindustrin faktiskt ser ut så här. Jag har varit i skogarna i Småland och på andra ställen så jag vet. Men att blåsa upp den här killen på en tre meters vepa – det är lite konstigt. Han matchar å andra sidan de riktigt tuffa killarna med knivar… Kvinnor i inredningsvärlden ska däremot fortsatt vara kvinnor. Under Ambiente såg jag flera montrar som flörtade med kvinnors fåfänga och behov av lite ”fashion”. Men den kanske mest intressanta iakttagelsen är hur familjen försvunnit. Du som hörde mig på Stora Trenddagen hörde hur jag resonerade kring om tvåsamhetens slut. Istället bildar vi familjer med vänner (som vi inte ligger med) och annat. Porslinsmärket Thomas var noga med att tala om denna nya familj. Just detta med att man inte vet vilka som är ihop utan alla bara hänger på ett skönt sätt. Familj 2018 är något annat än det var på 50-talet. Jag älskar hur livrädd den här killen ser ut. Men om man analyserar bilden så är det ändå lite märkligt att två killar och en tjej dricker öl och fotar sig själva. Jag vill verkligen understryka att det inte är något fel, men bor de tre ihop? Vem ligger med vem? Tvåsamheten kanske är död, men jag är rätt otrendig så jag behåller min kille ett tag till.  

Ambiente 2018

0

Den tyska mässan Ambiente räknas som världens största inredningsmässa. Ta siffrorna med en nypa salt men jag har för mig att man har 150 000 besökare och 4-5 000 utställare.

Detta är min åttonde mässa i år. Japp, efter januari och februari så har jag tittat på nästan ALLT. Det blir så klart annorlunda att gå till Ambiente efter åtta mässor och tänka att man ska hitta något revolutionerande nytt. Det är ju trots allt många utställare som jag redan träffat på Formland eller Maison & Objet. Det Ambiente nischar in sig på är köket och det dukade bordet. Här finns alla porslins- och kastrullmärken. Alla. Men jag har ändå försökt sätt på mig trendspanar glasögonen och titta på några nya saker. Här är mina resonemang från Ambiente.
  1. Arkiven
Vi kunde konstatera efter Stockholm Furniture Fair hur flera möbelföretag börjar leta i arkiven. Så är det så klart även inom inredningsbranschen. Har man ingen egen gammal produktion som så kan man köpa loss rättigheter (som t.ex. möbelmärket Warm). Danska Spring Copenhagen har fått rättigheter till sju keramiska produkter från Saxbo. Och med tanke på hur mycket vit keramik som Lotta Agaton använder i sin styling så borde detta vara en giiiiiiiiiiiiiiiiiiiiven kommersiell succé. Mer Saxbo och Spring Copenhagen. Och jag slänger in flera detaljer ur den här skandinaviska stilen som just nu är så dominant på den internationella arenan. Det är ”hygge” och ”lagom” precis överallt. Det kommer tok-explodera i år. Här rent, avskalat och träigt från Aarikka. Jag älskar den skandinaviska renheten hos danska Ro. Mer skandinaviskt från Ro. Till och med Rosenthal har en hel vägg med egna finska favoriter. Och så klart hämtat ur arkiven. Detta avskalade från arkiven syns också på tallrikar med reproduktioner av Picasso. Fint. Här också porslin med klassiskt mönster med William Morris. Meissen. Mer Meissen där man mixat med nya och gamla mönster från arkiven. 2. Det grafiska Jag talade om det grafiska faktiskt redan förra året, men det verkar som att vi fortsätter med detta i år. Väldigt påtagligt hur till exempel porslinsdelar har de här markerade strecken. Här amerikanska Lenox. Tyska Thomas. Även vissa inredningsobjekt blir randiga. Skärbrädor. Paola Navone för Serax På glaset syns det framför allt på detta räfflade sätt. Danska Kähler. Massor av räfflat glas. 3. Färger. Jag ska verkligen försöka hålla det kort och inte så mycket bilder. Färgerna på Ambiente var dominerande rosa, gröna och ljusblå. Inget gult och inte så mycket terrakotta. Och jag blev faktiskt själv förvånad över allt detta ljusblå. Nog för att jag pratar om CMYK Smack bland mina trender men jag trodde det skulle landa i en mörkare blå kulör. Men ljusblått är det.   Och rosa. Så mycket rosa… Och grönt då. Georg Jensen Damask med grönt. Keramik i grönt. Jag tenderar att säga att vi vill ha en ganska 70-talsaktig grön ton, alltså inte naturinspirerad som tex mossa eller butelj. Versaces nya porslin i grönt.    

Me too och Stockholm Design Week

3

Stockholm Design Week är över och massor av ny, spännande design har visats. Massor av möten. Under ett av alla möten jag hade sa utställaren på Designgalleriet ”tänk att ingenting av #metoo-rörelsen syns på designveckan” och jag funderade på det. Därför är min rapport från Stockholm Design Week bara baserad på kvinnor.

Var ska man börja? Stockholm Design Week är fantastiskt. Tydligare än någonsin visas att ”Scandinavian Design” är en kraft att räkna med. Det är precis som man brukar säga om design från vår del av världen – minimalistiskt, få materialblandningar och funktionellt. Kanske fritt från konstigheter som hos italienare och fransmän, men väldigt i tiden. Alla älskar ”hygge” och ”lagom” och det är årets melodi. Jag kan inte låta bli att vara annat än stolt. Jag tycker nivån har höjts. Det som är svårt är att titta på designveckan och hitta sina favoriter eftersom ALLT är så jämnt och bra. Förra året stack en producent som Gärsnäs ut och i år kanske Asplund. Men jämnt. Ingen drar ifrån på samma sätt som kanske tidigare år. Sjukt bra. Men det var Louise som ställer ut hos mig på Designgalleriet som sa ”tänk att ingenting från höstens #metoo syns på designveckan”… Och jag insåg – ja, det stämmer. Det är ingen som går med t-shirts med tryck. Ingen som protesterar. ArkDes initierade en  diskussion om Form och Norm som inte syns nånstans – INGENTING. Och jag tycker det är märkligt. Är designvärlden så jämlik? Så utan orättvisor? Jag vet inte men i höstas kom en av Sveriges stora designer fram till mig på en toa under ett event och flåsade ”du verkar ha en stor kuk”, och jag tänker det måste finnas kvinnor som är drabbade i den här världen. Om filmvärlden är orättvis, om musikvärlden är orättvis – varför ska designvärlden vara annorlunda? Därför är min rapport från Stockholm Design Week och Stockholm Furniture Fair bara baserad på kvinnor. Efter att ha gått runt på mässan i tre dagar och på diverse events i övriga två dagar, så kan jag konstatera att kvinnan finns inte. Det finns ingen som helst närvaro av kvinnor. Här är en bild från montern hos Maze. Kvinnoskor. För övrigt ett av fantastiska företag som drivs av en kvinna. Men det finns andra intressanta kvinnliga ledare i år. Till exempel Bolon, Kateha, Bsweden, Dux, Nola och A2. Och numera har även Lammhults en kvinnlig VD. Fantastiska och bra kvinnor som företagsledare som tar fram bra produkter. Sara på A2 är spännande. Hon designar och producerar egna möbler. Sjukt mäktigt. Det här skåpet med rundstavar känns som en bra representant för mycket av det som händer i designvärlden. Det är ask eller ljust trä. Gärna skåp och på ben så att det kommer upp lite. På tal om rundstav. Asplund under ledning av Sandra Asplund har tagit fram en fantastisk kollektion, och om detta inte vinner en massa designpriser 2018 som kommer jag äta upp min hatt. Borden av Anya Sebton och Ewa Lilja Löwenhielm är heeeeeelt fantastiskt. Rundstav och ljust träslag. Galet elegant. Så elegant. Förutom Asplunds kollektion så blev jag så klart förälskad i Anna von Schewens lampa för Bsweden som drivs av Gunnel Svensson. Det finns något elegant skandinaviskt över lampan med lameller som förmodligen ställts för hand. Fint. Skandinaviskt. Om vi konstaterar att kvinnliga attribut saknades på Stockholm Design Week så kunde saker som t.ex. läppstift synas hos aktörer som Crooked Concept.  Och det finns massor av spännande projekt under en vecka som Stockholm Design Week som initierats och drivits av kvinnor – Props by Kampmann, Marie-Louise Hellgren, M.U.S., Jenny Nordberg, Sara Garanty som hade sitt kontorsprojekt och Folkform. Massor av aktiva och intressanta kvinnor – men vars utställningar jag missade. Årets ”guest of honour” på mässan var Paola Navone. Kanske en av världens mest intressanta designer som man inte riktigt vet var man har. Jag noterade i mitt flöde från sociala medier hur man liksom undvikt att rapportera om hennes utställning och jag tror det handlar om att man har svårt att förhålla sig till hennes kitsch. Här en lampa av återbrukade grejer – och det är ju okej – men de är så fult gjorda. Jag menar – de här rätt billiga porslinsstövlarna som vi sett ganska länge. Vad är det? Massor av ready-made. Och vad är det med de här fula sladdarna? Under senare år har verkligen Paola Navone visat att hon har fler bottnar än att bara vara ”gullig” eller gammal. Fler favoriter. En av mässans absolut finaste montrar var Swedese av Monica Förster. Det känns sympatiskt att hon får vara kreativ chef för ett företag utan att trycka ut en massa EGNA produkter utan fokusera på att hjälpa andra. Bra. Mer Swedese. Här stolen från arkiven som hon valt att lyfta fram från Swedese. Jag gillar de ljusa träslagen och de rätt raka detaljerna som jag upplevde att man såg på många platser. En annan kreativ chef är Emma Olbers för Ire. Fina fåtöljer med olika uttryck. Här finns möbler av Front och Emma själv. En annan snackis på mässan var armaturen av Johanna Forsberg för relaunchade varumärket Northern. Alltså gamla Northern Lighting. Mer av Anna von Schewen. Den här gången för Articles. Och vi kan konstatera att de där sofforna och fåtöljerna med höga ryggar för att skärma av – de uteblir. Istället blir fåtöljer och soffor mer öppna. Som av Anki Gneib för Adea. Och notera den här rostiga färgskalan som återkommer överallt. En annan variant av Ankis soffa. Även den här serien av soffor och fåtöljer av fransksvenska Emma Blanche som hon gjort tillsammans med sin partner. Eller soffan med Chanel-inspiration av Nina Jobs för Gärsnäs. Öppet och nätt. Den här hyllan i svart är också gjord av Nina Jobs och för Voice. Det kändes som att Nina hade många produkter som lanserades i år. Fler öppna fåtöljer. Här av studion Front för Ire. Mångas favorit. Anna Kraitz fantastiska hylla. Kan man ana nåt slags 30-tal? Generellt tycker jag att just Axel Einar Hjort syntes lite överallt. Avdelningen Greenhouse var lite av en besvikelse i år. Sämst var kanske den otydliga utställningen som Lunds designutbildning gjorde. Men det finns så klart bra saker. Sofia Florell från HDK hade verkligen lyckats fånga tidens tecken. Det ska vara ljust trä och strama, skandinaviska linjer. Här ett bord med intrikat konstruktion. Bra. Norska Dofe (Do it for everyone) hade gjort ett system som enkelt går att förändra. Flytta den övre delen till bänken längre ner så blir det en skohylla eller vad som helst. Fint och trendigt med sitt ljusa trä. På Beckmans visades bland annat den här fåtöljen som inspirerats av en sk Fortune Cookie. Av Jennie Adén och Hanna Stenström. Och som sagt – Stockholm var fullt av spännande och intressanta utställningar, och jag hann se alldeles för få. Men hos Crooked Concept hittade jag Disa Bennich som gjort trämuggar med lack. Och lacken förändrades efter värme. Lite kul ändå. Avslutningsvis – missa in Louise Hederströms utställning hos mig på Designgalleriet. Öppen för allmänheten till den 23 februari. Bara att titta förbi. Det var en bra designvecka 2018, eller hur?

Louise Hederström på Designgalleriet

0

Designgalleriet har ny utställning. Under Stockholm Design Week bjuder vi in en svensk designer som ska få leka och göra nya produkter med en svensk producent. I år bjöd vi in Louise Hederström som fått göra en utställning hon kallar ”Understory” tillsammans med Kasthall.

Naturen är ständigt närvarande i formgivaren Louise Hederströms liv och arbete, i det senare både som referens för formspråket och som ett djupare intresse för materialen och deras ursprung. I utställningen på Designgalleriet ”Understory”, tar hon undersökandet av naturen hela vägen tillbaka till barndomens magiska upplevelser av den, samtidigt som hon kommenterar på vilket sätt vi möter och behandlar naturen idag. Uppväxten på en bondgård vid Söderåsens slut i nordvästra Skåne har starkt präglat hennes förhållningssätt till material och form. Utställningen är öppen för allmänheten till den 23 februari. Allt börjar med mattan September. Hederström har inspirerats av den månad på året när det gröna börjar skifta.      Louise Hederström Spegelbordet Fen är tänkt som en enkel symbol för ett vattendrag i skogslandskapet, där äng och skog möttes fanns även sankmark och en liten vattensamling med insekter. Rumsavdelare och spaljé som med sina strikta men ändå organiska former inspirerats av naturens skira buskage. Tanken var att ta fram en spaljé som även fungerade utan växter och flera tillsammans kan de skapa platser och samlingspunkter i öppna miljöer, därav namnet Glade som betyder glänta.   Med möbelserien Masur fortsätter Louise Hederström det nära samarbetet med tapetseraren Carina Grefmar som påbörjades med hyllorna i Ticka Project. Här fördjupar de sig ytterligare i möjligheten att utmana lädrets formbarhet, dess skulpturala möjligheter och möjligheten att skapa sittmöbler med ett organiskt uttryck. Som alltid med fokus på högkvalitativt hantverk och resurssnål användning av ratat eller tredjesorterat läder från svenska kor. Här tas även spillmaterial från tickornas stoppning tillvara. Det mjuka skenet från Mycel ger en nästan mystisk känsla och sprider ljuset nära sitt underlag. Resultatet ger en lugn och magisk känsla i rummet, lite som när man i skogen dras till ljusa partier i en glänta. Lampan är asymmetrisk och sydd som en påse av materialet tyvek, som är styvt och tåligt samtidigt som det påminner om papper i strukturen. Namnet Mycel kommer från den vegetativa delen hos svampar, ett flergrenat närverk som absorberar näringsämnen. När man ser det i marken lyser det vitt. Pyrit betyder kattguld och kan kopplas både till den rostfria polerade ytan, men även till det faktum att Hederström har tagit ett objekt som egentligen inte har ett designvärde i sig, gaveln till en cistern, och gett det en ny funktion och med det ett nytt värde.  

Sponsrat inlägg: Tarkett

0

Den stora designveckan i Stockholm rullar.  Ett av våra svensk-franska företag är Tarkett. I år har de en stor monter på själva Stockholm Furniture & Lighting Fair.

Med svensk kraft har Tarkett byggt en stor monter med många dimensioner. Svenska designstudion Note Design har gjort utställningen. Uppdraget har varit att blanda och kombinera trä, plast, linoleum och textilt. Allt man ser är golv, men ändå ser man en estetisk installation. Väggarna är sex meter höga och de flesta av möblerna i installationen är gjorda av golv. På golvet ser vi linoleum och textila golv. Jag matchar med mina skor. Allt är alltså golv. Väggen är golv och trappen upp till utsiktsplatån är golv. Jag diskuterade med marknadschefen Kerstin och undrade ”hur många dagar har det gått åt att bygga det här?” och svaret landar runt två veckor för fyra personer heltid. Alla kanter har alltså skurits och lagts för hand. Presentation av Kerstin Lagerlöf från Tarkett med Daniel och Johannes från Note Design. På utsiktsplatsen finns en installation med inspiration. tarkett Igen – olika material från Tarkett. Textila golv, trägolv och sen linoleum. Den veckade väggen är alltså golv som lagts på korrigerad plåt. Helt galet. Här ser man bland annat trägolvet Noble Ek Manhattan och det vågade golvet iQ Megalit. tarkett Färgkombinationerna hos Tarkett går i årets färgskala som man ser överallt på Stockholm Furniture Fair dvs beige och rött/terrakotta i olika nyanser. tarkett