Klart tanten ska ha en filt!

0
Sätt nu ett stort kryss i taket och fundera över om det är kallt i helvetet: Jag fryser! Detta säger jag inte särskilt ofta. Jag är nämligen, ehm, en kvinna i mina bästa år. Min vardag går ganska mycket ut på att INTE bli varm. Så, nu pratar vi inte mer om det. Men nu fryser jag, och det tycker jag är mysigt. Så mysigt att jag ägnat en stund åt att googla plädar. Jag har flera som jag virkat själv, men dem gjorde jag innan jag blev just en kvinna i mina bästa år. Vilket innebär att dessa plädar innehåller en hel del syntetgarner – de är gjorde på restgarner. Nej, vi skulle ju inte prata mer om det, men nuförtiden föredrar jag och min inre termostat naturmaterial. oyoy linum ceannis longcoast himla ferm muuto Uppifrån och ner: Oyoy, Linum, Ceannis, Longcoast living, Himla, Ferm Living, Muuto.

Den stora stickningen

0
storastickningenJag har ju startat en trådjunta. Snart ska vi ses för första gången. (Vi fick byta namn från syjunta till trådjunta eftersom det visade sig att inte särskilt många av oss kunde sy.) Det finns så mycket man kan göra kring handarbetandet, det är avkopplande, kreativt och, när man så vill, socialt. Häromdagen fick jag höra om den här kampanjen. Smoothien Innocent fryser tydligen om huvudet och kampanjen Den stora stickningen ska sätta stopp för det. Nej ok, det är inte det som är syftet med kampanjen, nu kapade copywritern i mig tangentbordet. Även om kampanjen naturligtvis går ut på att sälja fler smoothies, så är temat lovvärt. Kampanjen har körts framgångsrikt i andra länder i flera år men nu är det alltså premiär i Sverige. Röda korset är samarbetspartner och när mössorna dyker upp på smoothies i affärerna går två kronor för varje såld flaska till Röda korsets verksamhet för äldre. I oktober blir det ett stort stickevenemang på Norrmalmstorg i Stockholm och i februari börjar flaskorna säljas i butik. Bilden är en skärmdump från Den stora stickningen.

Designtorget gör det igen – eller?

1
DESIGNTORGET2Ibland är man glad att ha fel. Jag dissade Designtorgets nya koncept när de öppnade sin nya butik i Malmö i våras. De lanserade ett koncept som inte var någonting annat än ännu en inredningsbutik med överexponerade konsumentfavoriter från etablerade varumärken och tillverkare. Butiken i Malmö var den första enligt det nya konceptet, och nu har butiken i Kulturhuset i Stockholm haft nyöppning med anpassning till det nya konceptet. Med en stor skillnad. Nu talar man om att ”Designtorgets kommande uppgift blir att vara en inkubator för ny svensk form och vara en tydlig marknadsplats för svensk form, att knyta än närmare samarbeten med designskolor och nyutexaminerade formgivare och att kunna bistå formgivare som en produktions-, marknadsförings- och försäljningspartner.” Låter toppen tycker jag. Rimmar fortfarande illa med skyltfönster fyllda av Normann Copenhagen, Afroart osv, men fine, använd dem gärna som dragplåster för de mindre varumärkena och tillverkarna. Samtidigt kan jag inte låta bli att fråga mig: gick ni inte i en cirkel nu Designtorget, för att sluta där ni började

Stickade stenar

0
stenar Låt mig kasta några angorafluffiga stenar i glashus. Har tänkt på de här stenarna länge, sedan jag såg dem på Annettes insta, men jag har inte lyckats hitta några bilder hos Hay, och inte har jag haft vägarna förbi Ströget heller. Glashus? Jo. När jag till slut bestämde mig för att låna Annettes bild (tack <3) för att inte glömma hela grejen, insåg jag att för några dagar sedan gick jag på här om onödiga prylar. Och nu tänker jag att någon kanske tycker att stenar i koftor är just sådana. Det må så vara. Själv känner jag ett mycket starkt behov av att få hålla dessa stenar i min hand. Det kalla, hårda, runda, fasta, den tunna, glansiga, glidande, fluffiga, varma ytan. Jag blir rörd till tårar, ja det blir jag. Och som jag sa till Annette: jag har garn, jag har stenar. Så inte ska jag behöva åka över bron.

Makramé – så var det dags!

0
frosta1 Lotta Ahlvar berättade på Formex sist att varenda kvällskurs i makramé i Stockholms innerstad är fulltecknad. Så nu är jag riktigt trendkänslig. Men jag kan ju inte stå emot trådarna, och även om jag ibland kan få en känsla av att andra inkräktar på mitt område när det periodvis blir inne att handarbeta (det känns lite som att alla plötslig läser min dagbok) blir jag glad när jag under de här perioderna får massvis av ny inspiration. Frosta design gjorde stor succé, även internationellt, för några år sedan med sina DIY-kit. Då var det virkat som gällde, och i Frostas kit fick många bekanta sig med känslan av att virka med trikå. Själv började jag virka med trikåtrasor när jag för första gången såg Johan Berhins t-shirtstol. Så här såg den ut för den som glömt: tshirtstol Jag älskar den här stolen så mycket att jag fortfarande får pirr i magen när jag ser den. Och nej, jag har inte gett mig på att försöka göra en liknande själv. Jag avgudar den på avstånd. Men nu tror jag att det blir Anna på Frosta Design som får mig att till slut börja knyta makramé. Hur vackra är inte de här väggbonaderna? Några är delvis vävda, men jag tror jag börjar med att knyta. frosta