Gilla mattan?

0

ege1

Kanske är det arkitekturen, betonggolvet, tegelstenarna, safaristolarna och väggprydnaden från Elkeland som lurar mig att tro att jag verkligen gillar den här mattan med ormbunksmotiv från Ege. Och det spelar kanske mindre roll. För jo, jag gillar den. Tror jag.

ege2

Instaseptember

0

Min favoritmånad har kommit och gått. Utan att jag vet hur det gått till är vi halvvägs in i oktober. Jo jag vet förresten visst hur det gått till. Jag har jobbat bort nästan varenda strålande septemberhelg. Men det var nödvändigt, den här gången. Jag gillar oktober också, hösten är min årstid. Men oktober är inte att lita på på samma sätt som ljuvliga september. Dessutom vet vi ju alla vad som följer på oktober. Gråbeiga november. Några bilder från oktober fick i alla fall slinka med också, i det här första instamånadscollaget.

instaseptember

Min lillasyster gifte sig i Paris och just den lördagen sken solen. Annars såg vi mest staden i regn. Jag var med i Skambyrån och läste högt ur mina gamla dagböcker på Annika Norlins helg på Malmö Live. Fyllepoesi på skolengelska, om hur meningen med livet var att alltid vara på Gran Canaria i ”ett lyckorus av sol, värme, sprit och män”. Såg också en magisk konsert med själva Annika. Virkade massor av mattor, bland annat en till brudparet. Det blev dags för Anna och mig att plocka fram våra Dr Martens och ha långa cafémöten. Jag rensade hemma för att sälja på loppis, men var så bakis efter en heldag plus kväll i Köpenhamn med smörrebröd, ölprovning och picknick i Kongens Have att jag inte orkade sälja knappt någonting. Var på Bokmässan där en av höjdpunkterna som vanligt var fikan på trottoaren utanför, i septembersolen på Mahogny. Och så försökte jag göra ett snyggt collage i Photoshop, utan att be någon formgivarkollega om hjälp 🙂

Följ mig gärna på instagram, här.

Hoppet är ute – tack och lov för det

0

målarböcker

Jag har kommit in i en ny, fantastisk ålder. Jag har blivit för gammal för att någonsin mer kunna kallas ung och lovande! Nu kan jag sjunga och dansa, lära mig spela tennis eller måla tavlor – bara för att jag har lust! Det är ingen som förväntar sig att jag ska slå igenom som konstnär, filmstjärna, eller författare. Jag är tillbaka på mellanstadienivån! När jag var 12 fyllde jag skrivbok efter skrivbok med galna, osannolika berättelser om flickor, dinosaurier och utomjordingar. Sedan kom en period (som alltså varade i trettiosex år!) då jag inte kunde göra någonting kreativt utan att någon höjde på ögonbrynet, utan att jag själv kände ett rus av att NU – nu händer det kanske! Nu slår jag igenom! Eftersom jag inte var helt övertygad om att jag skulle bli författare när jag blev stor slutade jag skriva berättelser. Hur kommer det sig, att upp till en viss ålder är det ok att bara hålla på med en massa kreativa uttryck. Man ritar, skriver, leker, dansar och pysslar – påhejad av föräldrar och lärare. Men så. Någonstans efter mellanstadiet är det slut. Då är det bara de som framåt gymnasiet kommer att kalla sig ESTETER som är kreativa. Man kan plötsligt inte rita en gubbe utan att göra anspråk på att bli serietecknare. Jag har precis jobbat med en personaltidning för förskolan i Malmö, och intervjuat människor om hur man får barn att utvecklas. Något flera återkommer till är att ge barnen ”demokratiska material” – det vill säga material som inte har en given användning. Material som känns nya, som man inte redan lärt sig att använda. Då handlar det om att hålla på, inte om att göra något, det handlar inte om resultatet. Jag var i sammanhanget på en föreläsning med Bob Hansson. ”Vad kan man göra med ett gem?” frågade han retoriskt. Precis. Ge mig några trådar och jag ska göra något helt meningslöst som aldrig blir klart. Som jag aldrig visar för någon. Det här kommer att bli den bästa perioden i mitt liv, jag känner det på mig.

På bilden:”Målarböcker för vuxna” från förlaget Bonnier Fakta. Visst har vi saknat att färglägga? Ännu en sak man inte fått göra som vuxen. Nu får vi. Om vi kallar det mindfulness. Gah!

Klart tanten ska ha en filt!

0

Sätt nu ett stort kryss i taket och fundera över om det är kallt i helvetet: Jag fryser! Detta säger jag inte särskilt ofta. Jag är nämligen, ehm, en kvinna i mina bästa år. Min vardag går ganska mycket ut på att INTE bli varm. Så, nu pratar vi inte mer om det. Men nu fryser jag, och det tycker jag är mysigt. Så mysigt att jag ägnat en stund åt att googla plädar. Jag har flera som jag virkat själv, men dem gjorde jag innan jag blev just en kvinna i mina bästa år. Vilket innebär att dessa plädar innehåller en hel del syntetgarner – de är gjorde på restgarner. Nej, vi skulle ju inte prata mer om det, men nuförtiden föredrar jag och min inre termostat naturmaterial.

oyoy

linum

ceannis

longcoast

himla

ferm

muuto

Uppifrån och ner: Oyoy, Linum, Ceannis, Longcoast living, Himla, Ferm Living, Muuto.

Den stora stickningen

0

storastickningenJag har ju startat en trådjunta. Snart ska vi ses för första gången. (Vi fick byta namn från syjunta till trådjunta eftersom det visade sig att inte särskilt många av oss kunde sy.) Det finns så mycket man kan göra kring handarbetandet, det är avkopplande, kreativt och, när man så vill, socialt. Häromdagen fick jag höra om den här kampanjen. Smoothien Innocent fryser tydligen om huvudet och kampanjen Den stora stickningen ska sätta stopp för det. Nej ok, det är inte det som är syftet med kampanjen, nu kapade copywritern i mig tangentbordet. Även om kampanjen naturligtvis går ut på att sälja fler smoothies, så är temat lovvärt. Kampanjen har körts framgångsrikt i andra länder i flera år men nu är det alltså premiär i Sverige. Röda korset är samarbetspartner och när mössorna dyker upp på smoothies i affärerna går två kronor för varje såld flaska till Röda korsets verksamhet för äldre. I oktober blir det ett stort stickevenemang på Norrmalmstorg i Stockholm och i februari börjar flaskorna säljas i butik.

Bilden är en skärmdump från Den stora stickningen.