Jobblistan – om att hitta tråden

3
jobblistan stinas tradar designbloggarna

Jag har genomfört en del förändringar i jobblivet inför hösten. Bland annat gjort något helt galet, tycker säker många. Jag har funderat på hur jag ska berätta om mitt jobbliv här. För jag MÅSTE berätta om det här. För det är HÄR  jag är nu. Det är här JAG är. Men: är någon överhuvudtaget intresserad av mig och mitt liv? Och: om det är så kan jag inte blygsamt dra mig tillbaka, utan måste få många fler än bara någon att intressera sig för mig och mitt liv. Det är mitt jobb. För jag är influencer och jag ska tjäna pengar på att främlingar tror på vad jag säger. Till slut fick jag (som vanligt i jobblivet) googla och hittade svaret. Hos Underbara Clara. Man gör en intervju med sig själv. Så här. JOBBLISTAN. 

 

Bäst av allt det senaste jobbåret?

– Jag börjar få ordning på balansen i livet och jobbar endast periodvis nästan ihjäl mig. (Det är inte farligt att jobba hårt, men man måste återhämta sig emellan varven.) Det tar tid att ändra på invanda beteenden och hur hopplöst det än känts att älta med väninnekören, läsa böcker om den där jäkla balansen, lyssna på inspirationsföreläsningar och poddar år efter år så trillar poletten ner till slut. Utan att jag egentligen märkt det som någon revolutionerande förändring har jag börjat prioritera annorlunda och fatta bättre beslut.

 

Sämsta grejen?

– Att jag inte haft någon riktig semester. Jag har varit ute och rest mycket under året och får mycket kommentarer kring mitt ”glamorösa liv” och alla mina resor. Ja, jag har ett roligt jobb och får se mycket. Men när jag reser i jobbet jobbar jag. Hårt. Och måste samtidigt sköta allt som rullar på här hemma. Så jag behöver också få vara ledig, pilla mig i naveln, läsa böcker och lösa korsord. Gärna hemma i Sverige. I ösregn. Helt utan glamour.

 

Roligaste nya grejen?

– Jag började jobba med ett bokprojekt tillsammans med en oerhört begåvad, modig och rolig människa som har en hisnande historia att berätta. Att hitta ett sätt att jobba med böcker har länge varit ett mål och nu dök ett tillfälle upp.

 

Största överraskningen?

– Jag började ta nya kontakter för att hitta nya uppdrag. Har inte aktivt gjort det på länge, och trodde att det skulle bli som då: ”Tack för ditt trevliga brev, vi har valt att gå vidare med annan sökande.” I stället fick jag ett långt mailsvar på allra första trevaren där jag fick veta att det fanns massor att göra för någon med min erfarenhet och kompetens. Jag fick ett roligt frilansuppdrag för tidningen Hus&Hem som textredaktör och har inte hunnit till nummer två på listan än. Detta var i mars.

 

Bästa förändring i arbetssätt?

– Handlar om min fysiska arbetsplats. Jag flyttade från ett stort, lite stökigt kontor på Malmös största gågata med en massa härliga människor men också en del ohärliga gatumusikanter och andra störningsmoment. Nu delar jag kontor med Futency, och följer och stöttar Natalia i hennes uppbyggnad av byrån samtidigt som hon är min bästa support när det gäller digital kommunikation och strategi. Hemma avskaffade jag mitt arbetsrum, som blev ett skräprum hur jag än gjorde. När jag jobbar hemma sitter jag vid köksbordet eller i soffan. Funkar hur bra som helst.

 

Arbetsbortfall?

– De senaste tolv åren har jag varit min egen, men ändå inte eftersom jag alltid haft ett stort uppdrag som tagit upp väldigt mycket av min tid. De första nio åren gjorde jag Metro Bostad, Metros bostadsbilaga. Det var så här jag kom in på att jobba med inredning, fram tills dess hade jag jobbat som copywriter på en reklambyrå. Men någon på Metro trodde på mig och talade om för mig att ”Nu ska du göra det här Stina”. Och då gjorde jag något jag i efterhand lärt mig var väldigt klokt. Jag sa: ”Jag vet inte om jag kan”. Och man skulle kunna tro att åtminstone då tuffa, rappa, coola Metro skulle himla med ögonen och gå någon annanstans (typ till Stockholm). Men det gjorde de inte. De sa: ”Det kan du visst. Hur kan vi hjälpa dig?” Jag fick bästa tänkbara support, etablerade en öppen och ärlig kundrelation och fick en flygande start in i tidningsbranschen. Jag hade kvar det uppdraget i nio år. Jag var redaktör för Metro Bostad större delen av tiden, men jag byggde samtidigt upp en byrå med som mest åtta anställda. Periodvis jag var upptagen med annat, då hade jag anställda redaktörer: först Susann, sedan Anna.

2014 lades Metro Bostad ner. Jag knackade på hos HD Sydsvenskan, som varit Metro Bostads argaste konkurrent. Jag föreslog att de skulle förnya sin Hemma-bilaga. De nappade och snart var vi igång. Det var fantastiskt roligt att tillsammans med de olika funktionerna på tidningen ta fram den nya bilagan: försäljning, marknad, ledning, innovation och redaktion.

Samtidigt (detta visste jag inte då) utvecklade man internt på HD Sydsvenskan en app -Himma. Tanken var att dela bilder på skånska hem. Idag är appen nedlagd men namnet Himma finns kvar som rubrik på HD Sydsvenskans webb. Det finns också ett nyhetsbrev med titeln Himma. (Jag förklarar allt detta eftersom jag ofta får svara på frågan om vad som är Hemma och vad som är Himma.) Innehållet jag levererar till papperstidningen Hemma publiceras också under Himma. Och det har gått så bra. Mina, och mina frilansares, artiklar blir lästa och klickade mer än någon förväntat sig. Alla är nöjda. Utom jag.

Jag har under det senaste året blivit mer och mer frustrerad över att sakna helheten kring var mitt material landar. Att inte ha kontroll, att inte vara med och utveckla. Dessutom en krypande känsla: jag har gjort exakt samma sak i tolv år. Och jag är en människa som gillar förändring. Så. Jag bestämde mig för att säga upp mitt fina avtal med HD Sydsvenskan.

Nästa vecka kommer min sista Hemma och jag har ingen säker inkomst för hösten. Men jag kommer att jobba för mig själv, på riktigt. Efter att ha skött bloggen på lediga stunder kommer den nu att bli en del av mitt jobbliv. Det finns inget bättre sätt att tjäna pengar på att skapa redaktionellt innehåll idag än att vara sin egen utgivare, det är jag helt övertygad om. Parallellt kommer jag att jobba med olika frilansuppdrag som redaktör, skribent och kommunikatör.

 

Stoltaste stund?

– När jag tillsammans med Stefan och Jimmy föreläste på trenddagarna i Lidköping. Jag fick ett fantastiskt mottagande, med massor av skratt och fina ord. Och det var sååå roligt. Det här är något jag ska göra mer av.

 

Framsteg?

– Jag har jobbat alltmer med sociala medier och digital kommunikation det här året och lärt mig massor, inklusive att bra innehåll alltid vinner över trix och teknik. Så mitt största framsteg är ett bättre digitalt självförtroende.

 

Klokaste beslut?

– Jag hoppas att det var att släppa mitt uppdrag som redaktör för HD Sydsvenskan Hemma.

 

Jobbigaste grej?

– Att Anna flyttade till USA. Jag körde henne till Kastrup en dag i december, grät hela vägen hem och fortsatte sedan att gråta varje dag i tre veckor eftersom folk hela tiden frågade mig hur det var med mig nu när Anna flyttat till USA. Till slut slutade de fråga, och till slut åkte jag efter henne och stannade en månad. Sen blev det lite bättre.

 

Planer för hösten 2017?

– Vara redaktör och bloggmamma för Designbloggarna. Jobba vidare tillsammans med Stefan och Martin för att hitta en affärsmodell för vår portal samtidigt som jag får min egen blogg att växa. Hitta uppdrag som är roliga och ger energi. Som innebär möten med nya människor som kan lära mig nya saker. Och så ska jag ha semester.

 

3 KOMMENTARER

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here

fyra × fyra =