”Det är sällan jag får plats i en taxi”

0

Med den här skjortan har man verkligen förtjänat priset för ”Årets blickfång” på ELLE-galan! Men det är baksidan som gör den…

Jag möter fashionistan och entreprenören Fredrik Robertsson nu på morgonen, på pressträffen för ELLE-galan 2018.

Hur gick det till när du fick reda på att du vinner pris för ”Årets blickfång”?

– Cia (Jansson, chefredaktör för Elle) ringde för typ tre veckor sen. Jag tänkte först att hon ville ha hjälp att få tag på Bea Szenfeld (som han är nära vän med, min anm.), men när hon nämnde ELLE-galan, tänkte jag direkt på priset som ”Sveriges bäst klädda man”. Sen kom psykologens ord om mig som narcissist direkt upp i huvudet och jag sansade mig.

Beskriv din egen stil.

– Hade jag fått bestämma skulle jag alltid klä upp mig se ut som i kväll, när jag bär 180 meter plisserad tyll av modeskaparen Wilhja varje dag. Många tror att jag är törstig på bekräftelse, men jag tycker att det är genuint kul att just klä upp sig. Men jag kan inte se ut så när jag åker buss – det blir för mycket uppmärksamhet – och är ganska nedtonad till vardags. Men så fort det ges tillfälle bär jag gärna en väldigt avantgarde stil. Och, jag tänker, det finns folk som har det värre än jag ute i världen.

Fredrik Robertsson har tidigare grundat och drivit PR-byrån Pretto och även skapat modemagasinet BOY, som skänker sitt överskott till Regnbågsfondens arbete för utsatta HBTQ-personer runtom i världen. Så han har både ett hjärta av guld och perspektiv på att folk kan ha det tuffare än han själv.

Med det sagt, har du varit med om någonting jobbigt på grund av din stil?

– Rent generellt så har alla en åsikt och i vissa situationer vill verkligen alla titta, fråga något och säga något om vad jag har på mig. Men det kan också vara riktigt provocerande för folk när man har färgat håret blått och går på Biblioteksgatan. Jag har sjukt nog aldrig råkat ut för hat eller hot. Det har absolut hänt i sociala medier, men det skiter jag i, och så är det någon enstaka som skriker ”bög!”, men det är ju inte liksom inte någonting negativt för mig, hehe.

Har det blivit lättare med åren att gå runt i den typen av kreationer som gör att du vinner Årets blickfång?

– Det beror på var man är. I Sverige kan jag känna att det fortfarande är lite meckigt, medan man i exempelvis Paris är mer accepterande. Större städer är ju rent generellt lättare, där det finns fler personer som går runt som jag. Och varje gång jag bär något spektakulärt och oavsett plats blir det lite mer förväntat och inte samma chockfaktor.

Hur står sig Sverige och svenska kreatörer mot internationella?

– Jag gillar ju saker som har volym och roliga färger och former och där har vi några bra. För ett antal år sedan slog ju Sandra Backlund, Helena Hörstedt och Bea Szenfeld igenom samtidigt, medan det under de senaste åren helt uppenbart är det bärbara som funkar. Folk som gör mode som konst i Sverige kan ju inte leva på det – det är egentligen bara Bea som kan vara modedesigner och konstnär och tjäna pengar på konsten. Så i dag är det få svenska designers jag köper, men när jag är i, säg, Paris på coutureveckan och bär dem blir det väldigt uppmärksammat och många blir otroligt imponerade av hantverket. Ta Wilhja, som jag kommer bära i kväll som exempel: hennes renskinnskreation som hon skurit mönster med rakblad i kunde ju lika gärna ha varit Fendis slutlook på haute fur-veckan.

Vad är det mest spektakulära du har burit?

– Bea Szenfelds olika kreationer av papper, men som ju av förklarliga skäl alltid går sönder. Det är alltid ett logistikproblem att vara jag – jag kan ju liksom sällan åka taxi.  Dyrast var annars en cape värd en miljon från Ulyana Sergeenko som jag lånade till en grej. Hon är fru till en miljardäroligark som bestämde sig för att bli couturedesigner. Och det gick ju lite lättare när hon hade råd att anställa 6 000 personer som syr den åt henne…

Och så måste du till sist berätta om din otroligt barnförbjudna skjorta som du har på dig!

– Det är en gammal från Ann-Sofie Back som jag skickade till Kinky Needles i Spanien, som specialierat sig på olika brodyrer fast med gayporrmotiv. Han fick kladda loss på hela och här är resultatet.

Fredrik Robertsson på Grand Hôtel i morse

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here

tio − åtta =