Irving Penn, Per Magnus och jag.

1

På väg mot Dramaten på Birger Jarlsgatan i Stockholm tittar jag upp och får se bilder jag med en gång känner igen i  Åmells skylfönster.

16

Foto Irving Penn

Irving Penns bilder har jag sett så många gånger och lärt mig älska. Inte alla men de flesta som ställts ut genom åren har jag sett och uppskattar enormt. När jag ser bilder av Penn så tänker jag omedelbart på min vän Per Magnus.

Genom livet så är det vissa mäniskor man arbetar med som inspirerar och bjuder mer lärdom än andra. Utav min vän och fotograf Per Magus Persson som jag 1996 gjorde min första studio fotografering som inrednings stylist med har jag lärt mig så mycket som hjälpt mig att utvecklas inom mitt yrke. Hans utmärkta sätt att ljussätta är det inte någon jag jobbat med som slår. PM kallar jag honom numer mest. Nu till poängen : då jag lärt känna PM så vet jag att en av de relationer som lärde honom mest var den med Irving Penn. Jag bad PM skriva om hur det var när han jobbade hos honom. Här kommer hans egen berättelse :

I början på 80-talet fick jag möjlighet att göra mitt livs äventyr som fotograf.
Under flera år hade jag följt Irving Penns arbete, speciellt de egna projekten var det som fascinerade mej.
Jag läste om när han samlade fimpar, cigarettpaket och annat skräp påNew Yorks och Paris gator. För att sedan avbilda dem genom de skarpaste linserna och med storformatskamera. Även en överkörd råtta fotograferades och kopierades noggrant ut i i platinum palladium i hans labb i Huntington, i en mycket liten upplaga. Varav Richard Avedon fick en print.

De hade en speciell relation, ungefärligen jämnngamla och båda med basen i New York. Penn fick av Avedon ett gigantiskt porträtt foreställande Richard Avedons far som fotograferades påsjukhuset den sista tiden i livet.
Därför blev jag naturligtvis väldigt lycklig när jag direkt efter min intervju, vid hans köksbord i sommarstugan en bit från Uddevalla, fick det positiva beskedet att bli hans assistent så snart mina dokument till USA var klara.
Att Penn spontant fick en låda till brädden fylld med tomater direkt när jag träffade honom före intervjun, kan kanske ha hjälpt till gällande hans beslut.
Men det står nu skrivit i himlen.
Anledningen till denna lite ovanliga present, var att jag under denna sommaren, förutom att jag arbetade som porträttfotgraf, hade fått tillgång till ett rejält antal kvadratmeter under växthusglas av mina föräldrar som drev en handelsträdgård.
Där odlade jag mina egna tomater, till förrsäljning och för eget bruk.
Jag var uppfostrad med att vid besök så tar man självklart med sej en gåva, och i mitt fall med tomater i överflöd blev det då en låda med svenska finfina tomater. Som då en något förvånad men tacksam Penn mottog direkt vid min ankomst till intervjun.

Den dagen träffade jag första gången också Penns vackra svenska fru, Lisa Fonssagrives-Penn. Som hjälpte mej ur ett sprakligt missförstånd under interjun när Penn undrade vad jag uppskattade mest av hans arbete.
När jag då svarade ” the fimps” till en mycket oförstående Penn, så befriade Lisa mej ur knipan.
Hon stack då lite försiktigt in huvudet genom dörren till rummet där vi satt, och sa mycket försynt.
”I think he means the cigarettes”, varav Penn då fick sej ett ordentligt skratt.
Mitt engelska ordförråd var kanske inte det bästa på den tiden.
Att arbeta som assistent hos Irving Penn Studios var för mej en häpnadsväckande upplevelse.Vi använde ibland storformatskameror upp till 30×50 cm, vars bladfilm vi själva manuellt framkallade i studion.
Still life fotograferingar med 8×10 tums kameror. Tre stycken set av de fantastiskt vackra träkamerorna av märket Deardorff uppradade i studion och med minutiösa belysningsarrangemang, i väntan på filmframkallnings leveransen för nya uppställningar. Alla stativ och sladdar noggrant fasttejpade i golvet. För att inget skulle kunna ändras i uppställningen, eller att nån snubblade.
Filmbladen filtrerades för små skiftningar av färgstick. Exponeringarna liksom framkallningen av filmen korrigerades med 1/4 dels steg.

Set om ett flertal Hasselblad och Rolleiflex-Kameror för mode och porträttfotograferingarna. Där vi snabbt bytte film eller kamera på stativet år Penn när han fotograferade. Jag räknade antalet blixtar, och efter den tolfte blixten, filmen räckte till tolv exponeringar, så byttes kamera eller filmkassetten snabbt och diskret. Annars fortsatte Penn att trycka på avtryckarknappen, och blev överraskad, samt lite irriterad när det inte gick, om filmen då var färdig-exponerad.
Han tappade tillfälligt koncentrationen och rytmen i fotograferingen.
Så det lärde jag mej snabbt att hålla blixtarnas antal i huvudet.
Donald Sutherland och många andra välkända celebriteter ramlade in studion för ett porträtt för bl.a Vogue, eller ibland bara av privat anledning.
Noggrant förberedda mode och still life fotograferingar.
Helt enkelt professionellt på alla plan. Det var mycket att ta in. Och väldigt stimulerande.
Och staden, New York, den underbara. Som beroende på sitt humör kunde ta ut svängarna. Den ena dagen var aldrig den andra lik.
Jag älskade det, och Penn som chef var bestämd, men snäll och ödmjuk.

Trots sin ställning, såmissbrukade han aldrig den mot oss i studion.
Han krävde förstås att vi skulle göra ett bra jobb, och det var en skön och trevlig atmosfär i studion.
Och tyst. Väldigt tyst. Penn älskade tystnad när han arbetade. Ingen musik, inget onödigt babblande. Kändes lite märkligt den första tiden.
Några utav oss som arbetade i studion hade svårt med det.
Hos flera andra trendiga modefotografer i byggnaden på femte avenyn hörde vi musiken dunka bakom studio dörrarna, men hos oss var det tyst.
Det gick att höra en knappnår falla. Det viskades och smögs omkring. Som på ett bibliotek.
Men att ibland få sjunka in i sin syssla under tystnad och koncentration är något jag ibland fortfarande känner att jag uppskattar väldigt mycket.
Efter lunch, under speciellt modefotograferingarna, då det oftast var stökigt, tyckte Penn om sin lilla ”powernap”. Och den tog han helt ogenerat mitt i studion. Liggandes på golvet en kvart, kanske tjugo minuter, när vi andra I studion smög omkring honom så gott vi kunde.
Fortfarande när jag idag ser många av Penns Platina Palladium bilder, så kommer jag ihåg de små detaljerna av dem. När vi testkopierade långa tider i stark belysning, framkallade och sköljde bilderna i timmar och när de sedan dammprickades med pensel innan de slutligen bli signerade av Penn. När min gode vän Jimmy, som jag haft nöjet att arbeta med i flera år, häromdagen skickade bilden som nu är utstalld pågalleri,  med en undran om jag kunde försöka skriva ihop några rader från min tid hos mästerfotografen.
Då kom dofterna från labbet fram, Vogues moderedaktörs nervösa gälla röst, Penns lugna brummande, studioblixtarnas smällande, retsuchörernas viskande och utanför studion, polisbilarnas och brandkårens tjutande.
Jag var för ett tag tillbaka igen. Till Irving Penns Studios, på femte avenyn i New York.

(Jimmy) Då alla inte vet, bad jag PM förklara viss av uttrycken ovan och även ta fram de bilder från Penn han gillar mest :

Platina Palladium kopior. Är en metod där man penslar på platina och palladium på ett syrafritt akvarellpapper. Därefter kontaktkopieras bilden under mycket starkt UV-ljus under flera minuter. Bilden framkallas sen i i starka kemikalier, där bilden bränns in i pappersbasen.

Screen Shot 2017-03-30 at 15.42.52

Fimps eller som Lisa och Irving säger cigarettes.

Hasselblad_500_EL

Hasselblad, ett svenskt kameramärke Världskänt för sin kvalité och design. En mellanformats analog filmkamera med filmstorlek på 6×6 cm. Kameran har möjlighet till utbytbara zeiss objektiv samt utbytbara filmmagasin. Kameran användes oftast i studion.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Rolleiflex, ett tyskt kameramärke med fasta zeiss-objektiv från början tillverkat av Franke & Heidecke. En analog mellanformats 6×6 cm kamera. Kameran användes både i studio och på fältet. Med ej utbytbara filmmagasin.

LV_000389-1

Deardorff. En beauty, klassisk storformats träkamera. Hopfällbar och i storlek 4×5 tum och uppåt. Fotograferingen sker med att man stoppar in bladfilm i kassetter och exponerar ett blad åt gången.

Screen Shot 2017-03-30 at 14.21.47

Cusco Children. Helt enkelt ett klassikt starkt Penn porträtt. I all sin enkelhet talar den sitt tydliga språk.

Screen Shot 2017-03-30 at 14.23.44Bild från boken Flowers. Penn och jag satt själva i hans bil då han fick sin första bok från tryckeriet. Hur glad han blev när han tittade igenom den. Starkt minne. Vacker bok som fortfarande står sej. Var också med när han fotograferade många bilder till boken. I mitt tycke, vacker , klassisk, tidlös.

Screen Shot 2017-03-30 at 14.22.30

Earthly bodies. Nudes. Tidlös och vackra bilder på nakna kvinnor. Penn hade vernisage med utställningen Nudes när jag arbetade hos honom I New York. Han fotograferade och printade bilderna redan 1949-50. Men tyckte inte det var dags att visa dom mer än 30 år senare till allmän beskådan. Bara det är ju spännande.

 

cf43197db676a36db4617525add6519e

Lisa Fonsagrives Penn som var svenska och världens första supermodel satt även för Irving. Älskar hennes kycklinghatt här!

Screen Shot 2017-03-30 at 14.20.55Händerna som räcker tomater har Per Magnus fotograferat.

Per Magnus Persson min vän&arbetskompis sedan 1996 skrev texten om hans möte med Irving Penn som du kan köpa fantastiska foton av på Åmells om du har 150 000 – 500 000 kr över. Annars kan du bara se&lära. Jag såg hela utställningen om Irving Penns modefoto istället och kom för sent till mitt möte.

/Jimmy

1 KOMMENTAR

LÄMNA ETT SVAR

fyra × 1 =