Stockholm i mitt hjärta

3

 

Från Hantverkargatan 8 där jag låst cyckeln på gatan till Karlavägen 46 och Systrarna Axelsson, dit jag skulle på möte behövde jag 10-15 min. När jag rullar ner för backen bredvid Oscarsteatern så slår trafiksignalen om till grönt och jag tittar snabbt på telefonens klocka som visar 14.50.

Väl över på andra sidan av Sveavägen rullar jag med god fart när jag blir varse en spretig samling mäniskor som springer från Drottninggatan rakt emot mig. Mitt på vägen, på trottaren i full fart mot mig. Jag stannar upp. Ser alla förskräckta blickar. Skriker rakt ut : Vad händer ? Svaret kommer från en man som springer förbi mig : Det är någon galning som kör över alla. Se där! Han pekar mot en kropp som ligger livlös på marken. Vakter&polis skriker långt ifrån : spring härifrån. Bort! Jag hoppar på cyckeln och kommer iväg så fort jag kan i den ström av mäniskor som tar sig bort från platsen.

Jag cyklar uppför Upplandsgatan till Tegnerlunden och stannar längst upp på Drottninggatan där det samlats folk högst upp där man ser hela Drottninggatan fram. Möter en god vän som säger att det synts rök som från en brand. Polis sirener ljuder överallt och helikoptrar surrar över oss. Jag bestämmer mig för att ta mig till Systrarna Axelsson på Karlavägen.

Väl framme känns allt surrealistiskt. Vi som är i butiken lyssnar alla på nyheterna i tystnad. Sen talar vi om vad som hänt. Hur vi upplevt det. Hur hemskt det är. Oförståligt. Stackars mäniskor som omkommit i detta fruktansvärda tumult som skapats av en galning i en lastbil mitt i Stockholm centrum på en fredag eftermiddag en vårig dag då stadens gator är som mest fyllda med flanörer.

Helena som jag kommit för att möta tillsammans med en kund skulle åka komunalt hem och bor utanför stan. Vi får via radion veta att tunnelbanor, bussar och komunikationer är stängda. Vi stannar inomhus som vi uppmanas via radion. När vi vid 18.30 bestämmer oss för att ta oss hemmåt så möts vi av ett tyst Stockholm med mäniskor vandrande överallt i olika riktnigar. Inga bussar. Inga taxi. Nästan inga bilar. Restaurangar&butiker är stängda. Alla går lugnt. Många i tystnad.

 

Denna eftermiddag i Stockholm som jag skulle ägnat åt att skriva om utställningen jag sett på Artipelag & föreställningen Gråt jag såg på Kägelbanan så skedde något jag aldrig någonsin trodde jag skulle uppleva.

Viktigast av allt är att fortsätta med allting som man skulle göra normalt. All respekt given utsatta offer och närstående. Jag känner med alla utsatta. Jag beklagar den enorma sorg som kommer med verklig förlust.  Viktigast är nu att visa att vi står enade och fortsätter med allt och inte låter oss skrämmas. Vi reser oss och blir starkare.

Därför vill jag berätta om utställningen Morandi/Edmund De Waal i nästa inlägg som jag fick njuta tidigare i veckan som öppnade igår den 7 April i Artipelags vackra byggnad vid havet på Värmdö.

Stockholm i mitt hjärta.

Jimmy

 

3 KOMMENTARER

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here

sex + 9 =