SENASTE ARTIKLARNA

Irving Penn, Per Magnus och jag.

1

På väg mot Dramaten på Birger Jarlsgatan i Stockholm tittar jag upp och får se bilder jag med en gång känner igen i  Åmells skylfönster.

16

Foto Irving Penn

Irving Penns bilder har jag sett så många gånger och lärt mig älska. Inte alla men de flesta som ställts ut genom åren har jag sett och uppskattar enormt. När jag ser bilder av Penn så tänker jag omedelbart på min vän Per Magnus.

Genom livet så är det vissa mäniskor man arbetar med som inspirerar och bjuder mer lärdom än andra. Utav min vän och fotograf Per Magus Persson som jag 1996 gjorde min första studio fotografering som inrednings stylist med har jag lärt mig så mycket som hjälpt mig att utvecklas inom mitt yrke. Hans utmärkta sätt att ljussätta är det inte någon jag jobbat med som slår. PM kallar jag honom numer mest. Nu till poängen : då jag lärt känna PM så vet jag att en av de relationer som lärde honom mest var den med Irving Penn. Jag bad PM skriva om hur det var när han jobbade hos honom. Här kommer hans egen berättelse :

I början på 80-talet fick jag möjlighet att göra mitt livs äventyr som fotograf.
Under flera år hade jag följt Irving Penns arbete, speciellt de egna projekten var det som fascinerade mej.
Jag läste om när han samlade fimpar, cigarettpaket och annat skräp påNew Yorks och Paris gator. För att sedan avbilda dem genom de skarpaste linserna och med storformatskamera. Även en överkörd råtta fotograferades och kopierades noggrant ut i i platinum palladium i hans labb i Huntington, i en mycket liten upplaga. Varav Richard Avedon fick en print.

De hade en speciell relation, ungefärligen jämnngamla och båda med basen i New York. Penn fick av Avedon ett gigantiskt porträtt foreställande Richard Avedons far som fotograferades påsjukhuset den sista tiden i livet.
Därför blev jag naturligtvis väldigt lycklig när jag direkt efter min intervju, vid hans köksbord i sommarstugan en bit från Uddevalla, fick det positiva beskedet att bli hans assistent så snart mina dokument till USA var klara.
Att Penn spontant fick en låda till brädden fylld med tomater direkt när jag träffade honom före intervjun, kan kanske ha hjälpt till gällande hans beslut.
Men det står nu skrivit i himlen.
Anledningen till denna lite ovanliga present, var att jag under denna sommaren, förutom att jag arbetade som porträttfotgraf, hade fått tillgång till ett rejält antal kvadratmeter under växthusglas av mina föräldrar som drev en handelsträdgård.
Där odlade jag mina egna tomater, till förrsäljning och för eget bruk.
Jag var uppfostrad med att vid besök så tar man självklart med sej en gåva, och i mitt fall med tomater i överflöd blev det då en låda med svenska finfina tomater. Som då en något förvånad men tacksam Penn mottog direkt vid min ankomst till intervjun.

Den dagen träffade jag första gången också Penns vackra svenska fru, Lisa Fonssagrives-Penn. Som hjälpte mej ur ett sprakligt missförstånd under interjun när Penn undrade vad jag uppskattade mest av hans arbete.
När jag då svarade ” the fimps” till en mycket oförstående Penn, så befriade Lisa mej ur knipan.
Hon stack då lite försiktigt in huvudet genom dörren till rummet där vi satt, och sa mycket försynt.
”I think he means the cigarettes”, varav Penn då fick sej ett ordentligt skratt.
Mitt engelska ordförråd var kanske inte det bästa på den tiden.
Att arbeta som assistent hos Irving Penn Studios var för mej en häpnadsväckande upplevelse.Vi använde ibland storformatskameror upp till 30×50 cm, vars bladfilm vi själva manuellt framkallade i studion.
Still life fotograferingar med 8×10 tums kameror. Tre stycken set av de fantastiskt vackra träkamerorna av märket Deardorff uppradade i studion och med minutiösa belysningsarrangemang, i väntan på filmframkallnings leveransen för nya uppställningar. Alla stativ och sladdar noggrant fasttejpade i golvet. För att inget skulle kunna ändras i uppställningen, eller att nån snubblade.
Filmbladen filtrerades för små skiftningar av färgstick. Exponeringarna liksom framkallningen av filmen korrigerades med 1/4 dels steg.

Set om ett flertal Hasselblad och Rolleiflex-Kameror för mode och porträttfotograferingarna. Där vi snabbt bytte film eller kamera på stativet år Penn när han fotograferade. Jag räknade antalet blixtar, och efter den tolfte blixten, filmen räckte till tolv exponeringar, så byttes kamera eller filmkassetten snabbt och diskret. Annars fortsatte Penn att trycka på avtryckarknappen, och blev överraskad, samt lite irriterad när det inte gick, om filmen då var färdig-exponerad.
Han tappade tillfälligt koncentrationen och rytmen i fotograferingen.
Så det lärde jag mej snabbt att hålla blixtarnas antal i huvudet.
Donald Sutherland och många andra välkända celebriteter ramlade in studion för ett porträtt för bl.a Vogue, eller ibland bara av privat anledning.
Noggrant förberedda mode och still life fotograferingar.
Helt enkelt professionellt på alla plan. Det var mycket att ta in. Och väldigt stimulerande.
Och staden, New York, den underbara. Som beroende på sitt humör kunde ta ut svängarna. Den ena dagen var aldrig den andra lik.
Jag älskade det, och Penn som chef var bestämd, men snäll och ödmjuk.

Trots sin ställning, såmissbrukade han aldrig den mot oss i studion.
Han krävde förstås att vi skulle göra ett bra jobb, och det var en skön och trevlig atmosfär i studion.
Och tyst. Väldigt tyst. Penn älskade tystnad när han arbetade. Ingen musik, inget onödigt babblande. Kändes lite märkligt den första tiden.
Några utav oss som arbetade i studion hade svårt med det.
Hos flera andra trendiga modefotografer i byggnaden på femte avenyn hörde vi musiken dunka bakom studio dörrarna, men hos oss var det tyst.
Det gick att höra en knappnår falla. Det viskades och smögs omkring. Som på ett bibliotek.
Men att ibland få sjunka in i sin syssla under tystnad och koncentration är något jag ibland fortfarande känner att jag uppskattar väldigt mycket.
Efter lunch, under speciellt modefotograferingarna, då det oftast var stökigt, tyckte Penn om sin lilla ”powernap”. Och den tog han helt ogenerat mitt i studion. Liggandes på golvet en kvart, kanske tjugo minuter, när vi andra I studion smög omkring honom så gott vi kunde.
Fortfarande när jag idag ser många av Penns Platina Palladium bilder, så kommer jag ihåg de små detaljerna av dem. När vi testkopierade långa tider i stark belysning, framkallade och sköljde bilderna i timmar och när de sedan dammprickades med pensel innan de slutligen bli signerade av Penn. När min gode vän Jimmy, som jag haft nöjet att arbeta med i flera år, häromdagen skickade bilden som nu är utstalld pågalleri,  med en undran om jag kunde försöka skriva ihop några rader från min tid hos mästerfotografen.
Då kom dofterna från labbet fram, Vogues moderedaktörs nervösa gälla röst, Penns lugna brummande, studioblixtarnas smällande, retsuchörernas viskande och utanför studion, polisbilarnas och brandkårens tjutande.
Jag var för ett tag tillbaka igen. Till Irving Penns Studios, på femte avenyn i New York.

(Jimmy) Då alla inte vet, bad jag PM förklara viss av uttrycken ovan och även ta fram de bilder från Penn han gillar mest :

Platina Palladium kopior. Är en metod där man penslar på platina och palladium på ett syrafritt akvarellpapper. Därefter kontaktkopieras bilden under mycket starkt UV-ljus under flera minuter. Bilden framkallas sen i i starka kemikalier, där bilden bränns in i pappersbasen.

Screen Shot 2017-03-30 at 15.42.52

Fimps eller som Lisa och Irving säger cigarettes.

Hasselblad_500_EL

Hasselblad, ett svenskt kameramärke Världskänt för sin kvalité och design. En mellanformats analog filmkamera med filmstorlek på 6×6 cm. Kameran har möjlighet till utbytbara zeiss objektiv samt utbytbara filmmagasin. Kameran användes oftast i studion.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Rolleiflex, ett tyskt kameramärke med fasta zeiss-objektiv från början tillverkat av Franke & Heidecke. En analog mellanformats 6×6 cm kamera. Kameran användes både i studio och på fältet. Med ej utbytbara filmmagasin.

LV_000389-1

Deardorff. En beauty, klassisk storformats träkamera. Hopfällbar och i storlek 4×5 tum och uppåt. Fotograferingen sker med att man stoppar in bladfilm i kassetter och exponerar ett blad åt gången.

Screen Shot 2017-03-30 at 14.21.47

Cusco Children. Helt enkelt ett klassikt starkt Penn porträtt. I all sin enkelhet talar den sitt tydliga språk.

Screen Shot 2017-03-30 at 14.23.44Bild från boken Flowers. Penn och jag satt själva i hans bil då han fick sin första bok från tryckeriet. Hur glad han blev när han tittade igenom den. Starkt minne. Vacker bok som fortfarande står sej. Var också med när han fotograferade många bilder till boken. I mitt tycke, vacker , klassisk, tidlös.

Screen Shot 2017-03-30 at 14.22.30

Earthly bodies. Nudes. Tidlös och vackra bilder på nakna kvinnor. Penn hade vernisage med utställningen Nudes när jag arbetade hos honom I New York. Han fotograferade och printade bilderna redan 1949-50. Men tyckte inte det var dags att visa dom mer än 30 år senare till allmän beskådan. Bara det är ju spännande.

 

cf43197db676a36db4617525add6519e

Lisa Fonsagrives Penn som var svenska och världens första supermodel satt även för Irving. Älskar hennes kycklinghatt här!

Screen Shot 2017-03-30 at 14.20.55Händerna som räcker tomater har Per Magnus fotograferat.

Per Magnus Persson min vän&arbetskompis sedan 1996 skrev texten om hans möte med Irving Penn som du kan köpa fantastiska foton av på Åmells om du har 150 000 – 500 000 kr över. Annars kan du bara se&lära. Jag såg hela utställningen om Irving Penns modefoto istället och kom för sent till mitt möte.

/Jimmy

DELA

Behöver man tänka på luftfuktighet gällande trägolv?

0

Här intervjuar jag Vegaard Slåtta i serien vi gjorde för Golvdeal för att det skall vara enklare att köpa, lägga in och sköta sina laminat och trägolv.

DELA

Stilleben, ljus och skugga. Morandi/Edmund De Waal på Artipelag.

1

 

Bjuden ut till Artipelag på Värmdö av Bindefeld PR där jag sist var på Lars Wallins Fashion Stories kommer jag med bil. Den stress jag kände rinner av med en gång. Denna plats vid vattnet har en lugnande verkan. Lugnt och stilla arbetade med all säkerhet Giorgio Morandi med sitt måleri som från 1890 till 1964 levde ett stillsamt liv i Bologna, Italien.

Vi är här på grund av honom. Morandis verk har haft ett starkt inflytande på kommande generation av konstnärer. Han är kanske mest berömd för sitt stilleben måleri, som kännetecknas av subtila nyanser och enkla motiv. Porträttet av Giorgio Morandi ovan tror jag försöker tala om för oss hur han arbetade för att komma fram till sina målningar. Långsamt och undersökande.  Minns nu att när ni tittar på dessa digitaliserade varianter av Morandis oljemålningar så kommer ljuskiftningar och kontraster aldrig till sin rätt i en digikopia. Du måste se det i verkligeten.

Det är just vad du kan göra på Artipelag fram till 1 Oktober i år. När jag och arkitekten jag jobbar nära med skulle flytta in i ny studio tillsammans så sa vi att vi skullle ha Morandi som förebild. Precis som bilden visar så använde han sig av enkla alldagliga saker.  Genom att flytta runt dem i olika konstellationer och låta ljuset falla på dem skapade han stilleben som vid morgon, middag och kväll fick helt olika uttryck på grund av ljuset och årstiden. Han sökte skönhet i det enkla.

Så ville vi ha vår studio. Att allt som där finns skulle arrangeras vackert. När jag jobbar som stylist är det just det jag gör för fotografi. Hittar skönheten och tingens relation till ljus och skugga. Googla gärna Giorgio Morandi och ta reda på mer om honom och hans etsningar vilket var vad han började med.

fd341bcfae24bc97c82164bc6bc00263

Giorgio Morandi

still-life-with-vases-on-a-table-1931.jpg!PinterestLarge

Giorgio Morandi

natura-morta-1935.jpg!PinterestLarge

Giorgio Morandi

IMG_2072

Edmund De Waal

IMG_2071

Talar gör Edmund De Waal,  brittisk konstnär och författare. Han är kortfattad och humoristiskt i sitt tilltal. Kortfattad är inte curator Bo Nilsson som även talar och berättar att han valt att ställa ut Giorgio Morandi tillsammans med Edmund De Waal då likheterna dem emellan är större än skillnaderna. Fastän de härstammar från olika kulturkretsar och dessutom arbetade de inte i samma medium. Med mikrofonen i hand så välkomnar Edmund De Waal oss och berättar om sin admiration för Giorgio Morandi.  De Waal är mest berömd för sin bok Haren med bärnstensögon här i Sverige,  som vunnit många litteratur priser, men här är han nu som keramiker med storskaliga installationer med porslins kärl som hans verk. När ni nu tittar på mina bilder av Edmund De Waal konst så tänk på att min avbildning aldrig ger en sann upplevlse av verken. De speglingar i glaset som blir när kamerans lins reflekteras är inte lik den vy du skulle få om du står framför verket själv.

Som du ser så visar De Waal mycket av sina keramiska objekt i trälådor med glasruta. Se även hans skrift på väggarna som jag gick igång på. Vackert att ta efter hemma. Kanske får se till att det inte blir en vana att alla tar upp en penna och skriver på väggarna. Eller ? Display av enkla objekt i en trälåda med glas är ju något som man kan göra själv hemma. Roligt dessutom.

IMG_2069

Upprepning av enkla keramiska objekt och marmor skivor i kvadratiska ”akvarirum”

IMG_2065

Edmund De Waals skrift på väggarna.

IMG_2067

Edmund talade om att dessa hänga lådor liknade han vid moln. Helst skulle de ses liggande på rygg så som jag här plåtade dem fast i kvällsljus du solen når in längre i denna del av utställningen. Ja, flera tittade konstigt på mig när jag lade mig på marken för att ta denna bild. Tänk så lätt man kan roa.

IMG_2079

Edmund De Waal beundras utav svartklädd fotograf.

IMG_2064

Detta verk heter : The Reader – i Edmund De Waals egna ord  ”This is a piece made in memory of my great grandfather Viktor Ephrussi. He was a reader who saw his library looted in front of him in Vienna. There are absences present here”

 

Inte bara blir vi bjuden på konst som inspirerar utan även på lunch. God sådan serverad på långbord med utiskt över skogens tallar belysta av vårsolen. Som avslutning får vi smaka en bakelse utställningen till ära. Den är äggskalsfärgad och enkel på utsidan, men när man sätter gaffeln i den så bjuder den på allsköns innehåll. Precis som denna utställning. Missa inte Morandi/Edmund De Waal på Artipelag.

Jimmy

 

IMG_2063

 

 

 

DELA

Stockholm i mitt hjärta

3

 

Från Hantverkargatan 8 där jag låst cyckeln på gatan till Karlavägen 46 och Systrarna Axelsson, dit jag skulle på möte behövde jag 10-15 min. När jag rullar ner för backen bredvid Oscarsteatern så slår trafiksignalen om till grönt och jag tittar snabbt på telefonens klocka som visar 14.50.

Väl över på andra sidan av Sveavägen rullar jag med god fart när jag blir varse en spretig samling mäniskor som springer från Drottninggatan rakt emot mig. Mitt på vägen, på trottaren i full fart mot mig. Jag stannar upp. Ser alla förskräckta blickar. Skriker rakt ut : Vad händer ? Svaret kommer från en man som springer förbi mig : Det är någon galning som kör över alla. Se där! Han pekar mot en kropp som ligger livlös på marken. Vakter&polis skriker långt ifrån : spring härifrån. Bort! Jag hoppar på cyckeln och kommer iväg så fort jag kan i den ström av mäniskor som tar sig bort från platsen.

Jag cyklar uppför Upplandsgatan till Tegnerlunden och stannar längst upp på Drottninggatan där det samlats folk högst upp där man ser hela Drottninggatan fram. Möter en god vän som säger att det synts rök som från en brand. Polis sirener ljuder överallt och helikoptrar surrar över oss. Jag bestämmer mig för att ta mig till Systrarna Axelsson på Karlavägen.

Väl framme känns allt surrealistiskt. Vi som är i butiken lyssnar alla på nyheterna i tystnad. Sen talar vi om vad som hänt. Hur vi upplevt det. Hur hemskt det är. Oförståligt. Stackars mäniskor som omkommit i detta fruktansvärda tumult som skapats av en galning i en lastbil mitt i Stockholm centrum på en fredag eftermiddag en vårig dag då stadens gator är som mest fyllda med flanörer.

Helena som jag kommit för att möta tillsammans med en kund skulle åka komunalt hem och bor utanför stan. Vi får via radion veta att tunnelbanor, bussar och komunikationer är stängda. Vi stannar inomhus som vi uppmanas via radion. När vi vid 18.30 bestämmer oss för att ta oss hemmåt så möts vi av ett tyst Stockholm med mäniskor vandrande överallt i olika riktnigar. Inga bussar. Inga taxi. Nästan inga bilar. Restaurangar&butiker är stängda. Alla går lugnt. Många i tystnad.

 

Denna eftermiddag i Stockholm som jag skulle ägnat åt att skriva om utställningen jag sett på Artipelag & föreställningen Gråt jag såg på Kägelbanan så skedde något jag aldrig någonsin trodde jag skulle uppleva.

Viktigast av allt är att fortsätta med allting som man skulle göra normalt. All respekt given utsatta offer och närstående. Jag känner med alla utsatta. Jag beklagar den enorma sorg som kommer med verklig förlust.  Viktigast är nu att visa att vi står enade och fortsätter med allt och inte låter oss skrämmas. Vi reser oss och blir starkare.

Därför vill jag berätta om utställningen Morandi/Edmund De Waal i nästa inlägg som jag fick njuta tidigare i veckan som öppnade igår den 7 April i Artipelags vackra byggnad vid havet på Värmdö.

Stockholm i mitt hjärta.

Jimmy

 

DELA

Vad skall jag tänka på om jag vill lägga in trägolv i köket

0

 

 

Ny frågestund med Vegard Slåtta som kan golv. Vi talar om vad man skall tänka på om man vill lägga in trägolv i våtutrymmen. Jag har inget minne och håller på att garva ihjäl mig dessutom. Tur att Vegard kan sin sak. Här kommer köks golvs tänk och asgarv.

 

DELA