Trendstefan

Stefan Nilsson är Sveriges mest mediala trendexpert och återkommer regelbundet i TV, radio och tidningar. Konstant på resande fot spanar han efter nya företeelser och fenomen inom inredning, design, mode, mat och annat som vi drömmer om.

Ny adress

0

Du hittar numera Trendstefan på följande adress: www.trendstefan.se

Designtour Milano

0

I have done a few reflections here on the blog about my impressions from Milan. I continue with something extra. I was invited to participate on an international blog tour organised by Design Diffusion with some of Europe’s most influential bloggers. We all went to Salone del Mobile together one day. Picture above with me and Nike as the Swedish team… Photo taken by Holly from Decor8. Have a look at my blogger friends and their reflections here:

* Vosgesparis

* MyScandinavianHome

* PassionShake

* Decor8

* Mary Middleton

* Interiors Design

Design Diffusion had made a selection of stands and brands that we were introduced to. Always interesting to meet brands and get to talk in a smaller crowd.

First stop was kitchen brand Poliform. Here I noted how the modular kitchen is growing. More flexibility.

Also proper cabinets. A real evidence that our kitchen and livingroom is really merging.

And say goodbye to white marble. Instead welcome brown stone.

At furniture brand Flou we learned that this bed designed by Vico Magistretti turned 40 years old.

The darker and more masculine colours were everywhere, and I really liked this lamp designed by them.

Continuing to Walter Knoll we noted the same darker drown with mustardy yellow. One of the overall trends I saw at the fair were these retro pieces. All mid-century.

One Italian brand I keep my eyes on, is Natuzzi. They are experimenting with ”internet of things” and connectivity. Here Mary and Ula (from Interiors Design) is trying the new easy chairs. Note that the sidetable charges the phone and also how the phone can dim lights and adjust the seat according to mood.

Speaking of technology. Kartell displayed some new prototypes that caught my eye. Here a conference or kitchen table with induction parts so that you can work and cook at the same time.

Kartell also wanted to push the area for new materials. Perhaps as a future solution to all the plastics they are using. Here prototypes with wood veneer.

And bio-plastics.

Poliform does not only make kitchens but also interior design. Here a nice setting with a new cabinet and we can absolutely see the colours of the year. Mustard yellow and terracotta red.

A cool feature at Poliform was this book case with shelves that glow in the dark.

More dark wood. Here an example for when we visited the stand of Boffi. No more white marble.

And finally th cool kitchen with industrial feel by Scavolini.

The whole team taking a wine break the VIP area of the fair.

Milano 2018 – stylisternas år

0

Detta är mitt tredje inlägg om Milano, och kanske det viktigaste. Jag tänkte tala om skiftet från design till styling.

Redan tidigt in i designveckan i Milano så kände jag att det låg något i luften. Flera företag valde att inte lansera nyheter, eller i alla fall inte i samma utsträckning som tidigare. Istället valde man att arbeta med existerande kollektioner. Vilket är bra, hållbart, och en bra reaktion kring ”måste man lansera tusen nyheter hela tiden”. Men för att fylla varumärket så behöver man sätta de existerande möblerna i en ny kontext. Enter: stylisten.

Och dagens stjärnor idag på designhimlen är stylister, eller har ett arv därifrån. Dagens ikoner heter Lotta Agaton, Ilse Crawford, Faye Toogood och Dimore Studio snarare än Jasper Morrison eller Claesson Koivisto Rune.

Det sker alltså ett skifte. Från design till styling.

Och det är enkelt att iaktta alla reaktioner på sociala medier. Årets mest uppskattade designhändelser är drivna av stylister. Det är Hermes installation (ovan och nedan) av Charlotte Macaux Perelman, Studio Pepes hemliga klubb och så klart evigt återkommande Dimore Studio.

Bilderna ovan alltså från Hermes installation i Milano. Fantastiska installationer, nästan som monoliter i kakel. Men var är produkterna? Och när en snabb företeelse händer på det här sättet, så dyker så klart diskussioner upp – ska allt kakel slängas nu efter sex dagar? Hur miljövänligt är detta?

För mig börjar designveckan nästan alltid med Moooi på via Savona. I år bjöd man in två (!) stylister som fick arbeta med sortimentet. 50% av ena sidan var en stylist, och 50% var en annan stylist. Och samtidigt lanserade man sex (!!!!) nyheter. Måste man ha en gigantisk utställning för sex nyheter? Kanske…

Och Dimore Studio… Kan vi prata om att kejsaren är naken? Nån?

Designstudion Dimore är två killar som under de senaste fyra, fem åren blivit som fixstjärnor. Kommer någon ihåg hur coolt det var att hänga på festerna med Established & Sons för tio, tolv år sen? Nu är det här vi vill vara. Killarna gjorde visserligen två installationer där den ena var klassiskt ”snygg” medan den andra bestod av tält med ”skräp”. Faktiskt jättekonstigt.

Jag ska vara tydlig. För hundra år sen arbetade jag med annat och besökte en konstmässa med mina kontorskollegor. Med på konstmässan fanns härliga kollegan Ewa. Vi gick runt och tittade på akvareller, oljemålningar och skulpturer. Allt var till salu. När vi kom till en monter med lite mer installationer så pekade Ewa på en husvagn i en kuvös. Life-size. Och hon utbrast ”men vem kan ha en sån hemma?”

Och så är det lite med Dimore Studio. Vem vill bo så här? Hemma? Och framför allt – vad säger detta om vår samtid?

Och det blir ju med den här stylingen som vi kan förklara fenomen som detta. Det handlar om att göra en inredning som skapar reaktioner. Vem vill bo i ett hem där skåpet är som en vattenmelon?

Just den här vattenmelonen hade varit ganska enkel att rycka på axlarna åt – men det är Paola Navone som gjort den. Hon var faktiskt ”guest of honour” i Stockholm för några månader sen. Uppenbarligen tycker arrangörerna på Stockholm Furniture Fair att hon är en av världens bästa och mest inspirerande designer. Eller?

Jag tror att detta bara är början. Vi kommer se massor av vattenmelon-design. Modevärlden går igenom detta. Se vad som händer med Gucci och Balenciaga. Jag vill mena att detta är samma sak men i inredningsvärlden. Det handlar inte längre om att göra klänningar med bra fall längre, utan om att göra klänningar som skapar reaktioner.

Därför kommer vi få möbler som detta.

Kuddar som detta.

Det här bordet. Självklart vill man ha ett mörkt matbord med färgglada ormar. Eller i konferensrummet. Allt från Seletti.

Både Moroso och Cappellini har arbetat med kitschiga broderier. Här från Moooi.

Men överallt ser man den konstanta närvaron av kitsch som är lite ”utvalt”. Helt klart stylistens roll. Vem bryr sig om soffan när vi kan titta på porslins-ballerina?

Och precis överallt så ser vi dessa installationer av utvalda produkter. Handplockat och utvald av en stylist med säkert öga.

Oavsett vart vi är på väg så kan jag konstatera – stylisten är årets designstjärna. Förmodligen är minimalism på väg ut, och den riktigt trendige skaffar snackis-möbler hemma som sticker ut. På samma sätt som vi köper fula jumpaskor från Balenciaga.

Milano 2018 – fler trender

0

Vi fortsätter titta på lite trender från Milano och i det här inlägget tittar vi på det textila och på att årets möbel verkar bli ett skåp.

I översta bilden ser vi en stor och enormt pösig fåtölj i nåt slags kanvastyg av Faye Toogood, och det är nästan svulstigt mycket textil i stolen. Och så är det. Allt är textilt. För några år sen skulle allt vara trärent – så är det inte längre. Mer, mer, mer av det textila.

Hos danskarna på utställningen Mindcraft var också pelare och murar insvepta i textilier. Är detta månne ett tecken på någon slags kvinnlig närvaro? Hårt, manligt trä vs mjukt, kvinnligt och textil?

Pallar som är textila. En produkt som vi i vanliga fall inte associerar med textilier.

Fluffigt. Och nästan lite fult? Är detta annars inredningsvärldens svar på modevärldens ”normcore”?

Till och med skåp är textila.

En annan textil iakttagelse – allt ska vara sammet. Eileen Gray för Classicon.

Så rätt. Fluffigt och sammet.

Normann Copenhagen.

Stolarna i bakgrunden, fluffiga och i sammet.

Annars kan man konstatera att alla stolar verkligen blir lägre. Det är knappt så att man får stöd i i svanken.

Annars kändes det som att det hände mycket på skåpen. Det har blivit som en kanvas där man kan få experimentera med färg och form. Som solitärer, och inte långa modulsystem. Här Patricia Urquiola för Coedition.

Köksföretaget Poliform gör även de skåp för köket. Det är för att vi vill ha mer vardagsrumskänsla i köket, menar de.

Massa experiment.

Hos Rossana Orlandi

Klassiska vitrinskåp hos Gubi.

Och kanske finaste skåpet. En marmorbänk med förvaring? Hos De Padova.

 

Milano 2018

0

Designveckan i Milano har avslutats. Världens största designhändelse ska summeras och sammanfattas. Det blir två eller tre inlägg på trendstefan.se för att inte överösa med bilder. Det här första inlägget blir en slags sammanfattning och färganalys. Milano 2018 är en gul-röd händelse där #metoo inte finns med och hållbarhetsfrågan helt är borta.

Det stora navet i den milanesiska designveckan är själva mässan Salone del Mobile som växer och växer. Med över 400 000 besökare och 1 841 utställare är man störst i världen. Vid sidan av mässan sker tusentals utställningar och projekt på stan. De flesta som besöker Milano ägnar två, tre eller kanske fyra dagar på den här veckan. Det är svårt att göra en ordentlig analys av en hel vecka på bara några dagar. Bara att besöka själva mässan skulle innebära att, om du gav varje utställare tio minuter var, så skulle du tillbringa två veckor bara på mässan. Och det gör man inte. I år drabbades jag av en ”planeringsutmaning”. Sånt händer. I vanlig ordning ”gjorde” jag mässan på en dag (fortfarande orimligt) men tvingades tillbaka till själva mässan för en massa åtaganden en dag till. Alltså två dagar på samma mässa… Och jag insåg vid mitt andra tillfälle – shit vad jag missat… Jag hade missat detaljer, material, hela montrar och så klart flera hallar. Det är alltså egentligen helt orimligt att någon som ”gör” en designhändelse på tre dagar ska ha fått en realistisk överblick.

Jag ska försöka. Jag är ju ändå rätt van vid mässor. Jag har varit fem dagar i Milano och jag är som alltid fascinerad över vår samtid och framtid.

Designvärlden är uppenbarligen mitt uppe i en världsfrånvänd tillvaro. Här finns inga diskussioner om rättvisa, kvinnans plats i världen, jämlikhet, etc. Precis som under Stockholm Design Week så är det som att #metoo aldrig har hänt.

Innan vi drar en lista med saker som är trendiga så tycker jag det är intressant att resonera över det som börjar försvinna. Samarbeten… Här ovan ett samarbete mellan Moschino och Kartell men i övrigt få samarbeten. Bolon gjorde gemensamma projekt med DB Barcelona, men annars ganska tomt.

Återvinning och hållbarhet – helt borta. Här en ”återvunnen” lampa för Moooi av gamla billyktor. Men nej, det är inte kasserade bilar som ersätts av miljövänliga elbilar eller annat. Det är bara ”snyggt” med gamla lyktor.

Intressantaste miljösatsningen stod Kartell för. Här experimenterar man med sina plaststolar på flera sätt. Här ersätter man plast med träfanér.

Man har även experiment med vad man kallar ”bioplast”, vad nu det innebär. Inget av detta är kommersiella produkter så räkna inte med att kunna köpa stolarna än på ett par år. Och det säger nåt om avsaknaden av eko-nyheter. Vi kanske får ser miljövänligare plaststolar av Kartell. Om ett par år…

Kanske kan man tala om alla stylade installationer med ”gamla” saker som att det är ett slags återbruk? Jag kommer tala om styling och stylistens roll i ett separat inlägg. Här ser vi hypade Dimore Studios installation med saker som närmast kan liknas vid rent skräp.

När jag var i Milano senast, dvs för två år sen, så dominerades utställningarna av stora växtinstallationer. Visst finns det växter kvar men inte i lika hög grad som tidigare. Fortfarande en otroligt rolig pryl. Varför sätta en stor planta framför en spegel så att man inte ser??

Det var inte så stark närvaro av svenskar. Självklart ställde en handfull svenskar ut på mässan och självklart gjordes nya produkter av våra etablerade formgivare, men det blir liksom inte någon tydlig snackis som tidigare år med t.ex. Färg & Blanche. Här en fin lampa av Nick Ross för Karakter.

Carina Seth Andersson har gjort sin Pollo men i blått och exklusivt för Poltrona Frau.

Den största svensk-snackisen blev Hemma. Äntligen har man lyckats göra en utställning som fångar det coola svenska. Kanske för att man som egentligen enda insats lyckats göra något av samtiden. Man har nämligen strategiskt beslut att arbeta med kvinnliga arkitekter nämligen Joyn. För första gången på många, många år kände jag mig stolt. Och faktiskt ”vann” Sverige. Vår utställning vann över den norska, den danska, den finska etc. Heja Sverige.

I det här inlägget tänkte jag titta lite på färger. Det finns massor av brunt. Massor. Man kan nästan tala om en förutsägbar maskulin färgskala. Självklart i kök och badrum.

Medan kök och bad blir brunare och mörkare så blir resten av hemmet fyllt med gult och rödrosa toner.

Kanske inte världens mest rödrosa och gula bild, men lite roligt att slänga upp bredvid de andra bruna kök och badrumsbilderna.

Montana

Rosa, persikotoner och nyanser av rött. Moroso har tagit in Bethan Laura Wood för installationen i stadsdelen Brera.

Också en hel del rent rött. Hylla hos Hay.

Kanske framför allt i detaljer. Här Armani Casa.

Fler lampor. Här från Moustache hos Rossana Orlandi.

Rosa och gult i Hemma, dvs den svenska utställningen. Jag blev så klart extra glad över att man valt att ha med objekt som Designgalleriet varit med och tagit fram. Klapp på axeln. Här Jonathan Nilsson.

Rosa och gula skåp. Så rätt 2018

Och gult då. Som en slags senapsgul ton. Här soffa för Hay och bilden överst med massor av gula stolar kommer från Arper.

Och tycker man att det är svårt med så mycket gult så kan man titta på detaljer.

Sebastian Herkner för Ames

Sista färgen jag vill kommentera är grönt. Det är som att det är en kamp mellan det gröna och gul-rosa. Den sistnämnda konstellationen kan ibland kanske ha inslag av ljusblått, men aldrig grönt. Grönt är för sig själv. Bilden ovan från Kasthall.

Swarowski

Italienska L’Abbate

Så. Designvecka. Världens största. Massor, massor av intryck. Men det bästa och det som jag vill prioritera mer är alla dessa samtal och vinkvällar. Det ger minst lika mycket som att titta på olika utställningar. Man måste inte åka till Milano. Många säger att man får ut minst lika mycket av att titta på Instagram och så kan det faktiskt vara. Men möten är viktigt. Sol, värme, vin och vi är alla samlade på en och samma plats. Det är det bästa med Milano, inte utställningarna. Här en bild från tretimmars vinlunch med Emma Olbers. Världens bästa Emma.

 

Rom – en trendresa till Italien

0

Jag har varit i Rom. Under en långhelg har jag spanat, tittat och funderat. Mitt övergripande intryck av Rom är att det är en stad att njuta av – inte nödvändigtvis trendspana i.

Under vår vistelse i Rom bodde vi på nyöppnade designhotellet Vilon. Tre månader gammalt men ligger i ett gammalt palats som fortfarande tillhör familjen Borghese. Hotellet var nytt men ändå med charm och fin design. Och mitt i smeten, kanske hundra meter från Spanska Trappan.

Med bara 18 rum kan man ägna större delen av tiden åt service – och det gör man. Sjukt god mat och trevligt personal.

Jag kan inte nog understryka vilket fantastiskt kök de har här på Vilon. Jag åt förmodligen den bästa pastan i hela Rom här på hotellet. Självklart den lokala varianten av carbonara. Mums. Bilden ovan från frukostens sköna måltid.

Men Rom är en härlig stad att bara flanera i. Det finns egentligen inte så många designbutiker eller trend-måste-se-ställen. Istället kan man promenera runt och bara njuta av en lång helg.

Bland mina måsten i Rom så finns framför allt kyrkan/templet Pantheon. Älskar det stället.

För den trend- och designintresserade så kan det vara värt att kolla upp varumärken från staden, som till exempel Fendi, Tod’s och Bulgari. De tre husen har också varit ansvariga och bekostat renoveringar i staden som t.ex. Fontana di Trevi och Colosseum.

Det finns lite roliga designbutiker i Rom som t.ex. C.U.C.I.N.A. som bara har köksutrustning.

Det stora varuhuset i staden kommer faktiskt från Milano och heter Rinascente, men här kan man absolut titta på italiensk design. Visst ser du på påsen att det står Roma? 🙂

Den stora nyheten för våren är att man här satsar mycket på växter. Så trendigt.

Förutom hotell och shopping så måste man ju inmundiga drinkar – och det gör man så klart helst på tak. Stadens modehus Fendi har en egen takbar under namnet Zuma.

Designig entre

Fantastisk utsikt så klart.

Hotellet tipsade om en fantastiskt liten bakgata med massor av små kryp in och butiker. Här ligger butiker som Boffi och Artemide vägg i vägg med marmorskulptörer etc. Verkligen värt en tur. Ligger alldeles vid Spanska Trappan. Via Margutta.

Från Via Margutta.

På rekommendation bokade vi pizza på hippa innestället Giulietta. Gott och trångt.

Stan är full av god mat. Våga fråga på hotellet.

Men Rom görs med fördel på kvällen och natten. Det är som att alla ruiner blir extra magiska. Även om Colosseum kanske är stängt för sightseeing så funkar det utmärkt att bara hänga utanför och titta vid midnatt.

Mycket mindre folk på kvällen. Även vid Fontana di Trevi.

På natten ska man också göra området Travestere. Folkligt och fullsatt.

Här i Travestere finns allt från unika ölsorter till mer avancerade drinkar. Och sa jag att det var trångt? Det är det. Men inte obehagligt trångt. Går man bara en tvärgata bort så blir det genast lugnare.

Under en långhelg i Rom så räknar man med sol, men om det regnar så stannar verkligen staden. Finns ingen anledning att hänga läpp utan då får man gå tillbaka till hotellet och dricka negroni istället.

Som två ambitiösa killar la vi en av dagarna under vår vistelse på utflykt. Om man möter upp bussbolaget vi 07.00 och räknar med att vara tillbaka 21.00 så hinner man med Pompeji och Amalfi-kusten.

Vesuvius i bakgrunden. Kanske två och en halv timme från Rom. Verkligen värt ett besök. Och mitt bästa tips – skaffa guide. Man kommer runt och får se mer saker effektivt. Pompeji är verkligen som en stor stad.

Förkolnat bröd som bagaren lämnat i ugnen när vulkanutbrottet kom.

Ytterligare en timme från Pompeji ligger alltså Amalfi-kusten med ett pärlband av små och stora städer. I vår utflykt hann vi med lunch och en snabb sightseeing i Positano.

Det är i den här regionen man gör citronbaserade drycken Limoncello. Mums.

                                          

Rom – en bra stad att besöka. Gör det. Jag kommer tillbaka.

The Lobby – nytt butikskoncept i Stockholm

0

Idag öppnar en ny shoppingdestination i Stockholm. Mitt i city på Regeringsgatan, mittemot MOOD, har nu The Lobby öppnat med sina nya koncept. AMF är en intressant fastighetsägare så jag åkte dit för att titta och tycka.

Stockholm har flera tillfällen haft större butikskoncept där man visar innovativt och spännande mode, med inslag av annan lifestyle. Någon kanske kommer ihåg c/o Stockholm som låg på Götgatan. Någon kanske kommer ihåg satsningen ODD Projects på PUB, när det fortfarande var ett varuhus. Det som är intressant den här gången är att avsändaren på The Lobby är tunga fastighetsägaren AMF. Tidigare var det alltså framför allt unga entreprenörer som själva drog ihop projekten – nu är det en stor drake.

Inredningsmässigt så har man valt att arbeta med byrån Bas. De har gjort en lösning som känns gammal redan när det öppnar. Det är en industriell lösning som förmodligen ska kännas lite ”underground”. Jag ska vara tydlig. Jag är lite besviken på utseendet.

Vi ser lastpallar och industrigolv.

Billiga metallkonstruktioner för exponering.

Allt det här har gjorts förr. Inget är nytt. Jag som reser över hela världen och tittar på butikskoncept kan tycka att en aktör som Urban Outfitters nästan gör det roligare. Det enda som skulle vara ÄNNU mer förutsägbart är att ha med en gigantisk växtvägg. Alla har det. Kanske kommer hit också.

AMF trycker själva på en del nyheter. Det som är absolut mest intressant är själva affärsmodellen. Äntligen vågar en fastighetsägare ta den diskussionen. Det handlar om att man inte längre hyr en lokal på kvadratmeter utan tar betalt efter andra saker, som till exempel service. Detta nytänk kring affärsmodellen är framgångsfaktorn för stora kontorsjättar som WeWork. Jag tror att detta är superviktigt.

Som jämförelse. En klassiskt galleria som t.ex. Fältöversten har en centrumledare som ser till att allt funkar i ett köpcentrum. The Lobby har enligt egna uppgifter sju personer. De här sju personerna ska alltså jobba med varumärkena som är här. Det kan handla om att personen på The Lobby gör en VR- eller AR-aktivitet för det lilla modemärket. Modemärket får då så klart betala för detta, men har kanske råd nu när hyran är satt på ett annat sätt.

The Lobby har lyssnat på alla de så kallade buzzwords som finns i retailvärlden just nu. Det handlar om aktivering och kurering. Och tjänster. Tjänster kan innebära att man bokar tid med en stylist eller makeupartist. Kurering innebär att man vill samarbeta med tidningar som ska göra ett urval på en speciell yta. Först ut är relativt nystartade tidningen Scandinavian Man som valt ut märken som Asket och Norwegian Rain. Scandinavian Man ska ha den här ytan i två månader.

Det finns såååååå många frågor kring detta. Vem betalar? Vem tjänar pengar? Vem arbetar gratis? Och varför väljer man att arbeta med tidningar? Jo, man vill komma åt deras annonsörer – detta berättades på pressträffen.

Men det finns fortfarande såååååå många frågor. Varför samarbeta med tidningar? När man avverkat de uppenbara (Scandinavian Man, Plaza Kvinna, Elle, etc, etc) – ska man arbeta med Allt om Trädgård? Och hur fungerar urvalet. Jag fattar att Scandinavian Man har valt de varumärken som står i deras område – men i övrigt? Finns det någon Advisory Board, på tal om buzzwords?

Och på tal om att sparka in öppna dörrar – var är maten? Den som har lite koll på trender vet att köpcentran idag måste ha bra mat för att locka folk. Varför inte här? Man kommer få en cavabar, men det är inte samma sak som t.ex. Bouquerian i Mood. Eller andra innovativa koncept. Var är blomsterbutiken?

Det The Lobby också vill göra är att satsa på ny teknik. Jag är skeptisk. Man säger saker som att ”vi kommer kunna streama en modevisning i AR i våra skyltfönster”. Jaha… Man kanske kommer göra betalningsstationer för man betalar med ansiktsigenkänning (som vi redan läst om i Japan). Jaha…

Men det är fest. Vi ska inte vara alltför hetsiga kring detta med nytänkande. Jag tycker fortfarande att det här projektet är ett av de mest intressanta på grund av att man har pengar i ryggen. Jag kommer följa det här projektet med nyfikenhet. Och jag säger det igen. Allt ser ut som att det är designat på 90-talet, men det som är intressant är att man fått en av de stora fastighetsdrakarna att dansa.

 

  

 

Trendrapport Light Building 2018

0

Vartannat år går den gigantiska mässan Light & Building i Frankfurt. Det är enormt mycket folk på en mässa som denna. För att jämföra, en mässa som Ambiente har ca 180 000 besökare och Light & Building har kanske nästan 250 000 besökare. Enormt. Och här är det mer fokus på offentlig belysning än hemma-lampor, även om det segmentet också finns med. Men här finns gatubelysning, butikslampor, golv som lyser och så klart egentligen alla som är involverade i belysning.

Men innan jag drar igång med belysningstrender så tänkte jag göra en kort summer från Light & Building med vad som är på väg ut.

Jag konstaterar generellt att det är väldigt få golvlampor. Och om det är något som är extra ute så är det de trebenta armaturerna som också kallas tripoder.

Den industriella stilen har absolut nåt sin kulmen. När jag talar med belysningsföretag som t.ex. By Rydens så säljer det fortfarande enormt men man ser att utbudet inte engagerar lika mycket som förr.

Överdimensionerade ”mjuka” armaturer som ska fånga upp ljud och också vara ljudabsorbenter börjar försvinna.

På en mässa som Light & Building ser man så klart också diskussioner om teknisk utveckling. Det talas en massa om belysning och hälsa. Jag är skeptisk men vi får se. Vi vet ju att blå ljus ger stresshormoner och rött ljus lugnar ner. Utvecklingen fortsätter och vi får se var det landar.

Det som jag själv tycker känns spännande är hur några aktörer vill se ljuset som bärare av information. Tänk om vi om ett par år inte behöver wi-fi utan att allt går via lampor… Kanske. Intressanta innovationer inom området diskuterades.

Men låt oss titta på trenderna istället. Självklart är en designig mässa som denna full av avskalade och minimalistiska armaturer men jag försöker titta på det som sticker ut. Jag ser alltså följande trender inom belysning.

1. Glas

2. Lite färg

3. LED för riktat ljus

Om vi börjar med den första trenden så är det alltså otroligt många armaturer i glas. Gärna runt. Gärna varianter av runda skärmar.

Det måste inte vara helt klart glas men just materialet är återkommande.

Notera också hur vanligt det är med pendyl.

Man såg en hel del slipat glas. Fortfarande passar det inom glastrenden.

Glas som också blåsts i metallformar.

Men framför allt så återkommer den vita glaskulan i olika varianter.

       

       

Och det immiga kommer också stort.

  

Trend nummer två från Light & Building får bli om färg. Fortsatt massor med glas.

Det finns så klart många igenkänningsdetaljer från första trenden. Det är mycket glas, det är även frostat och immigt, runt och även slipat eller pressat glas. Men det dyker upp lite färg. Mycket blått.

Den sista trenden jag vill beröra är detta med hur man skiftar ljuskällan. Det är inte längre bara glödlampor (så klart). Jag tycker mig se en större grad av experimentlust för att belysa med dioder och LED.

Det blir mycket papper som fångar och riktar ljuset.

 

Här är det alltså den lilla pinnen som är ljuskällan och som ändå blir ett designinslag.

Här

 

En av få golvlampor. Som sagt, om du ska investera i en ny lampa i år så se till att den hänger från taket, kanske i kluster, men i glas. Kanske slipat glas om du är lite vågad.

Designgalleriet Soft Walk

0

Designgalleriet har flyttat och jag har gjort en egen mattkollektion. Här är historien om SWAG och Trendstefans mattor.

Under 2017 började jag smådesigna lite löst. Gjorde tapeter, hängare och installationer. Jag kände att detta var lite spännande. Så när jag sprang på Outi i Paris på septembermässan Maison & Objet så landade samtalet kring detta med Trendstefans design. Sagt och gjort. ”Gör ett förslag”, sa Outi. Så David och jag satte oss och skissade. Jag visste tidigt att jag ville göra en kollektion med bokstäver och ord. Vi kom fram till att vi ville ha ett fyr-bokstavs-ord som man kunde spegla för att få en fyrkantighet i ordet. Det kunde blivit STOP, eller PUSS men snart kände jag att jag ville hitta en tydligare mening för orden.

Vi hamnade i 70-talets frigörelse. Jag hittade ord som ska påminna om natten, det förbjudna men ändå tillåtna och det inkluderande. Ordet GURL får kanske starkast visa det. Det är namnet som transvestiter kallade varandra eftersom de är flickor men ”felstavade”. Alla kan vara flickor. Alla får. Alla kan vara en Gurl.

SWAG är uttrycket för att svassa, lite fjolligt men stolt gå genom ett rum. Men det är också från tiden innan regnbågsflaggorna. SWAG skrev man på barer och nattklubbar som en akronym för Secretly We Are Gay.

BRUH, är mjukare än ”broschan” och är mer som ett bekräftande uttryck. ”Så Stefan gillar färg. Näha.” Detta ”Nähä” är närmaste översättningen för det ursprungliga Bruh.

 

Efter ett par veckors skissande så skickade Outi skisserna till Indien där de produceras under hållbara och rättvisa förhållanden.

 

Ytterligare en tid senare så kom de till Stockholm. Till ”gamla” Designgalleriet numera. Och här tog vi pressbilderna.

 

Under den här resan har jag också bestämt mig för att göra om Designgalleriet och låta det bli mer mobilt. Jag blev uppvaktad av Pop Up Agency som tyckte att jag skulle göra första utställningen i deras lokal – mitt på Sergels Torg. Why not?

 

David som varit med på projektet fick bygga och fixa. Till vår hjälp fick vi ljus från Fagerhults, som ljussatte utställningen på ett magiskt sätt.

 

David bygger och funderar.

 

Namnet Soft Walk är så klart lite roligt. Det är att gå mjukt, så som man gör på mattor, men det är även att visa hänsyn.

 

I projektet så gick Outi igång på detta med våra bokstäver så hon utvecklade sidoprodukter. Väskor med bokstäver…

 

Och kuddar.

 

Eftersom ytan vid Sergels Torg är så stor så lät vi Outi och Mums visa tre andra matt-verk.

Tigermattan av Paavo Halonen. Han är vanligtvis designer för Marimekko.

Koalabjörnen och ansiktet med blå kinder är av Jenni Tuominen

Och sista mattan med spräckligt mönster är av modeskaparen Pasi Kärkkainen.

 

Slutligen valde jag att visa mina ”Emotional hooks” som jag designat för Maze. De har jag berättat om förr…

 

Designgalleriet – svensk design på Stockholm Design Week

0

Häromdagen gjorde jag ett inlägg om Designgalleriet och dess historia. Och jag är lika stolt över alla utställningar men de som gjorts under designveckorna har fått lite extra kärlek och uppmärksamhet. Här är ett inlägg om de tio designvecko-utställningarna.

Innan jag börjar redovisa så vill jag ännu en gång understryka – Designgalleriet stänger inte. Vi måste bara fundera på framtiden. Behöver Sverige och Stockholm en plats som Designgalleriet? Sånt kommer jag fundera på samtidigt som vi gör lite mer ambulerande utställningar.

Nåväl. Designgalleriet öppnade med buller och bra hösten 2008. Vi gjorde massor av provocerande saker (fråga Sara Kristoffersson) och bröt en del tabun. Till den första designveckan vill vi visa något extra, extra, extra bra. Vi visste ju att vi hade världens ögon på oss och det är en fantastisk möjlighet och utmaning. Den första utställningen var med Claesson Koivisto Rune och efter det projektet utkristalliserades ett format.

Under Stockholm Design Week ska Designgalleriet visa det bästa vi har inom svensk design. Vi vill föra samman en svensk designer och en svensk producent för att leka. Förutsättningen är att de inte arbetat tillsammans tidigare. Första omgången med Claesson Koivisto Rune är så klart ett undantag eftersom de arbetat med Asplund ganska länge. Men annars har åren landat i följande utställningar. Alltså är inte detta det bästa vi har i Sverige?? Jag är sjukt stolt.

2009 Claesson Koivisto Rune och Asplund
2010 WIS Design och Karl Andersson & Söner
2011 Luca Nichetto och Skultuna
2012 Emma Olbers (ensam)
2013 Bea Szenfeld och Kinnarps
2014 Note Design Studio och Växbo Lin
2015 Anna Kraitz/Gabor Palotai och Ljungbergs/Källemo
2016 Staffan Holm (ensam)
2017 Alexander Lervik/Eva Dahlgren och Målerås/Ogeborg
2018 Louise Hederström och Kasthall

Här nedan visar jag lite bilder och resonerar om de olika utställningarna.

2009 Claesson Koivisto Rune och Asplunds

Första utställningen vi gjorde var alltså med Claesson Koivisto Rune. Killarna från designstudion var tidigt stora supportrar av Designgalleriet och har hjälpt till massor under åren. Sex månader efter öppningen förslog de att vi skulle göra en utställning är Eero, Ola och Mårten varit i Tokyo. De fascinerades av att alla taxibilar hade samma modell och det enda som skiljde dem åt var hur man gjort grafik på bilen. Denna grafiska identitet förde man över på mattor som sen Asplunds producerade.

Som jag antytt tidigare så har alltså en miljard bilder försvunnit under åren så därför blir några bilder extremt små, men jag tänker att man kan få en känsla ändå för utställningen.

2010 WIS Design och Karl Andersson & Söner

Jag har alltid varit intresserad av att försöka arbeta för en genusbalanserad verksamhet. Om tre killar gjorde utställning 2009 så ville jag att den kommande utställningen skulle vara med tjejer. WIS Design hade gjort sig ett namn med udda och närmast konceptuella produkter. Det var skrivbord med vintagelådor och molnliknande möbler. Anna och Lisa bestämde tidigt att de ville göra en utställning med referens till skolor och sport. De gjorde krukor och annat men framför allt fick sittmöblerna av Karl Andersson & Söner uppmärksamhet.

2011 Luca Nichetto och Skultuna

Luca kontaktade mig. Under 2010 var han på väg att flytta till Stockholm på grund av kärleken. Både till blivande frun Åsa men också till Stockholm. Då, under 2010 var Luca en rätt anonym kille som framför allt fått uppmärksamhet för en lampa. Men jag förstod att han hade stor potential. Till designveckan matchade jag honom med Skultuna och det tog enooooooorm tid att få till produkterna. Det har så klart att göra med att produktionen inte ligger i Sverige och då blir allt lite svårare. Men Luca kombinerade mässingen från Skultuna med glaset från Venini. Mässingsskålen Timeline hade räfflor som skulle ärga, man ska se tidens tand. Precis som man gör på mässingsdörrarna i Lucas hemstad Venedig.

2012 Emma Olbers

Story med Emma är också den lång och märklig. Jag mötte den engagerade och nyfikna Emma på själva möbelmässan. Jag blev så tagen av hennes driv att jag ville göra utställningen med henne. Tidigt började vi diskutera. Emma ville göra en utställning om hållbarhet. Jag försökte få henne att tänka ett steg till. ”Ta i från tårna. Tänk på att detta är en utställning”. Och jag hade precis läst om kaninerna som sköts i Karlbergsparken och skickades till förbräning i Värmland. Varför inte ta hand om köttet eller skinnet? Och när Emma och jag satt på Odengatan så fälldes ett träd på gatan och jag tänkte ”vem tar hand om det virket?”. Och då fick jag Emma att fundera på detta med extremt närproducerat. Hur mycket kan man få tag på för att producera saker från staden vi befinner oss i? Kungens får? Finns det lin att göra textilier av?

Emma lyckades hitta material, speciellt trä. Det visade sig vara en lång och svår process med torkning och behandling, men det gick. Men Emma fick ingen producent. Hon fick absolut hjälp, men inte som gick in och var potentiell producent. I början var jag lite stressad över det, men bestämde snart att Emma fick vara stjärna på egen hand.

Och allt trä kommer då alltså från olika gator i Stockholm, och de är märkta med gatans namn.

   

2013 Bea Szenfeld och Kinnarps (och Andreas Engesvik och StokkeAustad)

Fantastiska Bea gjorde sin tredje utställning på Designgalleriet. Här var turerna lite omvända. Här var det Paulina på Kinnarps som ville vara med och göra en utställning. Tillsammans resonerade vi kring begreppet kontor. Bea lekte med ordet på engelska och landade i ”work space” som så klart också syftar på rymden.

Och efter vernissage gjorde vi ett snabbt kalas för att lansera Engesvik och Stokke Austads fantastiska glasträd.

 

Glasträd av Engesvik och StokkeAustad

De två killarna till höger är alltså Jonas Stokke och Öystein Austad under vernissagekvällen.

2013 Note Design Studio och Växbo Lin

Jag tror att det var Christiano från Note som kom fram till mig. Han är också italienare och kompis med Luca Nichetto så han var nyfiken på att göra en utställning under Stockholm Design Week. Det gick självklart bra. Jag har hängt med gänget där länge, och 2013 var de inte några duvungar, men fortfarande bara fem personer som gillade att göra färgglada och annorlunda saker.

Jag har för mig att det var de själva som kom med förslaget Växbo Lin. Och hela Note Design är så drivna så jag satte mig liksom i baksätet och lät de rasa på. Man ville göra ett projekt som handlade om återbruk. På textilfabriken hos Växbo Lin så skapas metervara där vissa delar kan bli sekunda. Note Design ville lyfta denna sekunda till premium. Återbruk blev Åkerlapp. Genom att ta premiumbitar och göra som ett lapptäcke blev produkten superfin. Och Designgalleriets första designpris. Formex Formidable premierade den här produkten.

2014 Anna Kraitz och Källemo

Anna var faktiskt en person som jag sökte upp. Jag har länge varit fascinerad över Annas poetiska stil, som på nåt sätt är väldigt osvensk i sitt dekorerade uttryck. Med Anna jobbade vi länge med att försöka få till några nya och intresserade producenter men det blev svårt. Vi försökte bland annat med Målerås och det dröjde tre år från kontakt till att produkt rullade ut – för nu finns fina vaser av Anna för Målerås.

Istället bjöd vi in Annas barndomsvän Gabor Palotai och textilföretaget Ljungbergs. Gabor och Anna är vänner sen Anna var liten och Gabor är ju Sveriges kanske främsta grafiker. Utställningen blev väldigt grafisk och sprakande. Så nya mönster, färger och textilier på existerande modeller för Källemo.

Och nya lokaler! Detta blev den första designvecke-utställningen på Kammakargatan.

 

Gabor Palotai

2015 Staffan Holm

Jag kommer inte ihåg vem som kontaktade vem. Kanske var det jag som kontaktade Staffan. Jag tycker han är fantastiskt duktig, och det känns skönt att inte bara ha formgivare från Stockholm. Staffan bor i Göteborg. Staffan är en mångsidig formgivare och det visade han på utställningen här också. Det var små objekt, möbler och fantastisk scenografi. Staffan ville leka med perspektivförskjutningar.

Precis som med Emma så försökte vi få till samarbeten med producenter, men det gick sig inte. Till slut fick Staffan själv producera sina egna prototyper. Men det gav frukt. Soffborden fick utmärkelse av Wallpaper.

2017 Alexander Lervik och Eva Dahlgren med Ogeborg och Målerås

Det var Alexander som knackade mig på axeln och ville göra utställning. Jag sa automatiskt   nej eftersom jag helst vill att vi kör varannan damernas men jag sa ”hitta en tjej” och tänkte att han skulle kunna göra en utställning med nån till exempel som Monica Förster. Men Alexander tog kontakt med Eva Dahlgren.

Utställningen är ett finstämt samarbete mellan två personer från två discipliner som gör gemensamma produkter. Mattor från Ogeborg och glas från Målerås är centrala men även ljus och ljud. Detta är nog min mest avancerade utställning som vi gjort på Designgalleriet. Och kanske den med absolut höst ambitioner.

Och förmodligen vår mest besökta utställning. Jäklars vad det sprang folk i lokalen.

,

2018 Louise Hederström och Kasthall

Inför vår tionde utställning så var det Louise som knackade på axeln och frågade om hon fick göra en utställning, och det tyckte jag lät toppen. Louise är duktig och ännu en gång så är det skönt att visa kompetens utanför Stockholm. Malmöbaserade Louise och jag diskuterade mycket om innehållet i utställningen. Man kan säga att jag mest varit involverad i utställningarna av Luca Nichetto, Emma Olbers, Staffan Holm och Louise Hederström. Kanske också Lervik/Dahlgren.

Men utställningen med Louise har vi redan diskuterat här. Snabb återblick. Ja, utställningen handlar om återblick. Louise har velat återskapa en plats från barndomen men i rena produkter. Mattan som är central har grönskan från september och Skåne.

Avslutningsvis. Designgalleriet behöver se över sättet att arbeta. Jag hoppas fortfarande att vi kan göra spännande och spektakulära utställningar med svensk och skandinavisk design under Stockholm Design Week. Och hur gör man? Ett sätt är att knacka mig på axeln och fråga.

Självklart finns det massor av kompetenta personer som jag vill visa. Färg&Blanche, Pierre Sindre, Monica Förster har visserligen gjort en utställning men jag skulle vilja göra en designvecke-utställning, Front, varför inte Anna von Schewen och sen vill man ju vara med på resan som när Emma stod där på mässgolvet och var rätt okänd, till idag när hon är superstjärna och får hänga med porträtt på Arlanda. Det finns massor av bra designer i Sverige.

Find me here now

HI Find all about my Archipelago Coctail Clamping experience that started at Downtown Camper here at my own blog platform.  See you there   /Jimmy  

Ny adress

Du hittar numera Trendstefan på följande adress: www.trendstefan.se

Flyttkort!

Snipp snapp snut, så var den sagan slut. Men inte riktigt. Vill du fortsätta följa mig i mina spaningar och funderingar, virkningar och allmänt pysslande...