googlee8b29bd8ccdb7b76.html

Kinas Smycken

Kina Andersson är frilansskribent, bloggare och redaktör med särskild fäbless för smycken. Hon skriver om smycken i såväl svensk som internationell press. ”Det finns alltid en historia att berätta om smycken: Om dess design och designern bakom - och förstås om personen som bär det. Ett smycke berättar också om tiden vi lever i, om rådande stilideal och mode. Och med ädelstenar öppnas en ny, fascinerande värld upp.”

Rihanna Style

0
Rihanna
Rihanna i smycken från Chopard på Röda mattan under Cannesfestivalen.

Jag är så himla svag för Rihanna och hennes stil, tycker det är vansinnigt roligt att se hur hon så lekfullt bär smycken till sina tatueringar.

Rihanna
Ur Rihannas kollektion för Chopard.

Nu har Rihanna även designat två smyckekollektioner för juvelhuset Chopard, som jag för övrigt också är svag för. En kollektion i den högre juvelkonsten där det smaskas på med allehanda ädelstenar, som i  örhängena här ovan: Safirer i olika nyanser, tsavoriter, rubelliter, gröna beryller, akvamariner , paraibaturmaliner, rubiner, ametister, tipsar, lazuliter och diamanter. Extra allt om man säger så.

Nu är det inte så att jag tror att hon har stått för formgivningen helt själv, det krävs en hel del förståelse för de  material som används som jag nog tänker tar en tid att förvärva. Men resultatet blir jag hur som helst glad över

Rihanna
Minimalism i fokus.

Den andra kollektionen är  stramt minimalistiskt med tunna kedjor och ringar som man kan bygga på i den så populära ”layer-on layer-stilen. Och antagligen något billigare.

Rihanna
Rihanna på Röda mattan under Cannes-festivalen.

Som sagt, jag älskar hennes stil.

Rihanna-hälsningar
Kina

P.S Se mer om smycken, stil och inspiration här 

Designspaning på hotell

0
Hotell

Jag gillar att bo på hotell. Det är något speciellt med att kliva innanför entrédörrarna och helt plötsligt befinna sig en alldeles egen värld, oavsett var du befinner dig rent geografiskt. Att sitta i lobbyn och jobba en stund eller hänga i baren och samtidigt spana in de andra gästerna  (högst diskret förstås) och fundera över vilka de är och vad de gör här, är som en resa i sig.

Clarion Hotel Sign i Stockholm spanar man även design. Förslagsvis tillsammans med Designbloggarna. Här huserade hela gänget härförleden, för att konferera och umgås – och gå på rundtur. Det är ett hotell som gör en nysatsning på design och självklart ville man visa upp sig.

Hotell
Foto Kina Andersson

Det är rysligt roligt att gå på spaning med ett så initierat gäng. De har koll på allt. Jag tjuvlyssnar förstås när de kommenterar och diskuterar – allt medan jag själv försöker bidra med någon slags smyckespaning… Jag finner i alla fall utsmyckningar som den onyxsvarta gitarren i hisstaket, opalskimrande mosaikplattor i badrummet, skålar som glimmar av guld, silverskimrande siffror på väggarna och blommor som ju alltid är som små juveler.

Foto Kina Andersson
hotell
Foto Anne Jorunn Kleven

Jag tänker  också på att små charmiga hotell brukar omnämnas som hotellpärlor. Clarion Hotel Sign är snarare en majestätisk kronjuvel men på ett skandinaviskt avskalat vis. Det är Stockholms största hotell, ritat av arkitekten Gert Wingårdh och de olika våningsplanen och hotellrummen bjuder på just skandinaviska klassiker –  tillsammans med fantastisk utsikt som blir till en del av inredningen. Jag håller också med Annettes Skimmer, att utsikten ger en härlig puls till hotellet. Läs också Trendstefans spaning samt vad Stinastrådar skriver om att jobba på hotell som frilansande skribent.

Clarion Hotel Sign är också  ett populärt tillhåll för ”locals,  baren såväl som  New Yorkbaserade svenske kocken Marcus Samuelssons nya restaurang Kitchen & Table är välbesökta. Tips: Läs vad Very Camilla skrev om brunchen här.

hotell
Foto Kina Andersson

Till sist. Det hölls prisutdelning på hotellet också. Ni vet, ”Vinnaren är…” Med glimten i ögat välkomnade mina nyfunna kolleger och vänner mig i gemenskapen med en liten pokal och titeln ”Årets Smalis”. Min blogg alltså. För att mitt ämne är smalt. Än så länge.

Alla fick pris förstås.

Hövliga hotellhälsningar,

Kina

Prinsessan Leia och Lapponia

0
Lapponia
Carrie Fischer som Prinsessan Leia med Lapponias berömda collier "Planetoid Valley". Foto Lapponias Arkiv.

Carrie Fisher kommer för alltid att bli ihågkommen som prinsessan Leia i filmen Star Wars. Och med henne är det berömda halsbandet som hon har på sig i filmens sista scener: ”Planetoid Valley” formgivet av Björn Weckström för finländska smyckemärket Lapponia.

 

Lapponia
Planetoid Valleys. Design Björn Weckström för Lapponia. Foto Lapponias Arkiv.

Det hela började med ett telefonsamtal. 1976 ringde filmregissören George Lucas, eller han sekreterare rättare sagt. Lucas behövde ett statement-smycke i silver till sin film – och letade särskilt efter smycken av den världsberömda smyckeformgivaren från Finland. Björn hade däremot ingen aning om vem George Lucas var, men gick med på att skapa några smycken. Hans arbete avbröts dock när filmteamet behövde smycken tidigare än det var sagt. I stället tittade de på en redan existerande kollektion från Lapponia, ”Space Silver Collection” från slutet av 1960-talet och valde där halsbandet  ”Planetoid Valley” och även armbandet ”Darinas Bracelet”.

Lapponia
Space Silver Collection har fått nytt liv. Foto Lapponia.

Avbrottet i arbetet störde Weckström, och han återvände senare till sina ursprungliga skisser för att arbeta med dem. ”The Cougar Necklace”, som tillverkades i begränsade serier under 1990-talet, baserades på den ursprungliga designen. Nyligen har man också återlanserat kollektionen ”Space Silver” som en hyllning till den första Star Wars-filmen.

Lapponia
Björn Weckström. Foto Lapponias arkiv.

Ända sedan Björn Weckström grundade Lapponia har det finländska smyckeföretaget präglats av en säregen stil, gärna med inspiration av naturen.  Med sina silversmycken ville han skildra det snöiga, finska vinterlandskapet med sina frusna sjöytor. Björn mer eller mindre revolutionerad smyckekonsten och hans smycken har väckt internationell uppmärksamhet – inte minst collieren The Planetoid Valleys, som Prinsessan Leia bär i filmen Star Wars.

Weckström sägs också vara den första som kombinerade silver och akryl i sin smyckedesign. Först betraktades kombinationen som ytterst konstig, men det ändrades 1975 då John Lennon uppträdde i Dick Cavett-showen med Yoko Ono som hade Weckströms ”Petrified lake acrylic ring”. Ni fattar – snart var alla intresserade av akrylsmycken.

OM ni är nyfikna på fler smyckehistorier, om till exempel pärlor som Kleopatra och Elizabeth Taylor burit, läs mer på http://designbloggarna.se/bloggar/kinas-smycken/parlor-jag-mott/

Prinsessiga hälsningar 🙂

/Kina

 

 

Pärlor jag mött

1
Pärlor
Charlotte Lynggaards halskrage av guldkedjor med diamanter och pärlor, för Ole Lynggaard Copenhagen. Foto Kina Andersson

Det berättas att den egyptiska drottningen Kleopatra slog vad med sin älskade Marcus Antonius om vem som kunde servera världens dyraste middag. Kleopatra vann vadet; hon tog helt enkelt av sig ett av sina örhängen av enorma droppformade pärlor, löste upp det i en skål med ättika och drack. Sann eller inte, men historien visar i alla fall hur dyrbar och uppskattade pärlor har varit.

Pärlor har historiskt sett, just på grund av sin dyrbarhet, använts av enbart av kungligheter och adel. Under vissa perioder har de också ansetts vara mer kostbara än diamanter – då pratar vi om orientaliska pärlor, sådana som är uppkomna i havsvatten på ett naturligt sätt, det vill säga utan människans hjälp. I kombination med att de var sällsynta och svåra att få tag på, behövde de heller inga förbättringar såsom slipning eller polering för att lyfta fram dess fängslande skönhet.

Pärlor
Regndroppar som fyllts med månljus och stelnat när de nått havets yta. Droppar av dagg. Änglatårar. Förklaringarna till var de vackra pärlorna kommer i från har varit många. Att pärlor faktiskt tillkommer genom en inkräktare, som ett sandkorn eller parasit, som tagit sig in i genom skalet i den levande musslan, förtar på inte sätt deras skönhet. Foto Autore Pearl Jewellery.

Man brukar i huvudsak prata om äkta och odlade pärlor. Båda typerna är i och för sig äkta,  men när man pratar om äkta i det här sammanhanget menar man de som uppkommit utan människans hjälp, i såväl havsvatten som sötvatten. De kallas också naturpärlor. De pärlor som uppkommit på naturligt sätt i havsvatten brukar dessutom kallas orientaliska pärlor.

Pärlor
Liz Taylor i filem De tusen dagarnas drottning, där hon bar La Pelegrina – innan hon hann fatta in den i ett något mer pråligt halsband. Foto De tusen dagarnas drottning.

En av de mest berömda pärlorna är ”La Peregrina,”  en av de största och mest symmetriska päronformade pärlorna i världen. Pärlan kan spåras till 1500-talet och var en gång del av Spaniens kronjuveler. Pärlan hittades på mitten av 1500-talet utanför  Pearl Islands i Panama och kallas för Peregrina av en särskild anledning. På spanska betyder det ”pilgrim” eller ”vallfärdare” för att den haft en synnerlig förmåga av att hamna på irrvägar. Den har således haft många ägare, och 1969 köpte   Richard Burton La Peregrina till sin Liz – vars hundvalp en gång tuggade på den.

Idag är i princip alla pärlor på marknaden odlade. Generellt sett är det bara på auktioner man kan stöta på orientaliska och äkta sötvattenspärlor i dag.

Pärlor
Marilyn Monroes pärlcollier från Mikimoto. Foto Kina Andersson.

Joe DiMaggio köpte den här pärlcollieren med odlade pärlor från japanska Mikimoto under parets smekmånad i Japan. Nu är det tillbaka hos Mikimoto, vars grundare var den som först odlade pärlor på ett kommersiellt gångbart sätt. (Vår egen Carl von Linné odlade också, flodvattenspärlor, men det gick inte lika bra).

 

Pärlor
Collier ur Chanels Signature de Perles collection.

Coco Chanel har haft en stor inverkan på pärlsmyckens popularitet i modern tid: ”Med en svart tröja och tio rader med pärlor revolutionerade Coco Chanel modet”, som hennes kollega Christian Dior uttryckte saken. Genom att blanda äkta pärlor med konstgjorda – och använda dem till vardags och på dagtid – ju fler desto bättre – bröt Coco Chanel mot dåtidens konventioner, och fick därmed pärlor att framstå som något modernt, trendigt och tillgängligt för alla, inte bara de rika.

Pärlor
Italiensk minimalism. Coscia. Foto Kina Andersson.

Pärlor har en slags självklar plats i smyckegarderoben, men stil och uttryck varierar naturligtvis. I dag ser man såväl en minimalistisk trend (som bland överiga smycken) såväl som  många långa pärlcollierer med chandelierhängen som avslut.

Pärlor
Keshipärlor från Autore. Foto Autore.

Jag älskar det australiensiska pärlhuset Autore – för att de verkligen älskar sina pärlor. Autore har egna pärlfarmer, och man omhuldar ömt såväl pärlor som miljö. Det här är keshipärlor, som av ”misstag” kan bildas underodlingsprocessen. Men ett lyckligt misstag kan man säga, de är i stort identiska med naturligt uppkomna pärlor, det är bara det att musslan har kommit i kontakt med människan innan den hittades.

Här nedan kommer några av mina egna pärlfavoriter:

 

Pärlor
Ur den egna smyckegarderoben. Foto Mikael Wallerstedt.

Mitt absoluta favoritarmband. Tror väl jag det – jag har tillverkat det själv. Det tog sitt lilla tag. Silver och sötvattenpärlor.

Stolt ägare av Autore-pärlor. Foto Kina Andersson.

Som ni säkert förstår av stycket ovanför; gissa om jag är glad över att ha två egna pärlsmycken från  Autore.

Pärlor
Ur den egna smyckegarderoben. Foto Kina Andersson

Jag bär nästan alltid de här pärlörhängena, med en svart respektive vit pärla. De är gjorda av Suzanne Färnert i Uppsala, efter en tavla av Rubens som jag såg  på Metropolitan i New York: Venus in Front of a Mirror. Mer om dem vid ett annat tillfälle.

Pärlande hälsningar,

Kina

Chanel inspirerar

2
Chanel
Chanels Haute Coture-visning FW17/18

Äntligen får jag plocka fram mina älskade ”Golden Oldies” från 80-talet igen. Tack vare Chanel.

Jag hade det på känn; efter alla missmatchade örhängen (ni vet, ett udda par med ett långt och ett kort örhänge,  ett litet och ett stort eller nå´t annat i den där slarvigt bohemchica stilen – som jag i och för sig älskar) är det dags att plocka fram sina damiga 80-tals clips igen. I alla fall om man får tro Chanel – det vimlade av clips på det franska modehusets haute couture-visning FW17/18.

Jag köpte mina örhängen i New York på 80-talet, tillverkade av gamla knappar om jag inte missminner mig. De är inte helt bekväma, det medger jag, men vem vill inte vara chanellig liksom…

Hatten skippar jag.

 

/Kina

Italian Style – smyckerapport från Vicenzaoro

2

Jag gick så upp i mitt fotande under det italienska smyckemärket Pesaventos catwalk-visning i Vicenza att jag missade bussturen tillbaka till hotellet – i Padova. Det löste sig; det finns så många snälla människor här i världen. Pesavento firade för övrigt 25-årsjubileum och bjöd in till stort kalas i anslutning till Vicenzaoro, Europas största mässa för guld och juveler. Så över till själva mässan:

Vicenzaoro
Flexibelt.

Flexibelt, mjukt och töjbart är det nya svarta; på Vicenzaoro såg man smycken som både är lätta att ta på sig och som mjukt följer kroppens linjer. Inte helt lätt att tillverka, med tanke på materialen.

Lååånga halsband. Gold Art – Italian Jewels.

Låååååånga halsband. Det klassiska sautoirhalsbandet är tillbaka, efter choker-tiden (det vill säga korta, tighta halsband). Eller så bär man båda samtidigt.

Udda färgspel. EvaNueva.

Jag älskar alla udda, lite svåra färgkombinationer av ädelstenar. EvaNueva har ett fantastiskt sinne för färger och stenar – men just nu kommer jag inte ihåg vilka just dessa är 🙁 Cabochonslipningen (en slipningsform för ädelstenar med rundad översida och utan fasetter) favorit är för övrigt också en favorit i den där ”flexibelt, mjukt och töjbart är det nya svarta”-trenden.

Låt udda vara jämnt. Anna e Alex.

Att bära udda örhängen, ett långt och ett kort, i olika färger eller storlekar är en trend som verkar stanna. Till lycka för alla oss som envisas med att tappa bort det ena örhänget i ett par.

Smycken med olika kombinationsmöjligheter är också en trend som definitivt har kommit för att stanna, smycken man lätt kan förändra så att de passar för olika sammanhang. Den senaste tidens trend med minimalistiska smycken ger också möjlighet att skapa en intressant look med många smycken – utan att det behöver kosta en förmögenhet.

Den nye mannen. Adolfo Courrier.

Adolfo Courrier med en liten, liten diamant. Så jäkla snyggt! Och ett exempel på vad den internationellt välrenommerade smycketrendexpertern Paola di Luca lyfte fram under sitt föredrag: Män är inte längre rädda för att smycka sig mer ”feminint”. Grova halskedjor och läderarmband får se upp.

 

Juvelmärket Öro Trend är medlem i Responsible Jewellery Council.

Till sist: Det känns nästan onödigt att påpeka att ”Green Jewllery”, det vill säga miljömässigt och etiskt hållbart framtagna smycken är en trend som kommit för att stanna. Det är mycket kvar att göra, framför allt när det gäller socialt ansvarstagare för anställda inom tillverkningsprocessen. Mer om detta senare.

 

 

Juveler på Röda mattan

0
Under ”The Golden Age of Hollywood” var det mest vanligt att filmstjärnorna bar sina egna smycken, både i filmer och på galor. Här Gloria Swanson i sina egna, berömda Art deco-armband från Cartier, som hon bar i ”Sunset Boulevard” från 1950 - och under själva Oscarsgalan. Foto Sköna Juveler.

Det är bara att erkänna; jag blir helt uppslukad av event som Emmy Awards, Oscars och filmfestivalen i Cannes – och alla andra tillställningar där stjärnorna glittrar och glimmar på röda mattan i sina juveler. Sina och sina förresten, det handlar för det mesta om så kallad ”celebrity placements”. Produktplacering live liksom. För ett smyckemärke kan det vara värt miljontals pengar.

Edie Falco bar i alla fall upp sitt diamantarmbandet Hearts on Fire från Butani med den äran under Emmy Awards. Foto Reuters.

När bilder av kändisar dyker upp online i samma ögonblick de blir fotograferade, är det inte konstigt om den outfit sagda stjärna bär kan boosta märkets försäljning. Det samma gäller naturligtvis smycken. I Hollywoodsammanhang kan ett gnistrande ögonblick i kändisljuset vara värt flera miljoner dollar ur reklamsynpunkt för ett juvelmärke. Den stil som en stjärna, eller snarare stajlisten bakom, visar upp har som bekant en tendens att skapar en trend. Varumärken ”tävlar ” om att få pryda stjärnorna –  och betalar ibland för det.

Det är svårt att säga exakt när företeelsen med Röda mattan-juveler började, men på 30-talet lånade i alla fall Paul Flato, den amerikanske juvelerare som också kallades ”Original jeweler to the stars”, ut smycken till olika filmbolag för att deras stjärnor skulle bära dem i filmer. Det är möjligt att de bar dessa smycken under olika event också. Men under ”The Golden Age of Hollywood”  var det faktiskt mest vanligt att filmstjärnorna bar sina egna smycken, både i filmer och på galor. Gloria Swanson bar exempelvis sina berömda Art deco-armband från Cartier  i filmen ”Sunset Boulevard” från 1950 samt under själva Oscarsgalan. Gloria vann ingen Oscar, men hennes karaktär Norma Desmond kommer alltid att bli ihågkommen  – liksom de fantastiska, flexibla armbanden i platina, skivor av bergskristall och diamanter.

Foto Cartier.

Jag måste också erkänna att jag är lite besatt av Rihanna så hon får vara med på ett hörn, i juveler från Chopard – som hon ofta syns i. Hon har för övrigt också designat en kollektion för just Chopard nyligen.

Rihanna på senaste GRAMMY Awards, med armband från Chopard. Foto Joe Scarnici/Getty Images.

Vi svenskar bär inte juveler (och med juveler menar jag äkta smycken definierade utifrån äkta material som guld, platina och diamanter) i samma utsträckning som ”over there” eller i länder som Frankrike och Italien, men smycken som en känd person bär uppmärksammas i alla fall på ett helt annat sätt än tidigare.

– ”Celebrity placement” och ”influencer marketing” växer definitivt i betydelse för våra kunder. En viktig del är då samarbetet med stylister, berättar Angelica Engström på Starstudio, en PR-byrå som specialiserar sig på smycken och accessoarer.

Jag avslutar med ett fantastiskt armband, från Piaget, som Naomi Campell hade lyckan att få bära under Cannesfestivalen.

Naomi Campell i armband från Piaget. Cannesfestivalen.

Våndan av att behöva välja

0

Årets Guldkorn är en tävling som lyfter fram lovande talanger inom guld- och silversmide, arrangerad av Aurumforum.  I år vann Linn Granell med sina fullkomligen bedårande örhängen som visar årstidernas växlingar – temat var i år var  ”Förändring”. Linn korades med pompa och ståt under Precious-mässans stora prisutdelning.

Jag satt med i juryn, och jag kan berätta att vi våndades över att behöva välja ett bidrag när alla höll så hög klass – samtidigt som vi var glada över samma anledning; det betyder ju att framtiden för branschen ser ljus ut.

Till slut enades vi om Linns örhängen, som var både vackra och lekfulla med en fin formkänsla. Vi tyckte också att hon hade en genomtänkt idé som knöt an till temat, både tydligt och kreativt. Och – hon kan sitt hantverk väl och i sin design har hon lyckats hitta ett sätt att väcka intresse för just detta.

Så grattis Linn!

Här nedan är alla bidragen: Örhängen som visar årstidernas växlingar. Ett smycke som byter skepnad från halssmycke till armsmycke. En ring med vindturbin som symboliserar självförsörjande energikällor. En silvervas med buntband som påminner oss om hur vi stryper vår planet. Ett roterbart dropphänge som visar att tårar av sorg kan förvandla livet till det bättre.

 

 

 

It´s not the size

0

Har blivit begiven på rubiner på sistone…

Det kan ha något med att göra att jag hört att det är mycket rött som gäller i höstens mode. Och på att jag såg det här maffiga halsbandet med mångamångamånga rubiner i Chopards haute joillerie-kollekton ”Silk Road” som presenterades i Paris i sommar.

Men det är inte storleken, eller mängd, som räknas – håll med om att den här tunna ringen med en PYTTEliten rubin ger ett aldrig så mäktigt intryck. Och är bedårande söt. Nyhet hos Charlotte Bonde Sthlm för övrigt, som ställde ut på Precious, Stockholm Nordic Watch & Jewelry Fair.

Liten rubin. Charlotte Bonde Sthlm

Liten lektion om rubiner

Rubin och safir är varianter av samma mineral: Korund.

Rubiner är den röda varianten av korund medan safir kan ha alla färger utom röd. Små partiklar av främmande ämnen som letat sig in i materialet ger olika färger. Hos rubinen är det krom som orsakar den röda färgen.

Det kan vara bra att veta att rubinen ofta utsätts  för olika typer av behandlingar för att bli mer attraktiv. Den vanligaste är värmebehandling för att förbättra färgen. Har rubinen  många sprickor kan den fyllas med glas, vilket gör stenen betydligt skörare än obehandlade

Det kan också vara bra att veta att det finns syntetiska rubiner, det vill säga skapad av människan, på marknaden. Det har man faktiskt gjort ända sedan slutet på 1800- talet,  och man ser dem därför ofta även i antika smycken.

 

Attityd!

0

Swedish Grace Bracelet från Sägen Sweden, med återvunnet porslin från Rörstrand – i perfekt kombination med tatueringar. Underbart!

Precious, Norden största klock- och smyckemässa är i full gång, och jag vill berätta massor: Om olika tävlingar som lyfter branschen, som Designforum, Årets Guldkorn och Precious Talents, om hur man skiljer på naturliga diamanter och laboratorieframställda, om den fantastiska lilla uppfinningen The Bracelet Hook, mer om Sägen Sweden som nu tar sin formgivning ett steg längre, om… Men just nu får jag nöja mig med den här fantastiska bilden; dags att åka ut på mässan igen.

Clarion Hotel Sign

Mamman tar hemester på Clarion Hotel Sign

SPONSRAT INLÄGG I SAMARBETE MED CLARION HOTEL SIGN Det var som bekant bloggträff i Stockholm, och det var ju fint eftersom jag slapp åka mer...

Gott – utan socker

Sponsrat inlägg – i samarbete med NJIE Det går ju inte riktigt ihop – att vi lever i en tid där vi tänker mer på...
Wallpaperwednesday-Instalove-Tapetmartin

#wallpaperwednesday

Äntligen är det dags för #wallpaperwednesday igen. Den glada lilla hashtagen på Instagram som nu har mer än 22300 vackra tapetbilder att briljera med...
Annons