Välkommen vardag!

0

Så var sommarlovet över och alla barnen har börjat skolan igen. Om jag ska vara riktigt ärlig känns det faktiskt riktigt skönt att vardagen är här. Visserligen är det härligt med sovmorgon och strandhäng, men det kan också bli ganska ”trångt” i en trea när alla är hemma och man är en trebarnsfamilj. Det finns liksom inte några rum över till de vuxna. Tanken på att ha sitt eget rum med en dörr som går att stänga… och då menar jag inte toaletten.

Den här skolstarten var dock väldigt mycket bättre än vinterns fruktansvärda plåga. Kommer aldrig glömma Charlies tårar och ångestfyllda och anklagande blick. Det var hemskt och hela mitt hjärta pulveriserades när jag med ett påklistrat och falskt föräldraleende vinkade och glatt sa hej då. Jag vet att det är många som har varit med om liknande upplevelser vid dagisstart och liknande, men för mig var det faktiskt första gången. Det är hjärtskärande när ens glada skitunge helt plötsligt förvandlas till en liten våt trasa. Det faktum att han inte kunde någon engelska och därmed inte kunde göra sig förstådd gjorde naturligtvis inte saken bättre. Att jag satt hemma själv i en tom trea och hade tid att tänka, analysera och ifrågasätta gjorde inte heller situationen lättare. Samtidigt visste jag ju att allt skulle bli bra, även om resan dit var jobbig. Som tur var har jag fina vänner som stöttade mig, så att jag i min tur kunde stötta Charlie. De påminde mig om hur snabbt Isa lärde sig engelska och hur allt skulle bli mycket lättare då. Jag grät, andades tungt och tittade på Scandal på Netflix. Det tog tre månader. De första sex veckorna grät han varje kväll och varje morgon och en gång när vi hade fredagsmys fällde han en tår och sa: ”Det här var konstigt, men nu gråter jag för att jag är så glad för att det inte är skola imorgon”. Efter sex veckor började det bli lite bättre. Han slutade gråta, var lite uppgivet ledsen när vi åt frukost och följde motvilligt med till bilen. Vi hade en rutin som gick ut på att vi lyssnade på ”Can´t stop this feeling” och gick igenom skoldagen tillsammans.

  • Samling på runda mattan.
  • Lektion
  • Rast
  • Lektion
  • Lunch
  • Lektion
  • SLUT

Lämningen på skolan var alltid det jobbigaste, då var tårarna nära och jag kunde se hur han kämpade för att vara ”stora killen”. Den sista kramen, när skolklockan ringt och det var dags att ställa upp sig i klassledet, var lång och krampaktigt hård. Men dagarna, veckorna och månaderna gick och med tiden blev det bättre och bättre.

Språket var nyckeln. Charlie pratade flytande engelska, hade fått nya kompisar och var glad som en speleman. Det tog tre månader för Charlie att lära sig ett helt nytt språk. Jag tror att det är ungefär så låg tid det tar för ett barn. Det tog ungefär lika lång tid för Isa, även om vägen från 0% – 100% var mycket enklare med henne. Men så är det ju. Alla är vi olika. Oavsett så känns det underbart att glada Charlie har kommit tillbaka.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here

elva + 13 =