SENASTE ARTIKLARNA

FIXA RUMMET PREMIÄR!

0
Bild: SVT pressbild

Idag är det äntligen dags för Fixa Rummet-premiär. Det känns faktiskt lite pirrigt och även om jag redan har fått tjuvtitta på avsnitten känner jag mig lite nervös. Fast mest glad. Det är den 8:e säsongen, och min 5:e. Som säkert redan många vet så har jag fått en ny fixarkompis. Han heter Mattias och är en skäggig superfixare. Under den här säsongen kommer ni att få se oss fixa allt från fotbolls- och valthornsrum till rollerderby- och dödskallerum. Jag kan lova att det blir mycket bygg, målning, tapetsering, pyssel och skojigheter. Totalt är det 12 nya avsnitt, alla med olika teman. Håll till godo och fixa lugnt!

FIXA RUMMET GÅR PÅ BARNKANALEN, SÖNDAGAR KLOCKAN 18:30!

(och alltid på SVT Play så klart!)

DELA

Himma hos mig

0

Nu kan du kolla in mitt färgglada radhus i Lund. Stina Lodén har skrivit texten och Peter Erlandsson har tagit bilderna. Artikeln hittar du i HD/Sydsvenskans Himma, här.

Ha en fin fredag!

DELA

Thrift shopping

0

I fredags var jag och kollade in lite olika second-hand-butiker här i närområdet. Det finns faktiskt en hel del, vilket är väldigt kul. Fastnade för den här I Cardiff by the Sea. De hade både inredningsprylar och kläder. Påminde lite om Myrorna och Emaus. Och precis som i Sverige får man ha en hel del tålamod när man går runt och kollar. Det är för övrigt inte min starkaste sida –tålamod alltså… Många saker var rätt slitna och en hel del direkt fula. Svårigheten för mig här är att jag inte har tillgång till alla mina penslar, färslattar, tapetbitar och verktyg. Då blir letandet lite annorlunda. Jag är ju van att leta grejer som man kan göra om så fort man kommer hem. Mitt mål var att hitta ett litet bord som vi kunde ha bredvid vår soffa.

IMG_1091

När jag lämnade affären hade jag hittat mitt bord, men även en vas, en vattenkaraff och en korg. Allt för totalt $11.

IMG_1093

Jag är speciellt nöjd med vasen som kostade $2. Med en bukett rosa liljor i sig blev den riktigt bra på vårt lilla soffbord från Ikea. En Iced Latte på det och min hemmafrusdag känns rätt okej.

IMG_1133

Men på tal om Myrorna. Jag bara måste dela med mig av mitt bästa ”Myror-minne”. Antagligen kommer jag aldrig få uppleva något liknande igen. Året var 1998. På den tiden bodde O i ett korridorrum på Michael Hansens kollegium. Jag var där och skulle gå ut i det ganska vidriga köket för att hämta göra en smörgås. När jag kommer in i köket sitter det en tjej där, tror hon hette Sladranka och var utbytesstudent från något östeuropeiskt land, och skrattar helt hysteriskt. Det finns ingen annan i köket och som ni vet så smittar skratt och jag blev helt fnissig. Samtidigt så blev jag ju också väldigt nyfiken. Vad får en ensam tjej i ett kök på en av Michael Hansens korridorer att skratta så mycket? Efter en liten stund, när hon sett att hon har fått sällskap, håller hon upp ett papper och mellan skrattanfallen kvider hon fram med sin östeuropeiska brytning:

– Har du sett? De ska renovera tvättstugorna…och vet du…det står…att de ska ge…alla kvarglömda kläder…till MYRORNA!!!!!

Jag trodde att jag skulle dö och skrattade så mycket så att jag nästan kissade på mig. Det var så underbart. Tanken på att hon på allvar trodde att man i Sverige tog kvarglömda kläder och gick ut med dem i skogen för att lägga ut dem strategiskt nära en myrstack så att myrorna kunde ta vad de ville ha är så fantastisk. Det fanns inte en enda möjlighet för mig att ta i från henne denna tro. Jag kanske fick lite dåligt samvete, eftersom hon trodde att jag också tyckte att det var hysteriskt roligt, vilket jag så klart gjorde – bara inte av samma anledning. Jag lämnade köket utan smörgås, men med världens bästa myrminne.

IMG_1099

 

DELA

Läskigt men sant

1

För ett par veckor sedan skrev jag om att det hade hänt något med mig, som i och för sig var ofarligt, men trots allt rätt läskigt. Jag lovade att återkomma när jag hade processat saken och nu har jag det. Genom åren har jag varit i en hel del hem. Underbara hem med underbara människor som bor där. Men hur underbara de än har varit så har jag aldrig tyckt att det är underbart med visdomsord på väggarna. Jag har heller aldrig tyckt att det har varit underbart med skyltar där det står att man ska älska livet och ta vara på dagen. Inte för att jag inte tycker att budskapet är bra eller så. Det har bara inte varit min grej. Därför blev jag näst intill chockad när jag helt plötsligt insåg att jag hade spenderat mer en en kvart i en butik där de säljer den typen av skyltar och på allvar stod och valde mellan två lite slitna BEACH-skyltar i turkosmålad plåt. HALLÅ! Vad är det som händer????? Jag har tydligen fått en ny SoCal-persona – som älskar skyltar!!!

(Det känns lite som när jag på konståkningsläger i Polen i två veckor 1991 och kom hem och tyckte att stora fluffiga hårband och neonfärgade tights i psykedeliska mönster var helt normalt och ganska tufft. Men det gick ganska snabbt över, tack och lov.)

Jag måste erkänna att jag faktiskt har en liten tavla med ett inramat citat ovanför vår kökssoffa hemma, så jag borde väl förstått vart det skulle bära hän. Men det är ju så litet så att det faktisk inte syns. Det är absolut inget blickfång!

Det lilla skojcitatet som hänger i vårt kök lyder "I´m feeling tipsy and fresh", men det är så litet att man knappt ser det.
Det lilla skojcitatet som hänger i vårt kök lyder ”I´m feeling tipsy and fresh”, men det är så litet att man knappt ser det.

Men nu verkar det alltså som om allt har blivit nytt och inom ett halvår, kanske mindre, kommer jag antagligen ha fyllt hela vårt lilla hus med härliga och glada tillrop, eller kanske mer skyltar som talar om var jag är så att jag inte glömmer bort det. Har funderat på följande:

  1. Det här är en favorit, men eftersom den påminner mig så mycket om min Stina, stinastradar.se, att jag blev tårögd när jag såg den kunde jag inte köpa den.

IMG_0918

2. Härlig klassiker, eller hur! Fast nej, det går inte.

IMG_0917

3. En klassisk ”här-är-jag-just-nu-skylt”. Det kanske blir den.

IMG_0914 (1)

Det är ju trots allt roligt när man kan göra sin egen skylt. Jag vet att det skriker 2011 om detta, men jag hävdar under inga omständigheter att jag på något sätt är en person som slaviskt följer trender när de fortfarande är trender. Det här är något annat. Mitt inre fullkomligt skriker ” JAG VILL HA EN SKYLT”, och det finns ingenting jag kan göra åt saken.

IMG_0912

Det fanns som sagt var väldigt många att välja bland…

IMG_0866

IMG_0867

Min dotter tyckte att den här passade oss. Förstår inte alls varför. Men det var i alla fall den som följde med oss hem. För att ingen ska bli orolig vill jag bara säga att den är cirka 5 x 5 cm och är placerad på ett skrivbord på ovanvåningen. Så går man inte in i Isas rum ser man den inte.

IMG_1088 (2)

Vi får väl se om det blir någon fortsättning på det här. Nåt måste jag ju ha på väggarna…

 

 

 

 

DELA

Saker jag inte älskar – att köpa bil

0

När man bor här måste man ha en bil. Man bara måste det. Egentligen måste vi ha två bilar, men eftersom Oscar har bestämt sig för att cykla till jobbet gör vi ett tappert försök och börjar med att skaffa en bil.

Jag vet att det finns många som älskar att köpa bil. Vi har till och med vänner, eller i alla fall en, som har det som en hobby, typ. Tyvärr gäller det varken mig eller Oscar. Att köpa bil är tvärtom bland det mest plågsamma vi vet. Vi kan ingenting om bilar och vi är inte intresserade av att lära oss. Detta innebär också att vi inte är speciellt intresserade av att lägga jättemycket pengar på en bil. För oss handlar körglädje om att ha en bil som funkar, har mugghållare och bluetooth. Med detta sagt förstår ni säkert att bara tanken på att vi måste köpa en bil kändes extremt jobbig. Tänk er själva. Jag och Oscar träffar bilförsäljare och försöker se intresserade och kunniga ut så att vi inte ska bli mer blåsta än nödvändigt. Våra tre barn blir uttråkade och vill gå och äta, kissa och eventuellt köpa en bil som vi inte har råd med. Jag och Oscar blir galna på varandra för att ingen av oss vet vad man ska fråga och hur man ska pruta. Det slutar med att vi köper en bil bara för att vi inte orkar kolla på fler, trots att vi vet att vi borde. Det här är ett scenario som varken är överdrivet eller orimligt. Det var nämligen exakt så här det var förra gången vi var här och skulle köpa bil. Den enda skillnaden var att vi bara hade två barn då.

Den här bilden togs för nio år sedan på Worthington Dodge, när vi köpte vår första minivan.
Den här bilden togs för nio år sedan på Worthington Dodge, när vi köpte vår första minivan.

Då slutade det med att vi köpte en röd Grand Caravan. Den var underbar och vi lärde oss att älska den. Men som sagt var, vägen till köpet var plågsam och inte något vi såg fram emot att göra igen.

Vår röda minivan.
Vår röda minivan från 2007.
IMG_1093
Alla var nöjda med den, även Isa 4 år.

IMG_1095 2

Därför blev vi väldigt nöjda när vi kom på att vi skulle be vår gamle vän Brian Lee, som äger en bilfirma som säljer begagnade bilar, om hjälp. Han är visserligen lite galen, men ändå väldigt snäll. Således ringde vi upp honom och han erbjöd sig att hitta en bil till oss. Tyvärr hade han flyttat till North Carolina, men eftersom han fortfarande hade kontakter här i San Diego kände vi oss lugna och trygga med att han skulle hitta något bra. Först tänkte vi att vi kunde köpa en bil av dem som köpte hans firma här i San Diego, men eftersom Linda, som hon hette, inte hade något som passade oss tyckte Brian att det var bättre att han köpte en bil till oss i North Carolina, som han sen skulle skeppa hit. Eftersom detta skulle innebär att vi inte behövde åka runt och leta bil själva tyckte vi att det lät som en bra idé. Vi berättade för Brian att vi ville köpa en minivan igen och han lovade att fixa en snabbt. Underbart! Tyvärr drog allt ut på tiden och när han väl hittade en bil som eventuellt hade passat oss blev kostnaden för frakt så hög att det inte riktigt gick ihop sig budgetmässigt. Vi var alltså tillbaka på ruta ett.

Det var bara att försöka andas lugnt och ta sig samman. Tack och lov så är ju barnen stora och därför kunde jag och Oscar åka till Car Country i Carlsbad själva. Vå åkte runt i vår hyrbil och kollade på den ena bilen efter den andra, men antingen var de för dyra, eller så var de för skabbiga. Det var bara att åka hem igen. Dagen därpå mobiliserade vi våra krafter igen och åkte till Del Mar Motor Cars. Det var då det hände. Vi hittade vår bil – Florence. Från och med nu är det hon som kommer ta oss från A till B.

Vår nya gamla minivan – Florence.
Vår nya gamla minivan – Florence.

När vi hade bestämt oss var det bara att dra igång tröskverket av pappersarbete som ett bilköp innebär. Vi var tvungna att ta kopior av våra körkort och FAXA dem till försäkringsbolaget innan köpet gick igenom. Det kan låta som en enkel sak, men när man skriver datum på ett annat sätt än vad de gör i USA kan den enklaste sak bli svår och klurig. Tack och lov är vi vana vid att förklara, oftast mer än en gång, att vi skriver år, månad, och dag istället för månad, dag och år men det tog ett tag och ett par telefonsamtal innan de fattade.

Kan det bli mer stylish. Väggfärgen, soffan, surfbrädan. Man bara måste älska det.
Kan det bli mer stylish. Väggfärgen, soffan, surfbrädan. Man bara måste älska det.

Under tiden Oscar pratade med försäkringsbolagstanten strosade jag runt och tittade i resten av lokalen. Då hittade jag denna fantastiska Man Cave.

Schysst lokal för att vara på en bilfirma. De var mycket stolta för den, vilket man kan förstå.
Schysst lokal för att vara på en bilfirma. De var mycket stolta för den, vilket man kan förstå.

IMG_0993

Har aldrig varit i en sån här förut och det kändes fint att jag fick tillträde. Här träffas grabbarna varje torsdag. Spelar kort, tar en öl och kollar på TV. Nice. Älskar att komma till sådana här knasiga ställen. Nu har vi vår Florence och barnen älskar henne. Här ska det bli åka av.

IMG_0994

DELA