Kakel på låtsas

0
Ända sedan Stina var här har jag funderat på hur jag skulle kunna piffa till vårt enormt trista kök. Eftersom jag gillar att måla hade jag mer än gärna målat om alla köksluckor. Jag frågade till och med om jag fick, men ägarna sa tyvärr nej. På sätt och vis kan man förstå det, men faktum är att det har gått ett rykte om att de ska renovera alla köken och då byta ut alla köksskåp, bänkskivor och vitvaror. Därför tyckte jag att det inte vore helt orimligt om jag fick fixa lite innan allt skulle tas bort. Men som sagt var. Det blev nej. Så vad då göra? Väggen ovanför vasken är den värsta, så om man skulle göra något så var den det självklara valet. Efter många om och men bestämde jag mig för att måla den vit och sedan göra ett kakelmönster med hjälp av en Sharpie-penna. Den här gången gick jag faktiskt till en färgaffär och köpte en provburk väggfärg, istället för att använda akrylfärg som jag gjorde när jag målade om den öppna spisen. (Här kan du se hur jag gjorde det och resultatet när allt var klart.) Så här såg köket ut från början = sjukt tråkigt. annabraun_kitchen_delmar_1 Jag började med att måla ytan fram till skåpen vit. Det blev en enormt stor skillnad när man såg den nikotinfärgade väggen förvandlas och helt plötsligt bli krispig. annabraun_kitchen_delmar Sen tog jag en bit kartong och använde som mall för själva ”kakelplattorna”. Eftersom jag fortfarande var lite tveksam fegade jag och började med blyertspenna. annabraun_kitchen_delmar5 När det var klart var det bara att fylla i blyertsfogen med svart Sharpie. annabraun_kitchen_delmar3   Kanske inte världens vackraste, men ändå lite kul. Jag känner mig nöjd och kan nu lägga ytterligare ett projekt till handlingarna.     Ha en fin måndag!

Påsklov och road trip till San Fransisco

0
I år firar vi ingen vanlig traditionell påsk med påskpynt och ägg. Istället hoppade vi in i vår guldfärgade Town & Country och begav oss av på bilsemester. Att bila från San Diego till San Fransisco är något jag velat göra länge. Förra gången vi var här blev det inte av, men nu var det äntligen dags. Eftersom vi inte är den mest planerade familjen hade vi inte hunnit kolla upp så mycket. Men dagen innan avfärd lyckades vi i alla fall boka två hotell. Vårt första stop blev i Carpinteria, strax söder om Santa Barbara. Anledningen till att vi valde att stanna i denna lilla håla var för att våra kompisar Kate och J-P hade hyrt en RV och campade där tillsammans med fyra andra familjer. Att campa har ju aldrig riktigt tilltalat mig, men om jag någon gång ska göra de så kändes detta som ett riktigt bra alternativ. Man hyr en campingplats som ligger på stranden. Sen hyr man en RV som körs dit, vilket innebär att allt är fixat och klart när man kommer på plats. Enkelt och smidigt. Det gillar jag.
Husbilarna var fullt utrustade och stod verkligen bokstavligt talat på stranden.
Husbilarna var fullt utrustade och stod verkligen bokstavligt talat på stranden. 
Men strandstolar och kulörta lyktor fick man ta med sig själv.
Men strandstolar och kulörta lyktor fick man ta med sig själv.
Carpinetria State Beach. Jobbigare ställen kan man vara på.
Carpinteria State Beach. Jobbigare ställen kan man vara på.
Dagen därpå åkte vi vidare till Santa Barbara. Det var verkligen en fantastisk liten stad och hela familjen var överens om att vi hade kunnat tänka oss att bo där. Eftersom Oscar glömt packa ner kalsonger och strumpor fick vi även göra ett panikstop på Marshalls. Det hade ju kunnat bli så trist annars. Och eftersom vi ändå var där passade jag på att köpa en hatt, något som jag också velat göra länge men inte kommit till skott med. Solen strålade och himlen var klarblå när vi återigen satte oss i bilen och begav oss vidare mot Hearst castle. Detta var det enda stoppet som faktiskt hade planerats ordentligt. Vi hade bokat biljetter och vår rundtur skulle starta 13:50. Men i vanlig ordning hade vi varit tidsoptimisster och efter en nagelbitande tur kom vi till slut fram till parkeringsplatsen 13:38. Då hade vi inte bara åkt norrut i två och en halvtimme utan även bytt klimatzon. Det regnade var dimmigt och skitkallt. Det fanns dock ingen tid för klädombyte så vi fick helt enkelt vara den galna familjen i shorts. Men vi hann med bussen som körde upp till själva huset och eftersom den största delen av turen var inomhus gick det bra. Tyvärr var det så dimmigt att man knappt såg sin egen hand framför sig, så även om utsikten sägs vara magnifik var det inget vi fick njuta av.
Ett litet tips om man har en majskolv över. Man kan mata lamm med den.
Prinsessan Leia och lammet. Alternativt bara ett litet tips om till den som har en majskolv över. 
Den vackra inomhuspoolen på Hearst Castle.
Den vackra inomhuspoolen på Hearst Castle. Har du vägarna förbi – stanna.
Det var roligt att ha sett Hearst Castle, men Charlie tyckte att det bästa var när vi tog bussen tillbaka.
Det var roligt att ha sett Hearst Castle, men Charlie tyckte att det bästa var när vi tog bussen tillbaka. Jag var glad för min nya hatt.
Nästa stopp behövde vi inte stressa till. Vi hade bokat hotell i Monterey och avslutade dagen på den härligt turistfyllda Cannery Row och som grädden på moset vårt första, och antagligen sista, besök på Bubba Gump.
Tack och lov hade vi haft sinnesnärvaro nog att ta med dunjackor till mig och Charlie i alla fall.
Tack och lov hade vi haft sinnesnärvaro nog att ta med dunjackor till mig och Charlie i alla fall.
Man bara måste älska den här mannen – och Forest Gump.
Man bara måste älska den här mannen – och Forest Gump.
Så var det dags för vår sista etapp innan slutmålet San Fransisco. Den började med att vi åkte tillbaka söderut på The 17-mile drive längs med Pebble Beach till Carmel by the Sea. Hav, vågor, vind och väldigt stora hus för $10.
Storslaget och omöjligt att inte sjunga TILL HAAAAVS TILL HAVS.
Storslaget och omöjligt att inte sjunga TILL HAAAAVS TILL HAVS.
Mitt i naturen med min nya hatt.
Mitt i naturen med min nya hatt.
Carmel By The Sea är en gallerität liten pittoresk stad som passade perfekt för dagens lunchstopp.
Carmel By The Sea är en gallerität liten pittoresk stad som passade perfekt för dagens lunchstopp.
Så kom vi fram till San Fransisco. Vädret var återigen på vår sida och i strålande sol och lagom gå på stan temperatur har vi spatserat runt och njutit av såväl Golden Gate bron, China town, Little Italy och Fisherman´s Warf. Nu ska vi vila våra trötta ben hos goda vänner i Palo Alto. Ha en underbar påskhelg!
I China town stötte vi på en svensk familj som gillade Fixa Rummet. Tyckte ändå att det var fantastiskt att de kände igen mig  där.
I China town stötte vi på en svensk familj som gillade Fixa Rummet. Tyckte ändå att det var fantastiskt att de kände igen mig där.
Lombard Street
Lombard Street – en äkta San Fransisco vy.
   

Braun & Lodén i San Diego

0
I bilen på väg till LA. Bild: ab
Så kom hon äntligen, min Stina. Som vi längtat och planerat. För er som inte vet är Stina Lodén min fru, och jag är hennes. Man skulle också kunna säga att vi är Gertrud Stein och Alice B Tocklas, eller varför inte Alicia Florrick och Kalinda Sharma. Fast favoriterna är ändå Harvey Specter och Mike Ross. Inte för att vi vill vara män, bara för att de har en så fin relation. Vi driver företaget Braun & Lodén, där hennes jobb är att bland annat vara redaktör för HD/Sydsvenskans Hemma och mitt är att…hm, ja vad är det nu jag gör… Att Stina skulle komma hit var och hälsa på och jobba bestämdes i samma stund som vi bestämde att vi skulle flytta hit och det var ett efterlängtat återseende för hela familjen.
braunloden_annabraun_designblogganrna30
Äntligen! Foto: Stina Lodén på Instagram @stinastradar och @stinalo
Efter lite strul på flygplatsen (Stina tog fel resväska, men det kan faktiskt hända den bäste när man är vimsig, trött och uppspelt på samma gång.) kom vi hem till Del Mar och därmed började en månad fylld av skratt, jobb, stress och livsnjutning.
braunloden_annabraun_designblogganrna
Bild: ab
Ingen rast ingen ro. Redan första dagen dök vi ner i jobb och deadlines. Köksbordet fick bli en av våra arbetsstationer. Men…
braunloden_annabraun_designblogganrna5
Bild: ab
Starbucks gick också bra… Det blev även ett avbrott i min vardag och det kändes underbart att ha något annat än privat skolskjutstjänst att ägna sig åt. Till exempel att besöka diverse hotell. Här en bild från det klassiska Hotel Del Coronado.
Bild: ab
Bild: ab
Vi tog även tåget ner till San Diego Downtown och bodde en natt på The Pendry, vilket var ett sant nöje.
Bild: ab
Bild: ab
Bild: ab
Bild: ab
Men också jobb.
Bild: ab
Bild: ab
Bild: ab
Bild: ab
braunloden_annabraun_designblogganrna31.jpg
Bild: Stina Lodén
Stinas blogg www.stinastradar.se , här på Designbloggarna, är en blogg för alla som tycker om, eller är nyfikna på, handarbete och textilier. Hon är också en virkmästare av stora mått och när hon var här passade jag på att be henne virka några coasters. De blev sååå fina och vill du veta hur hon gjorde och se fler bilder kan du kolla här.
Bild: Stina Lodén
Bild: Stina Lodén
Efter tre veckor i Del Mar/San Diego begav vi oss av till LA i en hyrbil med en fantastisk ljudanläggning bestående av undertecknad och Stina sjungandes en blandning av 80-tals hits och soundtracket från Sound of Music. Där stannade vi i två dagar innan Stina åkte hem igen. Naturligtvis hann vi även med en hel del shopping, lite fest och skönt poolhäng också. Men det blir inga bilder på det idag. Istället avslutar vi med ett Charlie-Stina collage som togs när vi alla var och åt lunch på Souplantation. KRAM
Bild: ab
Bild: ab
   

Lamino love

0
Bild: Swedese
Detta är ett sponsrat inlägg i samarbete med Svenssons i Lammhult. I dag pratade jag med min kusin H på FaceTime. När man är långt ifrån varandra geografiskt är det extra roligt att kunna se varandra när man snackar. Speciellt när man själv sitter med en latte och solglasögon i morgonsolen och hon befinner sig i ett kallt och ruggigt Kristianstad (Hihihi). Okej det var taskigt, men man måste få retas lite ibland – speciellt inom familjen. Våra familjer har alltid varit nära varandra och H är på många sätt min ”storasyster”. I början av 80-talet flyttade hon och hennes familj från Stockholm till Växjö. H, som då var i 10-års åldern, skulle få ett nytt eget rum och högst upp på hennes önskelista stod en fåtölj och heltäckningsmatta. Min snälla moster och morbror sa ja och H blev naturligtvis överlycklig. Hon såg framför sig hur härligt det skulle bli med en tjock grön heltäckningsmatta och en mjuk och bullig fåtölj med jeansklädsel.
Jag är inte helt säker, men jag tror att det var en sån här fåtölj som H ville ha i sitt nya rum. Ganska cool faktiskt,
Jag är inte helt säker, men jag tror att det var en sån här fåtölj från IKEA som H ville ha i sitt nya rum. Ganska cool faktiskt. Bild: www.ikeamuseum.com
Att hon föreställde sig en tjock och fluffig grön heltäckningsmatta var en självklarhet, eftersom det var en sån som hennes kompis i Stockholm hade på sitt rum. Med denna bild i huvudet blev besvikelsen ett faktum när hon öppnade dörren till sitt nya rum och insåg att hennes mamma och pappa hade valt en flätad ullheltäckningsmatta som var totalt ofluffig. Dessutom fanns det ingen mjuk och bullig jeansfåtölj, eftersom hennes föräldrar hade valt en klassisk Lamino med vitt fårskinn.
Yngve Ekström designade möbelklassikern Lamino 1956. Bild: Svenssons i Lammhult.
Yngve Ekström designade möbelklassikern Lamino 1956, Swedese. Bild: Svenssons i Lammhult.
Not cool. Eller rättare sagt sjukt coolt. Riktigt, riktigt snyggt. Som barnrumsinredare och fixare är jag en stark förespråkare för att barnen själva ska få bestämma hur de vill ha det på sina rum. Jag älskar att få vara en del av barnens drömmar och hjälpa dem att förverkliga dem. Samtidigt så är jag ju också en mamma och har därmed full förståelse för att föräldrar kanske vill investera i hållbara och tidlösa möbler. Så har man möjlighet att välja en möbelklassiker kan det ju hända att barnet inte går upp i brygga av glädje direkt, men i det långa loppet kanske de uppskattar det. Så har det verkligen varit för H och hennes Lamino. Det tog inte så lång tid innan hon började gilla den, framförallt för att den är så skön att sitta i. Nu har den hängt med och varit en del av hennes hem i många år. Det är fåtöljen där hon har suttit och pluggat, ammat sina barn och slappat med en bok efter en lång arbetsdag. Idag står den i deras sommarhus. Lite luggsliten, men fortfarande älskad. Det bör tilläggas att eftersom H inte bara är min kusin och ”storasyster” utan även en person som jag alltid har sett upp till och beundrat ville jag naturligtvis också ha en Lamino. Jag fick dock vänta till 2000-talet, men nu har vi en alldeles egen med tillhörande fotpall. 🙂
I vårt förra hus hade Laminon en självklar plats i vardagsrummet. Bild: Sofi Sykfont.
I vårt förra hus hade Laminon en självklar plats i vardagsrummet. Bild: Sofi Sykfont.
   

Hotel Del Coronado med tjejerna

0
Just nu är Stina här på besök. Vi jobbar och jobbar, men har även hunnit med en hel del roligheter. Förra veckan var vi till exempel på Coronado island, en liten ö utanför San Diego downtown som kanske är mest känd för sitt hotell. Hotel Del Coronado. Det här är en så kallad måste utflykt för alla som kommer hit. Bara resan hit över bron är faktiskt en liten upplevelse. Kanske mest för att broräcket är i princip obefintligt och Stina blev så nervös att hon var tvungen att tanthålla sig i bildörrshandtaget. Men jag är snäll och körde i den vänstra filen, så att det skulle bli så lite läskigt som möjligt. Med oss på utflykten var även Isa, medan killarna roade sig i Scottsdale, Arizona. Eftersom vi startat dagen med en rejäl frukost på ett av våra favoritställen Beach Grass Café, var vi inte speciellt sugna på lunch när vi kom fram till hotellet. Men lite latte, en glass och atmosfär kunde vi i alla fall trycka ner.
coronado_annabraun6
Stina och Isa på Coronados strandpromenad.
Hotel Del Coronado byggdes 1888 och utsågs till ett av USA´s historiska landmärken 1977. De flesta kanske har hört talas om det, eller minns det, från filmen Some like it hot med Marilyn Monroe.
Bild: Hotel Del Coronado
Bild: Hotel Del Coronado
Idag är det verkligen ett populärt turistmål och vi har varit här många gånger med vänner och familj som kommer på besök. Stranden är ljuvlig och tillräckligt stor för att man ska slippa trängas. I alla fall nu när det inte är högsäsong. coronado_annabraun1 2009 firade jag min födelsedag här och då hyrde vi cyklar och cyklade runt på ön. Det var mycket trevligare än att åka till TJ som vi gjorde i år… coronado_annabraun5 För den som har det riktigt gott ställt och vill ha det lite mer personligt och privat än i en vanlig suite på hotellet, finns möjlighet att hyra ett eget Beach house. coronado_annabraun9 coronado_annabraun2 Men vi vanliga får nöja oss med att kolla in sandslotten… coronado_annabraun8 coronado_annabraun3 Fast det går bra. Sol, sandaler, sand och nymålade tånaglar går också bra. coronado_annabraun10