SENASTE ARTIKLARNA

Lamino love

0
Bild: Swedese

Detta är ett sponsrat inlägg i samarbete med Svenssons i Lammhult.

I dag pratade jag med min kusin H på FaceTime. När man är långt ifrån varandra geografiskt är det extra roligt att kunna se varandra när man snackar. Speciellt när man själv sitter med en latte och solglasögon i morgonsolen och hon befinner sig i ett kallt och ruggigt Kristianstad (Hihihi). Okej det var taskigt, men man måste få retas lite ibland – speciellt inom familjen. Våra familjer har alltid varit nära varandra och H är på många sätt min ”storasyster”. I början av 80-talet flyttade hon och hennes familj från Stockholm till Växjö. H, som då var i 10-års åldern, skulle få ett nytt eget rum och högst upp på hennes önskelista stod en fåtölj och heltäckningsmatta. Min snälla moster och morbror sa ja och H blev naturligtvis överlycklig. Hon såg framför sig hur härligt det skulle bli med en tjock grön heltäckningsmatta och en mjuk och bullig fåtölj med jeansklädsel.

Jag är inte helt säker, men jag tror att det var en sån här fåtölj som H ville ha i sitt nya rum. Ganska cool faktiskt,
Jag är inte helt säker, men jag tror att det var en sån här fåtölj från IKEA som H ville ha i sitt nya rum. Ganska cool faktiskt. Bild: www.ikeamuseum.com

Att hon föreställde sig en tjock och fluffig grön heltäckningsmatta var en självklarhet, eftersom det var en sån som hennes kompis i Stockholm hade på sitt rum. Med denna bild i huvudet blev besvikelsen ett faktum när hon öppnade dörren till sitt nya rum och insåg att hennes mamma och pappa hade valt en flätad ullheltäckningsmatta som var totalt ofluffig. Dessutom fanns det ingen mjuk och bullig jeansfåtölj, eftersom hennes föräldrar hade valt en klassisk Lamino med vitt fårskinn.

Yngve Ekström designade möbelklassikern Lamino 1956. Bild: Svenssons i Lammhult.
Yngve Ekström designade möbelklassikern Lamino 1956, Swedese. Bild: Svenssons i Lammhult.

Not cool. Eller rättare sagt sjukt coolt. Riktigt, riktigt snyggt. Som barnrumsinredare och fixare är jag en stark förespråkare för att barnen själva ska få bestämma hur de vill ha det på sina rum. Jag älskar att få vara en del av barnens drömmar och hjälpa dem att förverkliga dem. Samtidigt så är jag ju också en mamma och har därmed full förståelse för att föräldrar kanske vill investera i hållbara och tidlösa möbler. Så har man möjlighet att välja en möbelklassiker kan det ju hända att barnet inte går upp i brygga av glädje direkt, men i det långa loppet kanske de uppskattar det. Så har det verkligen varit för H och hennes Lamino. Det tog inte så lång tid innan hon började gilla den, framförallt för att den är så skön att sitta i. Nu har den hängt med och varit en del av hennes hem i många år. Det är fåtöljen där hon har suttit och pluggat, ammat sina barn och slappat med en bok efter en lång arbetsdag. Idag står den i deras sommarhus. Lite luggsliten, men fortfarande älskad.

Det bör tilläggas att eftersom H inte bara är min kusin och ”storasyster” utan även en person som jag alltid har sett upp till och beundrat ville jag naturligtvis också ha en Lamino. Jag fick dock vänta till 2000-talet, men nu har vi en alldeles egen med tillhörande fotpall. :)

I vårt förra hus hade Laminon en självklar plats i vardagsrummet. Bild: Sofi Sykfont.
I vårt förra hus hade Laminon en självklar plats i vardagsrummet. Bild: Sofi Sykfont.

 

 

DELA

Hotel Del Coronado med tjejerna

0

Just nu är Stina här på besök. Vi jobbar och jobbar, men har även hunnit med en hel del roligheter. Förra veckan var vi till exempel på Coronado island, en liten ö utanför San Diego downtown som kanske är mest känd för sitt hotell. Hotel Del Coronado. Det här är en så kallad måste utflykt för alla som kommer hit. Bara resan hit över bron är faktiskt en liten upplevelse. Kanske mest för att broräcket är i princip obefintligt och Stina blev så nervös att hon var tvungen att tanthålla sig i bildörrshandtaget. Men jag är snäll och körde i den vänstra filen, så att det skulle bli så lite läskigt som möjligt. Med oss på utflykten var även Isa, medan killarna roade sig i Scottsdale, Arizona. Eftersom vi startat dagen med en rejäl frukost på ett av våra favoritställen Beach Grass Café, var vi inte speciellt sugna på lunch när vi kom fram till hotellet. Men lite latte, en glass och atmosfär kunde vi i alla fall trycka ner.

coronado_annabraun6
Stina och Isa på Coronados strandpromenad.

Hotel Del Coronado byggdes 1888 och utsågs till ett av USA´s historiska landmärken 1977. De flesta kanske har hört talas om det, eller minns det, från filmen Some like it hot med Marilyn Monroe.

Bild: Hotel Del Coronado
Bild: Hotel Del Coronado

Idag är det verkligen ett populärt turistmål och vi har varit här många gånger med vänner och familj som kommer på besök. Stranden är ljuvlig och tillräckligt stor för att man ska slippa trängas. I alla fall nu när det inte är högsäsong.

coronado_annabraun1

2009 firade jag min födelsedag här och då hyrde vi cyklar och cyklade runt på ön. Det var mycket trevligare än att åka till TJ som vi gjorde i år…

coronado_annabraun5

För den som har det riktigt gott ställt och vill ha det lite mer personligt och privat än i en vanlig suite på hotellet, finns möjlighet att hyra ett eget Beach house.

coronado_annabraun9

coronado_annabraun2

Men vi vanliga får nöja oss med att kolla in sandslotten…

coronado_annabraun8

coronado_annabraun3

Fast det går bra. Sol, sandaler, sand och nymålade tånaglar går också bra.

coronado_annabraun10

DELA

Braun + Bumling = SANT

0

Detta är ett sponsrat inlägg i samarbete med Svenssons i Lammhult.

Nu tycker jag faktiskt att vi har kommit en ganska bra bit på vägen när det gäller inredningen i vårt lilla townhome. Visst finns det saker som man är mindre nöjd med och visst finns det mer grejer att fixa. Men på det stora hela börjar det kännas riktigt bra. Jag är glad och nöjd med många av våra nya saker. Det finns dock en sak som jag är otroligt missnöjd med – belysningen! I huset ingår det nämligen ett antal lampor som man inte får ta ner. Till exempel ovanför matplatsen. Där har man valt att sätta upp en slags kombinerad takfläkt och lampa som är så ful att man bara vill gråta. Dessutom är ljuset som kommer från denna galet fula armatur otroligt starkt och gult, vilket förstärker de nikotinfärgade väggarnas nyans. Speciellt i skymningsljus.

diningplace_lamp

I ett försök att dämpa belysningen har vi skruvat ut en av de fyra glödlamporna. Men jag vet i katten om det har hjälpt. Utseendemässigt har det i alla fall inte gjort det. Den är precis lika ful som innan.

IMG_1384 (1)

Jag hade velat ha en takpendel som både gav ett mysigare sken och hjälpte till att definiera matplatsen. Högst på önskelistan står designklassikern Bumling, designad av Anders Pehrson för Ateljé Lyktan 1968. Jag älskar den här lampans kurviga former och dessutom påminner den mig om min barndom och Sverige. Det hade varit fint att ha en här – på många sätt. Helst hade jag velat ha en i mässing, men vit hade också gått bra. Helt utmärkt faktiskt. Problemet är bara att jag inte tror att man får ta ner den fula fläktlampan samt att jag inte har hittat någon Bumling som är till salu för ett rimligt pris här i San Diego. Men i mina drömmar hade det kunnat se ut ungefär så här.

diningplace_bumling

Visst förstår jag att min dröm kanske aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Det blir nog vare sig någon Bumling eller annan takpendel, hur mycket jag än önskar och drömmer. Men hade det varit för mycket begärt att åtminstone kunna hitta en fin bordslampa. I slutet av november var jag på Svenssons i Lammhults butik i Malmö och lyssnade bland annat på när deras inredare berättade om deras inredningstjänst Studio. Se här. Efteråt kollade jag in deras sortiment för att få inspiration inför flytten och fastnade för de nya färgerna på en annan designklassiker – FlowerPot VP3, design Verner Panton. Den färgskalan har definitivt inspirerat mig och hade också passat in väldigt bra här hemma i vårt nya hem.

IMG_0751

 

 

 

 

DELA

IKEA-ambassadör – ett jobb för mig

0

Idag kom IKEA-katalogen. Kändes ändå väldigt fint på något vis. Inte för att jag egentligen har något behov av att införskaffa några nya IKEA-grejer idag, men man vet ju aldrig… En rolig sak. Jag har blivit utsedd till Beach Colonys IKEA-expert. På sätt och vis stämmer det. Det är ju inte så att det finns någon annan här som känner till deras produkter mer än vad jag gör. Samtidigt är det komiskt när man möter en helt främmande människa i gränden som stannar en och säger: ”Oh hi! Are you the IKEA expert?”. Tycker dock att expert är en ganska torr och tråkig titel. Känns som om ambassadör hade passat mig bättre. Tror jag får svara det nästa gång. :) Har i alla fall genomfört två guidade turer, tillsammans med grannar, på Ikea San Diego.

I våra 9 resväskor som vi hade med oss fanns det vissa saker som valda delar av familjen kanske kände sig lite lätt skeptiska till att de fanns med bland de prioriterade prylarna. Bland dessa fanns två fårskinn, två kuddar och en fejkgransgirlang med inbyggda, som vi köpte förra gången vi bodde här. (Men betänk att vi kom precis innan jul och att detta och julstrumporna var vårt enda julpynt!!!!)

När vi kom fram visade det sig att girlangen inte inte hade överlevt de kalla nordiska vintrarna tillika slutat funka helt enkelt. Eftersom den tagit upp en ganska stor del av en resväska får jag så här i efterhand erkänna att det var en mycket dålig prioritering. Hade kanske varit bättre om vi tagit med oss våra flipflops… MEN fårskinnen och kuddarna var verkligen helt rätt beslut. Att ha med sig något som känns personligt och som hemma är inte bara fint. Det ger en trygghets- och hemtrevnadskänsla  också. Är så glad för att man kan vakumförpacka textilier. Det enda som jag saknar riktigt mycket nu är våra sängkläder från Lovely Linen. Suck…

Så här fixade jag i alla fall stilen i vårt vardagsrum.Vardagsrumsplock_BeachColony

Postern kommer från Midori Inc och är egentligen ett lite extra fint presentpapper. Lampan i frostat glas och kork heter Sinnerlig och kommer från IKEA, design Ilse Crawford. Fårskinnen hr jag fått av mina föräldrar. Rundspegel med mässingsram från Target. Skärbräda från IKEA. Kuddar från HM Home och Svenskt Tenn. Det runda glasbordet igår i serien Vittsjö från IKEA och hushyllorna kommer från Target.

DELA

Gå in i väggen

0

Tomma väggar kan få vilket utrymme som helst att kännas opersonligt och öde, men att få till rätt grejer är inte helt enkelt. Hemma i Lund har vi en tavelvägg bakom vår kökssoffa, vilket gör att de som sitter med ansiktet vänt mot väggen har något att titta på.

Det lilla skojcitatet som hänger i vårt kök lyder "I´m feeling tipsy and fresh", men det är så litet att man knappt ser det.
Det lilla skojcitatet som hänger i vårt kök lyder ”I´m feeling tipsy and fresh”, men det är så litet att man knappt ser det.

Här i Del Mar har vi haft bordets kortsida mot väggen, vilket inneburit att man undviker ”stirra-in-en-vägg-problematiken”, men eftersom vi nu har besök och under en längre tid kommer vara fler än fem runt bordet, bestämde jag mig för att vända på det = något måste upp på väggen.

Den här väggen blir man ju inte speciellt upplivad av att stirra in i.
Den här väggen blir man ju inte speciellt upplivad av att stirra in i.

Så det var bara att börja leta efter saker som både passar in och som känns lite kul. På Targets barnavdelning hittade jag små anslagstavlor i form av hus. Den rosa färgen kanske inte är perfekt, men jag tror den kommer funka eftersom det är lite avstånd mellan dem och stolarna. Husen blev en bra början och därefter bestämde jag mig för att komplettera med en kvadratisk form och några 3D objekt. Det blev en canvasduk, en diamantform och ett liten antilophuvud.

Jag tycker om att kombinera olika färger och former.
Jag tycker om att kombinera olika färger och former. Det blir liksom lite roligare då.

Jag får alltid lite ångest när jag ska sätta upp saker på väggarna. Man vill ju att det ska bli rätt både med placering av objekt och avstånd. Mitt tips är därför att alltid rita av, och göra pappersmallar, av de saker som ska hängas upp. Sen kan du med lätthet tejpa upp dem på väggen och flytta runt dem tills du är nöjd.

Efter att ha flyttat runt på mina mallar ett antal gånger bestämde jag mig för det här upplägget.
Efter att ha flyttat runt på mina mallar ett antal gånger bestämde jag mig för det här upplägget.

IMG_1260 (1)

Eftersom O är längst i familjen fick han även äran att provsitta så att höjden funkade. Det kanske inte var hans favoritsysselsättning, men snäll som han är ställde han upp. :)

Kanske lite väl nära tavlan och diamanten, men det får gå ändå. Annars kommer det kännas som om allt är för högt upp.
Kanske lite väl nära tavlan och diamanten, men det får gå ändå. Annars kommer det kännas som om allt är för högt upp. Dessutom måste ju inte O sitta på den sidan av bordet och om han gör det får han helt enkelt inte luta sig mot väggen med huvudet på sned.

När jag hade tejpat upp mina mallar lät jag dem hänga där i några dagar, bara för att känna in så att de verkligen kändes rätt. Löjligt, jag vet. Men bara så ni vet. När man har mycket tid över så kan ett sånt här projekt få oproportionerligt stor betydelse i ens vardagsliv. Det är lite sjukt, men sant. Hur som helst, för tillfället är jag rätt nöjd. Mönstret jag målade på canvasduken är inspirerat av en av mina favorittapeter – Ella från Sandbergs kollektion Familj. Vill du ser mer från den kollektionen och deras underbara pressvisning kan du göra det här.

IMG_1289

Nu ska jag bara måla väven inne i husen vita och sätta upp de små polaroidbilderna, sen är jag klar.

IMG_1291

DELA