Sommaren är kort…

0
…men här i Del Mar har den definitivt inte regnat bort. En dags regn på tre månader och då varade det bara några timmar. Okej, förlåt, men jag var bara tvungen… Nu är det bara en vecka kvar av sommarlovet här och det känns som om tiden flugit förbi i ett rasande tempo. Det kan delvis bero på den jämna strömmen av besökare som hälsat på oss här på Beach Colony. Det blev många glada ”HEJ-tjut” och lika många tårfyllda farväl. Vi är så glada och tacksamma för att ni har tagit er ända hit och hoppas att ni hade det lika trevligt som vi. Annars har sommaren mest bestått av strand- och poolhäng, mindre utflykter, god mat och varma nätter. Familjen Hilding var först ut och vi hade glädjen att få fira Lisa och Magnus bröllopsdag! De senaste åren har vi startat sommarsemestern tillsammans med familjen Önnerfors. Så även i år, med skillnaden att de fick resa själva den här gången. Finalen på Universal Studios sägs varit riktigt lyckad. Tyvärr missade jag den eftersom jag låg hemma med tandvärk efter att ha bitit av en kindtand. Inte kul… En fördel med att ha gäster är att man hittar på saker hela tiden. Familjen Nagy från Växjö gillar öl, och eftersom San Diego är mikrobryggeriernas mecka passade vi på att gå på ölprovning på Karl Strauss. Jag är ju inte någon ölälskare, men har trots allt börjat lära mig att uppskatta denna gyllene dryck. Men vi hade även några dagar utan besök och då passade jag på att gå på 80-tals konsert tillsammans med min kompis Stephanie och hennes collegekompis Joy. Sen kom min älskade Malin och hennes familj. Eftersom hon bor i Stockholm ses vi inte så ofta i vanliga fall, så på sätt och vis blev det extra lyxigt att få ha henne här i nästan två veckor. Sommaren är ju som sagt var inte hur lång som helst, så ibland hade vi mer än en familj på besök. När Holmqvists var här passade vi på att åka till Coronado island och cykla. Mycket uppskattat av både barn och vuxna. En av Isas bästa vänner, Alva, hade fått önska resmål när hon blev av med sin tandställning.Vi är så glada för att hon valde Del Mar! Sist men inte minst kom familjen Bitzén, som vi lärde känna när vi bodde i Lomma. Isa och Elsa gick i samma klass och trots att vi inte bor där längre har de hållit kontakten. Sånt gillar man. En av de sista kvällarna gick vi på Fidel´s och käkade mexikanskt tillsammans med Alva och hennes familj. Det blev en bra avslutning på sommarens besök. Nu förbereder jag mig inför skolstart och spännande projekt. Det är inte så jobbigt som det låter här i soliga San Diego 🙂  

Wedding weekend

1
Den här helgen känns det som om jag har varit med i en amerikansk romantisk komedi. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna förmedla denna fantastiska upplevelse, men när man får äran att gå på ett amerikanskt bröllop är det svårt att inte känna så. Det var min vän David som gifte sig med sin älskade Nushin, som jag också har lärt känna under vår tid här i Del Mar. Jag lärde känna David för nio år sedan och han är en av mina käraste vänner här. Det har varit med skräckblandad förtjusning som jag har observerat hans ansträngningar för att ge sin blivande brud det perfekta bröllopet. Bantning, cupcake-provning, danslektioner, bordsplacering, blomsterarrangemang, musikval etc. etc. Och allt detta i en amerikansk tappning, som i  praktiken innebär upphöjt till 100 om man jämför med svenska mått. Samtidigt kan man inte annat än att lägga huvudet på sned och tänka; åhhhhh. Allt var väldigt välorganiserat, regisserat och perfekt in i minsta detalj. Tyvärr visste inte alla bilister på I5 om detta, vilket ledde till att vigselakten var 45 minuter försenad eftersom många gäster stod i bilkö. Vi som var i tid trodde dock att bruden fått kalla fötter. :). Vi satt på våra plaststolar och lyssnade på en ilsken cellist som spelade en aggressiv version av ”Happy”. Men sen gick allt som på en räls. Vigselakten var föredömligt koncis och danslektionerna gav resultat i form av en valsaktig discodans. CDelhampagnen serverades till slut, maten var varm, baren öppnades, det var bra tal och en fantastisk solnedgång.
I väntan på soundcheck 10 minuter innan vigseln skulle börja. Det var 26 grader varmt så jag hade shorts och t-shirt på mig in i det längsta.
I väntan på soundcheck 10 minuter innan vigseln skulle börja. Det var 26 grader varmt så jag hade shorts och t-shirt på mig in i det längsta.
Själv bidrog jag med en egenhändigt skriven sång. Jag har bara skrivit två sånger i hela mitt liv, och detta var som således den andra. En dag kanske ni får höra den. Det vill säga om Mark får tummen ur, så vi kan spela in den. Mark är en annan galen granne som jag håller mycket kär. Han är också en person som man kan bli helt galen på. Det har jag stor erfarenhet av… speciellt de senaste tre veckorna… Mark är mannen som, när han fick en rejäl 40-års kris, bestämde sig för att säga upp sig från sitt ingenjörsjobb och istället satsa på musiken. När han berättade det för mig blev jag först både imponerad och lite avundsjuk. Det är ju trots allt väldigt modigt att våga följa sina drömmar, och jag föreställde mig att han hade musicerat mycket på en halvproffsig nivå. Så när han fortsatte med att säga: ”Så nu tänkte jag börja med att lära mig spela gitarr.” trodde jag först att han skojade. Men det gjorde han inte. Som närmaste granne i en väldigt lyhörd townhome-länga kan jag intyga att det var så sant som det var sagt. Att han dessutom inte ville lära sig de ackord som alla andra spelar, utan hellre ville vara unik och uppfinna nya egna ackord, gjorde inte saken bättre. Men skam den som ger sig… Hur som helst Mark kompade mig på piano och det hela gick bra. Vi fick både skratt och gråt som på beställning så vi var både glada och lättade när det hela var över. Här följer en liten bröllopsbildskavalkad i svartvitt.
Videografen på plats. Nu kör vi!
Videografen på plats. Nu kör vi!
Om jag hade gift mig idag så hade jag definitivt velat ha någon som dokumenterade hela bröllopet. Egna minnen i huvudet i all ära, men visst glömmer man bort med tiden.
Brudgummen David längst till vänster, hans blivande svåger, Mark och Vince.
Brudgummen David längst till vänster, hans blivande svåger, Mark och Vince.
David var inte alls så nervös som han ser ut på bilden...sa han i alla fall...
Jag fick en sista kram innan vigselakten startade.
Rosenbladen på plats.
Rosenbladen på plats.
Oscar och jag på plats.
Oscar och jag på plats.
Nushin, prinsessan, skrider ner för slottstrappan. Fatta hur mycket Disney det var!
Nushin, prinsessan, skrider ner för slottstrappan. Fatta hur mycket Disney det var!
Bruden och fadern...
Bruden och fadern…
Mr & Mrs Sommer
Mr & Mrs Sommer

Var är nattugglan?

0
Jag har alltid varit en kvällsmänniska. Att stanna uppe när alla andra har gått och lagt sig har varit min grej. Sova länge på mornarna likaså. Men någonting har hänt. De senaste veckorna har jag vaknat runt 6 på morgonen – och känt mig utvilad och pigg. Det är helt galet och jag har faktiskt varit lite bekymrad. Är det åldern som slagit till, eller vad är det frågan om? Hur som helst, nu är det som det är och jag antar att det bara är att gilla läget. Och i ärlighetens namn känner jag mig ganska nöjd med att ha förvandlats till en morgonmänniska. Morgonmänniskor är ju som vi all vet lite ”bättre” än nattugglor. Det är i alla fall vad jag har hört :). När man bor i Del Mar finns det ju alltid möjligheten att ta en promenad på stranden, vilket jag har gjort.
Min strand... Foto: AB
Min strand… Foto: AB
Just nu håller jag på med ett inredningsprojekt där naturens färger är den stora inspirationskällan. Under dagens morgonpromenad var tidvattnet väldigt lågt och het plötsligt fick stranden en helt annan känsla. Perspektiven förändrades och färgerna likaså. Det var väldigt inspirerande och jag kände att idéerna strömmade in i mitt huvud. Vi får väl se om några kommer att förverkligas i detta projektet, eller om de får lagras i mitt huvud till något annat tillfälle. Här är några bilder från dagens promenad.
Visst ser vattenavtrycket i sanden ut som ett fossilträd.
Visst ser vattenavtrycket i sanden ut som ett fossilträd, eller kanske en buske. Foto: AB
50 shades of grey. Stenarnas olika färger har nästan samma färgskala som basen i mitt inredningsprojekt.
50 shades of grey. Stenarnas olika färger har nästan samma färgskala som basen i mitt inredningsprojekt. Foto: AB
Gröna inslag kommer att mjuka upp det grå och ge rummet en inbjudande och levande känsla. Foto: AB
Gröna inslag kommer att mjuka upp det grå och ge rummet en inbjudande och levande känsla. Foto: AB
Jag älskar naturens förmåga att skapa mönster för stunden. Foto: AB
Jag älskar naturens förmåga att skapa mönster för stunden. Foto: AB
Nu blev jag tydligen lite filosofisk, men ibland blir det så. Oavsett så älskar jag att gå på stranden och faktum är att man kan hitta mycket inspiration som inte har med en beach house style att göra.

Fixa rum i San Diego

0
Just nu håller jag på att fixa med mitt första rum i San Diego, eller snarare i Del Mar där jag bor. Efter många långa månader utan att ha något riktigt meningsfullt att göra känns det underbart att äntligen ha ett riktigt roligt projekt att sätta tänderna i.
Kailanis rum innan vi började fixa.
Kailanis rum innan vi började fixa.
Tjejen jag fixar rum tillsammans med heter Kailani. Hon är 12 år och gillar att spela volleyboll och fixa sina kompisars, och sina egna, naglar. Hon bor i en hyreslägenhet, så förändringarna jag ska göra i hennes rum är egentligen inte så stora. Hennes största problem är att hon har för lite förvaring och ingen bra plats att göra sina läxor. Dessutom är hon trött på den gröna färgen på väggen.
Kailanis enda förvaring innan vi började fixa.
Kailanis enda förvaring innan vi började fixa.
När jag fixar någons rum börjar jag alltid med att sitta ner och snacka med personen som bor i rummet, eller huset, som ska fixas. Kailani berättade för mig att hon gillar rosa, lila, turkost, gult och i ärlighetens namn alla andra färger som finns också. Det är ganska vanligt att man har svårt att välja ut ett fåtal färger som man verkligen gillar. Jag tycker att det är bra om man kan välja ut tre, eller fyra färger och jobbar med dem. Kailani valde rosa, svart och vitt. Sen la vi till guld och turkost som detaljfärger. Fokus i det här rummet var, som sagt var förvaring och funktion. Men självklart ska slutresultatet bli ett riktig coolt rosa tonårsrum. En av de bästa sakerna jag vet är när man kan använda det som redan finns i rummet och göra om det. I Kailanis rum bestämde vi oss för att behålla sängen, men måla den svart. Men innan vi kunde börja med det var vi tvungna att rugga upp ytan med sandpapper. IMG_1892 (1) Det tar tid, men är värt det. Om man slarvar med förarbetet blir ju inte slutresultatet lika bra, eller hur 🙂 Men det är alltid lika roligt när man faktiskt kan börja måla. IMG_1896 (1) Fortsättning följer…      

Glada golv

0
Om det är något som kan förändra ett rum radikalt, så är det faktiskt golvet. Det är lätt att glömma bort att det är en yta man också kan jobba med när man vill förnya ett rum. Eftersom jag just nu lever i heltäckningsmattelandet USA och vår ”carpet” är rätt äcklig, trots tvätt, har jag lite svårt att drömma om heltäckningsmattor just nu. Såg de här bilderna på golv från Atrafoor. De ingår i deras nya barnrums-serie, men jag tycker att de funkar lika bra i vilka rum som helst.
Bild: Atrafloor
Hm, är detta vårt nya hallgolv? Bild: Atrafloor
Hade gärna haft ett prickigt golv hemma hos mig. Bild: Atrafloor
Hade gärna haft ett prickigt golv hemma hos mig. Bild: Atrafloor
Bild: Atrafloor
Inte riktigt mina färger, men älskar mönstret. Bild: Atrafloor
Eftersom yngre barn ofta leker på golvet är det bra att det finns mycket golvyta i deras rum. Mattor kan i och för sig vara både fina och sköna att sitta på, men den rena golvytan är svårslagen när det är lekdags.
Permanent bilmatta, kan det vara något? Bild: Atrafloor
Permanent bilmatta, kan det vara något? Bild: Atrafloor
Visst kan man tröttna på dem, men visst är de lite kul.
Bild: Atrafloor
Bild: Atrafloor